Expeditionen – min kärlekshistoria av Bea Uusma

expeditionenDen här boken blev ju väldigt hypad och omtalad i höstas, och jag kände mig lite som ett frågetecken. För hur intressant kan det egentligen vara att läsa om en gammal polarexpedition? Inte alls, bestämde jag mig för och kategoriserade in den som en ska-inte-läsa.

Men så hörde jag en intervju med Bea Uusma på Rix fm och som alltid blir jag så fascinerad när jag får höra om arbetet bakom en bok. Det brukar nästan alltid leda till att jag bara måste läsa boken, när jag har fått bakgrundsinfon. Och boken fortsatte ju dessutom att poppa upp i alla möjliga diskussioner, och den hissades och hyllades av allt och alla. Efter den där intervjun lånade jag hem boken från bibblan och sedan var det jag som satt där hemma i soffan och hänfördes och tittade på bilderna och bläddrade undrandes mot slutet.

Det är en fantastisk bok. Det räcker egentligen med att konstatera det. Den bjuder på en intressant historia men också så himla mycket kärlek och sökande att man även som läsare rycks med och vill veta vad som egentligen hände. Så fort jag hade läst ut den insåg jag att jag har ett museum att besöka i sommar – i Gränna. Som tur är ligger det bara några få mil bort och jag tror faktiskt att jag redan har varit där under min skoltid.

Den här boken är ett måste att läsa, oavsett om man är intresserad av polarexpeditioner eller inte. Och se till att ta den illustrerade utgåvan. Det är bilderna som gör halva grejen, även om flera av dem är korniga eller bara visar is/stenar.

Nu är jag sugen på att hitta en egen expedition att söka fakta om, även om inte heller jag gillar kyla eller är särskilt äventyrlig av mig (som Bea Uusma påpekar om sig själv i boken). Det kanske finns någon expedition i sydligare breddgrader att utforska?

Mitt i flyttstöket

Vi är mitt uppe i flyttstök, firande av bedårande 3-åring, skrivande av kommentarer inför utvecklingssamtal och rättning i mängder. Det är mycket sådant nu och alldeles för lite av att läsa bok.

Jag kommer tillbaka när lugnet har återvänt och vardagen blivit lite mer läsvänlig. När flyttkartongerna har minskat i antal kanske läslusten också återvänder. Jag tror det är så. Allt har sin tid och just nu vill huset ha min tid, och mina böcker ser rätt så nöjda ut där de ligger på plats i sina nya väggfasta hyllor. De trivs. Och jag trivs!

Jag kommer tillbaka! Alldeles, alldeles snart.

Livbåten av Charlotte Rogan

LivbatenJag var egentligen inte särskilt nyfiken på den här boken, men så började den få hyllningar lite här och där och då väcktes så klart min nyfikenhet. När jag läste en intervju med författaren blev jag ännu mer lockad att läsa boken.

Året är 1914 och ett stort passagerarfartyg sjunker. Passagerare och besättning tar plats i livbåtar och i boken får man följa en av dessa livbåtar med deras 39 överlevare. Grace är huvudpersonen och den som främst berättar storyn. De tror först att räddningen kommer snart, men de får tillbringa flera veckor i livbåten i väntan på att bli räddade. Under tiden tvingas de ta svåra beslut i form av att mota bort människor som vill ta sig upp båten, att samsas om den knappa maten samt att bestämma vilka som får vara kvar i livbåten. När de slutligen räddas ställs några av dem inför rätta för mord.

Självklart är det snudd på omöjligt att tänka på Titanic när man läser den här boken, och faktiskt så nämns också Titanic i boken, av passagerarna själva. Själva storyn går ut på att lära känna dessa passagerarna samt att ta del av de hemskheter de tvingas utstå/göra under tiden i livbåten. Det blir många konflikter ombord och för att överleva måste vissa beslut tas. För vissa passagerare är dessa beslut omöjliga, och det är tydligt att en del får stiga fram som ledare för gruppen.

Boken har som sagt hyllats av många som har beskrivit den som spännande och fängslande, men personligen tyckte jag faktiskt att den var rätt tråkig. Det är meningen att man ska få en förståelse för passagerarna, förstå att man inte kan döma om man inte varit med om situationen själv. Människor tvingas göra hemska saker för att överleva, saker man inte kan förstå om man inte har upplevt det själv. Och ja, det köper jag helt. Det är tydligt att de måste ta hemska beslut för att överleva. Däremot hängde jag inte riktigt med på biten om varför de blev anklagade för mord. Det känns som om jag missade en del av berättelsen där.

Det är många stora frågor som behandlas i den här boken, men för mig når den ändå inte riktigt ända fram. Jag blir inte engagerad i passagerna, får ingen större förståelse av dem som personer. Storyn biter helt enkelt inte i tag i mig. Det är med en viss känsla av besvikelse som jag läser sista sidan, en känsla av att ha velat ha så mycket mer än vad jag fick. Å andra sidan läste jag boken under en period då flera böcker kändes tråkiga och intetsägande, så kanske var jag inte helt mottaglig för boken när jag läste den. Så kan det ju vara ibland. I vilket fall så blev det ett nja från min sida. Det är ingen bok jag kommer att rekommendera vidare.

Läs mer om boken här.

 

Utlästa

9789163869778_200_deliriumpandemoniumrekviem

Efter en intensiv helg av läsande, och då menar jag verkligen sträckläsning, är nu hela serien av Lauren Oliver utläst. Oh my, vilken läsupplevelse!

Just nu läses serien av en hel hög elever på skolan. Problemet är att andra delen Pandemonium inte längre går att få tag på. Jag har mailat till förlaget och frågat om de kommer att trycka upp den igen, men jag har inte fått svar. Visst, den går att köpa på Bokbörsen, men den är rätt så dyr där… Jag har ett enda exemplar som mina elever ska slåss om och reservationskön är redan lång.

Jag ska skriva mer utförliga recensioner om böckerna lite senare, men just nu nöjer jag mig med att rekommendera er att läsa dem omedelbums. De är spännande, välskrivna, smarta och avslutas med riktiga cliff hangers. När du läser ettan måste du ha tvåan redo…

 

Bokbloggsjerka – om Goodreads och Boktipset

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Har du ett konto på Boktipset, Goodreads eller båda? Vilken av dem är bäst och varför?

Jag har inget konto på Boktipset, och jag har dessutom dålig koll på vad ett konto där skulle innebära. Det enda jag vet är att sidan brukar komma upp när jag googlar efter böcker och att jag då ibland går in och läser vad andra har skrivit om boken jag undrar över.

Däremot har jag faktiskt ett konto på Goodreads. Men – jag har inte varit inne där på säkert 1 år. Jag får nyhetsbrev därifrån och de brukar jag läsa eftersom de ger bra lästips och andra intressanta boknyheter. I samma nyhetsbrev står det att jag just nu läser Catching Fire och har gjort så i några hundra dagar sådär. Jag behöver kanske uppdatera min information där? ;-)

Jag känner väl lite att båda säkert är bra, men att jag inte orkar ha koll på en massa olika sidor som ska uppdateras, för att inte tala om att minnas användarnamn och lösenord. Jag lägger hellre min energi och tid på att hinna (och orka) kolla runt och kommentera på andra bokbloggar. Det blir för många konton och sidor att hålla koll på annars.

Läsning pågår

pandemoniumOjojoj, nu är jag inne i ett riktigt härligt läsflow. Ett sådant där kan-inte-sluta-läsa. Jag lånade hem Lauren Olivers Delirium i fredags och satt och sträckläste den, bara för att inse att den slutade med en cliff hanger utan dess like. Nu är det alltså andra delen som gäller, Pandemonium, och enligt rykten slutar den också med en cliff hanger.

Om någon vill mig något är jag upptagen med att läsa. Sträckläsning pågår.

Bokbloggsjerka – om filmer och tv-serier

Veckans fråga i Bokbloggsjerkan är: Vilken är den absolut bästa tv-serie/film du har sett i din genre? Serien eller filmen behöver inte vara en filmatisering av en författare du har läst men den/de ska ha en stark anknytning till din favorit genre.

Det är faktiskt lite komiskt att just den här frågan kom den här veckan, för jag har funderat mycket på främst tv-serier de senaste dagarna. Jag är ett stort fan av tv-serier och ser numera hellre det än filmer. Jag gillar att hela tiden ha en serie på gång som man kan följa, att alltid kunna sätta igång ett avsnitt när man känner för det. Därför skaffade jag konto på Netflix i höstas, och där finns en massa godbitar att följa.

Men det där med genre. Jag läser inte samma som jag ser på tv. I läsningen föredrar jag feel good om jag får välja, medan jag hellre ser spännande  tv-serier. För filmer är det återigen feel good/komedi/drama som gäller.

Jag kanske inte riktigt följer instruktionerna nu, men jag kör på så här ändå. Jag väljer att tipsa om enbart tv-serier, eftersom det är något jag lite brinner för just nu.

  • Våra vänner tipsade om 24 för ett par år sedan, och det var en serie min sambo och jag plöjde som tokar. Vi klämde 8 säsonger i ett nafs. Så himla bra serie! Lagom mycket spänning, grymma cliff hangers.
  • Bron är den senaste serien vi blev fast i och vi klämde hela säsong 1 på bara några dagar. Spännande, annorlunda och grymt bra. Tyvärr finns inte säsong 2 på Netflix, men den finns att köpa har jag sett.
  • The Walking Dead. Jag gillar egentligen inte alls zombies, men ändå är den här serien en av mina absoluta favoriter. Visst, något splashig ibland, men så enormt spännande och läskig på samma gång.
  • Modern family är en extremt rolig serie som får mig att skratta högt varje gång. Jag älskar, älskar, älskar karaktärerna. Jag hoppas att Netflix tar in fler säsonger snart för jag saknar att följa de här familjerna.
  • Brothers and sisters är feel good och relationer, vilket ligger nära till hands vad jag gillar att läsa. En fantastisk serie som tyvärr inte går längre och jag saknar den här familjen. Jag måste köpa serien så att jag kan se den fler gånger.
  • Homeland såg vi i höstas och blev sådär tokberoende av den. Vi plöjde säsong 1 och 2, även om säsong 2 inte var riktigt i samma klass.

Sedan har jag följt och älskat Vänner, Gilmore Girls, Förhäxad och Sex and the City för att ta några exempel.

I går började vi följa Suits som verkar mycket lovande. Smarta repliker, intressanta karaktärer och handling. Och så började jag titta på Pretty Little Liars, som många säger är en måste-serie. Efter det har jag en lååång lista av serier som vi ska kolla på och Sons of Anarchy är en av dem. Den ska tydligen vara riktigt, riktigt bra.

Som sagt, det här är ett ämne som jag brinner för alltmer. När vi kommer in i våra plöjar-perioder blir det också något mindre läsning eftersom det helt enkelt inte finns tid för båda. Men jag älskar verkligen att sjunka ner i soffan tillsammans med sambon och sedan slå på den tv-serie vi för närvarande följer. Avsnitt efter avsnitt tills vi måste krypa i säng, och så riktigt längta till nästa kväll då den spännande fortsättningen följer. I kväll blir det återigen Suits!