Twilight-serien

Jag håller just nu på och läser allra sista delen i Twilight-serien av Stephenie Meyer. Tredje delen tyckte jag var sådär men den här sista är riktigt dålig… Det gör mig lite ledsen. Serien har ju varit en stor favorit hos mig och det är tråkigt att avsluta med en sådan negativ känsla. Jag har i och för sig ca. 200 sidor kvar att läsa, men hur den skulle kunna räddas i slutet vet jag inte. Först funderade jag på om det var för att det är en ungdomsbok som slutet känns så korkat (alltså att det helt enkelt inte faller mig i smaken alls och bara känns allmänt konstigt), men idag hörde jag mig för bland eleverna och flera hade samma åsikter och de tillhör ju målgruppen. Jag är grymt besviken i alla fall. Jag har inte ens skrivit någon recension här för tredje delen eftersom jag blev besviken redan där, men jag ska försöka ta tag i det snart…

Men å andra sidan har jag hittat en ny vampyrserie att älska! Tack vare ett kommentarssvar här på bloggen (från Cia) hittade jag serien som TV-serien True Blood baseras på. Charlaine Harris böcker om Sookie Stackhouse köpte jag i USA och I lööööv! Underhållande, smart och helt enkelt grymt bra. Tyvärr visade sig första boken vara i stort sett identisk med TV-serien och eftersom T och jag följer den tillsammans kan jag inte läsa resten av böckerna i serien förrän vi sett mer av TV-serien. Annars blir det ju ingen surprise alls när vi tittar. Jag ska skriva recension längre fram, men än så länge tipsar jag er alltså att läsa böckerna!

Jag behöver er hjälp

Jag skulle behöva er hjälp. Har någon bra tips på bloggar som skriver om wellness, kost, hälsa, träning osv? Jag har googlat men hittar väldigt lite av intresse.

Hålla näsan över ytan

Det är bara 32 dagar kvar på jobbet nu… Puh. Nu gäller det bara att ta ett djupt andetag för att orka ända in i mål, helst utan att bränna ut mig på köpet. Att jag har gjort helt rätt som har valt att sluta har jag fått ännu mer klart för mig under veckan som gått.

I torsdags var det dags för niornas omdömen. Jag har fyra olika grupper i nian och ca 20 elever i varje grupp. En stoooor del av eleverna har dessutom slarvat med att lämna in sina uppgifter i tid varpå jag har fått rätta ofantliga mängder under hela veckan, samtisigt som jag då ska skriva omdömen där jag bedömer deras nuvarande situation samt ger dem råd hur de ska jobba framöver för att nå sina mål. Det tar tid. Det tar grymt mycket tid. Jag skrev några omdömen redan innan lovet och jag rättade en del under lovet för att få undan en del, men det räckte inte. Jag har suttit på varenda rast på jobbet och rättat alternativt skrivit omdömen. Jag har suttit på kvällarna hemma och gjort samma sak. Och självklart kommer som ett brev på posten: migrän. Skitkul. Jag har extremt sällan migrän, men de få gånger jag har fått det har det alltid kunnat härledas till stress pga jobbet. Alltid.

Men som den överambitiösa pedagog man är vill man ju göra ett bra jobb. I stället för att spendera torsdagen med att vila, vilket jag har lärt mig är bästa medicinen, satt jag framför datorn så mycket jag bara orkade och skrev omdömen… Jag vilade lite, skrev lite, vilade lite osv… Och det förvånar väl ingen att jag var dålig på fredagen också? Som tur är är T ledig på fredagar så han kunde tvinga mig att inte jobba utan se till att jag vilade. Som han sa: ”du fick ju inte ens betalt i torsdags så du jobbade helt gratis”. Ja, så är det ju. Jobbet går före allt, eller?

Det tråkiga är att det finns ofta ingen förståelse hos kollegorna för sjukdom vid just omdömesinlämning. Är man sjuk då så får man skit för det. Inte konstigt att man jobbar ihjäl sig i det här yrket. Och folk som är så himla avis på mig att jag har haft höstlov: jag har jobbat in mina timmar med råge kan jag ju säga.

Som sagt, bara 32 dagar kvar. Innan dess ska jag ha utvecklingssamtal tre tisdag kvällar i rad, jag ska fortsätta rättandet, jag ska planera upp det allra sista projektet i svenska och jag ska avslutningsvis sätta ca 100 betyg. Rätt ok för 32 dagars arbete, eller hur?

När den 22:a december kommer ska jag lämna arbetet utan att ta med en enda sak. Jag har lovat bort mina pärmar till kollegorna och det de inte vill ha slänger jag. Jag sa från början att jag ska lämna jobbet med endast kalendern i handen, men jag har beslutat att slänga även den och köpa en ny inför nya jobbet. 2010 blir ju ett helt nytt år. Då ska jag äntligen få jobba inom hälsa och friskvård, något som jag länge drömt om.

32 arbetsdagar kvar…

Räcker det inte snart?

Jag är så oerhört trött på allt prat om svininfluensan och massvaccinering. Det finns ingen nyanserad debatt längre. Jag blir helt rädd för hysterin som råder och all skrämselpropaganda.  

Och nej. Jag ska INTE vaccinera mig. Jag har diskuterat vaccin och influensa och hur det påverkar kroppen med folk som har kunskaper i området och fattat mitt beslut baserat på det. Men jag tycker också att valet är fritt för alla. Var och en gör som man vill med sin kropp.

Ville bara säga att…

… jag förmodligen är världens lyckligaste människa!

Nope, inget speciellt har hänt. Jag är bara så otroligt, härligt nöjd med det liv T och jag delar. Och vi njuter av vår gård för fulla muggar. Hela höstlovet har jag grejat ute på gården och hela helgen spenderade T och jag tillsammans med samma syssla. Vi har grejat både inne och ute och jag kan säga att vårt vardagsrum är heeeelt omgjort, för er som varit på besök här tidigare. Hästarna har tyckt att det har varit supermysigt att ha matte hemma hela dagarna i en hel vecka och Linus har nyfiket spanat på mig när jag gått och klippt ner gammal traggtråd, eller när T och jag lastade gammalt skrot på släpet och körde till sortergården. Spännande värre, tyckte han.

Just nu står min T i köket och lagar hans mumsiga kycklinggryta så jag ska ta och hjälpa honom lite.

Ha det bra allihop! Och vet ni… Nu är det bara 37 arbetsdagar kvar för min del. Sen ska jag äntligen få börja jobba på mitt nya jobb!

Halleluja!

Jag har inte orkat ge mig in i debatten ang. lärares arbetstid, som jag har sett figurera på flera bloggar. Jag tycker mycket och just arbetstidens omfång är en av orsakerna till att jag nu säger tack och adjö till yrket. Man jobbar för mycket gratis, man jobbar för mycket på sin fritid och man får helt enket för mycket skit från andra. Personligen tycker jag att jobbet är skit rent ut sagt… Det är superkul att vara inne och undervisa och att möta eleverna, men det andra runt omkring tar knäcken på mig. Folk som inte jobbar som lärare har så otroligt många åsikter om vårt jobb utan att vara ett dugg insatta. Men alla har ju gått i skolan någon gång så då blir ju alla också experter i ämnet…

Jag fick i alla fall en extremt bra länk i ämnet från mitt fackombud på skolan. Halleluja säger jag bara! I stället för att skriva ner alla mina tankar hänvisar jag gladeligen till den. Klicka på länken här och läs dessa mycket tänkvärda tankar! Så bra, så rätt…

Hemma igen

Så var USA-resan över för den här gången och vardagen har börjat igen. Vi har haft en helt fantastisk resa och jag har fått träffa så många intressanta människor. Den här resan var ju en liten försmak på vad mitt nya jobb kommer att innebära för mig. För er som inte vet ska jag jobba hos T, på hans och hans kollegas kiropraktiska klinik. Jag ska ansvara för skötseln av deras hemsida samt ha hand om allt annat vad gäller det språkliga, t.ex. broschyrer och annan info. Jag kommer att bli deras kommunikationslänk kanske man kan säga. Jag har lite andra saker jag ska göra också, men det är svårt att gå in på precis i detalj vad jag exakt ska göra. Det är knappt jag vet själv… Jag får i alla fall titeln CA tech. Just nu bara längtar jag efter att få börja där! Efter vårt USA-besök och de spännande seminarium vi besökte känner jag att jag verkligen hamnat rätt! Jag kommer äntligen att få jobba inom ett företag där hälsa och wellness är det primära och även om det inte blir _jag_ som är den som står för den biten i företaget, kommer jag ju ändå indirekt göra det genom att hjälpa dem att sprida info.

Eftersom de har påbörjat ett stort samarbete med USA kommer det att bli fler resor dit. Dessutom träffade vi en del som ville komma hit till Sverige på besök nästa år. Kul! Det känns roligt att få använda mina språkkunskaper på ett mer verkligt sätt framöver. Det kommer att bli en hel del engelska med det nya jobbet. Vi får väl se om jag kommer att få användning för spanskan också, annars kanske det kommer senare. Om inte, ska vi ju i alla fall åka till Spanien på semester i framtiden. Det gäller bara att försöka underhålla spanskan på eget håll så länge… Vore synd att tappa den när jag jobbat så hårt med den.

Jag ska skriva mer om resan samt visa er bilder, men nu ska jag göra mig i ordning för att åka och jobba. Eftersom niorna är på prao har jag inga lektioner idag, men jag har en stoooor hög att rätta och omdömen som ska skrivas så jag lär inte direkt bli sysslolös idag… Nu är det bara 40 dagar kvar på jobbet!

Greetings from Atlanta!

Hej hej!

Befinner mig just nu pa vart underbara hotell i Atlanta. Vi har haft en helt underbar vecka, med massa roliga upplevelser och personer. Idag ar sista dagen pa deras seminarium och vi ska bl.a. lyssna pa Bruce Lipton, som har mycket bra saker ang. kost att beratta. Ska bli intressant!

Jag ska skriva mer om var harliga resa, samt visa foton, nar vi kommer hem. Jag langtar inte alls hem just nu eg. Jag hade garna stannat minst en vecka till. Det finns ju sa mycket man vill bade se och gora! I morgon ar sista dagen har och vi har lite saker pa schemat innan flyget lyfter pa kvallen.

Nu ska jag vidare mot LIFE university! Ha det bra alla!

(Jennie – om du laser har innan vi kommer hem: tack for all hjalp och hoppas allt har gatt bra! Messa garna T och bara sag hej. Kram, kram)

Har jag missat något?

Helt plötsligt slog det mig: har jag ens skrivit här på bloggen vad det är jag ska jobba med efter nyår? Ibland blandar jag ihop mitt skrivande här med mitt skrivande på Facebook. Där har jag iaf skrivit om mitt nya jobb, men jag är osäker på om jag har gjort det här… Eller vill ni ens veta?

Nu är det iaf två arbetsdagar kvar tills USA-resan, sedan jobbar jag fyra dagar och sedan är det höstlov. Efter det är det bara 37 (!) arbetsdagar kvar. Och nu har de börjat fråga efter mig på nya jobbet! Det kom ett mail till T från USA där han fick svara att jag finns på plats 2010. Det ser vi fram emot, blev svaret. Kul! Jag ser också fram emot att få börja jobba med dem!

Maten som skyddar – mot cancer av Kerstin Hultén

Jag har sett den här boken: Maten som skyddar mot cancer, i mina bokklubbars tidningar och varit lite nyfiken på den, men inte beställt den ändå. En del sådana här böcker lever inte upp till förväntningarna och gör mig bara besviken. Jag vill ha en seriös, lärorik bok och jag ville gärna bläddra i den innan jag visste om den var något att ha. På bokmässan dök det tillfället upp och jag blev helt salig när jag stod där och bläddrade för den var allt jag kunde önska och lite till!

Jag började läsa redan i bilen hem och jag läste högt för T flera gånger. Det är otroligt roligt att diskutera sådant här med T eftersom hans utbildning som kiropraktor gör att han är extremt kunnig i ämnet. Att ta hand om sin kropp på bästa möjliga vis är verkligen hans grej och det är få människor som har lärt mig så mycket i ämnet som han. Det är roligt med någon som för en gångs skull får lära mig i ämnet och inte tvärtom.

Boken är oerhört lärorik och hon går igenom olika grupper av livsmedel och deras positiva egenskaper. Det är skrivet helt utan pekpinnar, på ett informativt men ändå lättsamt språk. Det är en bok som jag kommer att gå tillbaka och läsa om och om igen. Är man det minsta intresserad av kropp och hälsa är det här rätt bok att läsa! Den handlar om så mycket mer än att ”bara” skydda mot cancer och det är väl därför just ”mot cancer” står i mindre stil under huvudtiteln. I slutet av boken finns också några recept, mest för att visa hur man kan komponera ihop en måltid och få i sig allt kroppen behöver.

Det här är min nya bibel här hemma. Det är definitivt den bästa bok jag har införskaffat i år. Läs, läs, läs uppmanar jag!

New Moon av Stephenie Meyer

Jag har nu äntligen läst ut New Moon efter att ha haft en omläsning av den på engelska. Jag läste ju den på svenska förra året men bestämde mig för att läsa om de första böckerna  igen. Dels ville jag läsa dem på engelska för att få språket och dels ville jag läsa alla fyra delarna i rad för att få större sammanhang. Det har tagit tid att läsa den dock, eftersom jag läser på tåget och inte hinner så långt min korta tågsträcka. På kvällarna har jag varit så sjukt trött efter jobbet att läsning inte direkt varit prio ett, och definitivt inte läsning på engelska.

Jag tycker att det är rätt stor skillnad på att läsa böckerna på engelska. På engelska känns böckerna mer mustiga och djupa, medans svenskan gör dem glättigare och lite mer ”barnsliga”. Det är ju ungdomsböcker, men det roliga är att det fanns massor av ord som jag aldrig tidigare hört… Jag är van att läsa på engelska och jag brukar få agera ordbok åt många, men här stötte jag helt plötsligt på en hel drös okända ord. Spännande och knäckande på samma gång. Jag funderar på om det är mer ungdomligt språk, kanske slang? I vilket fall blev det en lärorik läsning för min del. 

Jag har redan påbörjat trean nu och jag ser även fram emot att se New Moon på bio senare i höst, tror den kommer i november? När jag började läsa serien förra året hade inte en enda elev på skolan ens hört talas om dem men under det här läsåret har de varit konstant utlånade på skolbibblan. ”Alla” läser dem och pratar om dem. Nu har ju eleverna dessutom läst även de två sista delarna så jag måste speeda upp min läsning. En av mina nior skriver just nu en bokrecension där hon ska analysera och jämföra alla fyra böckerna så nu måste jag bara hinna läsa de två sista innan jag läser hennes recension. Men jag har varnat henne för att avslöja för mycket av handlingen…

Bokmässan 2009

Jag vet, det känns som evigheter sen det var bokmässa nu. Jag ligger lite efter med mitt skrivande här…

Det började strula när vi kom in i Götet. Bilar i mängder och därmed lååånga bilköer. Eftersom varken T eller jag har bensinkort kunde vi inte parkera på en vanlig j*a parkering. Vi hade inte den mängd mynt som krävdes för att stå flera timmar. *suck* Till slut hittade vi i alla fall ett parkeringshus lite längre bort där det fanns lediga platser. Vi hade ju fortfarade inte tillräckligt med mynt, men vi lade i allt vi hade och tänkte att vi skulle gå tillbaka senare för att lägga i mer (vilket vi helt glömde men som tur var fick vi inga böter…). Vi kom därför rätt sent in på mässan och jag missade några författare som jag hade velat lyssna på under fm.

Väl inne på bokmässan sa jag till T att vi skulle börja med Adlibris så att vi fick shoppat det vi ville först och sedan kunde gå runt och bara titta. Men! Adlibris var ju inte där i år!!! Ve och fasa! Deras jättemonter med härliga bokbord fanns icke att hitta någonstans. Lite trumpna siktade vi då in oss på Månpocket och Piratförlaget där vi köpte pocketar. Tyvärr hade de mest deckare så det blev T som handlade mest.

Nåja, en hel del böcker skrapade vi i alla fall ihop! Det roliga var att när vi kom hem upptäckte jag till min stora fasa att T hade köpt fler böcker än vad jag hade gjort! Hmmm… Vad berodde det på tro? Jag köpte å andra sidan en jättehög tidningar som jag fortfarande plöjer här hemma.

Ni ser ju. Vänstra högen är min och den högra är T:s.

Och så några bokmärken då också, eftersom det aldrig verkar finnas några lediga bokmärken här hemma när jag väl behöver dem.

Årets besvikelser var alltså att Adlibris inte var där samt att jag inte hittade montern där man brukar kunna hitta billiga inbundna böcker. Jag var nöjd med mina inköp och jag var nöjd med själva dagen i stort. Jag menar, en mässa helt full av böcker kan ju inte vara heeelt dåligt!

Nästa år är vi på plats igen! Hur kan man låta bli liksom?

Litteraturprojektet

I somras började jag ju förbereda inför höstens litteraturprojekt med mina nior. Det är i full gång just nu. Eleverna fick välja mellan Tusen gånger starkare och Solar Plexus. De flesta valde faktiskt den förstnämnda, trots att jag varnade för att introt är segt och kan kräva lite vilja för att ta sig igenom. Jag tänkte att det är lika bra att lägga upp korten på bordet direkt för att inte lura dem.

De har hunnit en bit i boken nu och många har gnölat om att den är seg  och tråkig och att de är trötta på Saga redan innan hon ens har kommit till klassen. Precis så som jag upplevde den. Men. I måndags kollade jag återigen hur läsningen går och vad deras tankar är och då kom den första positiva kommentaren från en av tjejerna i klassen. När jag frågade hur långt de har kommit i boken och om Saga har anlänt än svarade hon argt: Jaaa, och nu börjar jag bli arg! Jag blir arg på lärarna i boken, ååååh morrade hon nästan. Härligt, tänkte jag. Nu börjar det hända grejer!

Det ska bli mycket spännande att se vad de skriver i sina läsloggar och vilka citat de väljer att diskutera muntligt i gruppen sen.  Det ser jag fram emot!

47 dagar

Nu har jag bara 47 arbetsdagar kvar på skolan. Det har spridit sig bland eleverna att jag ska sluta och igår möttes jag av arga spanskåttor som tänkte strejka i vår. Jag kan förstå att de är oroliga för alla människor är mer eller mindre oroliga inför nyheter och det okända. De vill ha trygghet och veta vad som väntar och just nu är det ju ingen som vet vem som tar över efter mig nästa år. Men jag försöker lugna dem och säga att allt kommer att bli bra. För det tror jag verkligen. Varför skulle jag gå omkring och tänka att jag är oersättlig? Jag sa till dem igår att de ju t.o.m kan få en ännu bättre lärare, någon som de tycker ännu mer om. Tänk om ni t.o.m får en riktig spanjor till lärare? Åh vad coolt tyckte eleverna och sedan glömde de helt bort att gnälla vidare på mig.

I måndags tömde jag faktiskt 5 pärmar också. Det kändes skönt. Jag behöver börja tömma för att långsamt fasa ut allt, börja avsluta och stänga av sinnet. Jag ska ge järnet hela terminen ut, utåt sett, men mitt inre måste börja stänga ner. Jag vet att jag kommer att gråta floder på julavslutningen för hur det än är jobbar jag ju med människor som jag tycker väldigt mycket om. Det kommer att bli känslosamt att ta farväl av alla. Men jag har lovat alla mina spanskklasser att vi ska ha en egen liten avslutning. Det kan nog vara bra för alla parter. Säga farväl och sedan ta nya tag.

Men gud vad jag längtar till mitt nya jobb nu. Det ska bli så spännande med en massa nya utmaningar!

*malin* = femton år

Åh vad trött jag blir… Jag vet inte hur många gånger under mina år som lärare som jag blivit tagen för elev. Och det är inte kul.

Idag var alla skolans nior på Segerstad för att se hur det gymnasiet fungerar. På fm var vi ute i skogen och fick se vad eleverna som går skogsbruk håller på med. På en station frågade (de 18 år gamla) eleverna vad eleverna i min grupp ska välja till gymnasiet. Det var tre tjejer och två killar i gruppen och jag stod i mitten. Killarna svarade först och sedan vände jag blicken mot första tjejen i gruppen för att höra vad hon skulle svara. Men i stället började hon skratta och tittade på mig. Jaha, Malin, vad ska du välja till gymnasiet nu då? skrattade hon. Och när jag vände mig mot eleverna som ställde frågan först såg jag att de faktiskt höll blicken riktad mot mig och väntade på svar. När min elev började skratta började de dock skruva lite generat på sig och frågade lite förvånat Jaha, är du lärare eller? Gissa om mina elever hade roligt åt det…

Senare på em mötte vi en av skolans lärare som gav oss lite allmän info. När han vände sig om för att gå vidare frågade han: förresten, det är en lärare med er också va? Öööh… Ja, jag är lärare, suckade jag varpå mina elever fick ytterligare ett skratt för dagen. Vad kul att man kan förgylla skoldagen för sina elever med ett fjortis-utseende!

Ja ja, trots allt har vi haft en helt underbar dag. Det var minusgrader på morgonen, men strålande solsken och fantastiskt vackert ute i skogen. Vilken härlig dag att få vara utomhus precis hela dagen i sådant härligt väder! Och vi blev serverade världens godaste skolmat. Vi fick det presenterat just så, och vet ni, det var faktiskt det! Supergott och med massa grönsaker till, plus melonskivor och annan frukt. Mumsmumsigt! Jag har aldrig ätit en så stor portion skolmat tidigare. Eller njutit så av den för den delen.

Jag kan säga att jag är liiite trött efter dagen. Kvällen ska spenderas i lugnets tecken här hemma.

Nöjd

Idag har T och jag spenderat dagen på Bokmässan. Första gången för honom och första gången jag var där privat. Med tanke på gårdagens inlägg lär det också vara som privatperson jag åker dit även i framtiden.

Just nu är jag alldeles för trött för att visa bilderna eller presentera mina bok- och tidningsfynd. Det får bli imorgon. Vi är i alla fall båda två grymt nöjda med våra fynd! Och några författare kunde vi också spana in. Som vanligt såg jag Jan Guillou, som jag har sett på alla Bokmässor nu. Vi såg också Sara Kadefors, Björn Hellberg, paret ”Lars Kepler”, Unni Drougge och fler som jag har lyckats glömma nu… Äh. Det är ju böckerna som är det viktigaste!

Och så vill jag passa på att tacka för alla peppande och uppmuntrande kommentarer här och på Facebook samt sms som jag har fått med anledning av att jag har sagt upp mig från jobbet. Gamla elever, kollegor och vänner har hört av sig i en strid ström. En del har varit chockade, andra har anat vad som varit på g och alla (nästan i alla fall) har varit väldigt stöttande och positiva. Skönt! Nog för att jag delvis känner mig som en stor svikare som lämnar jobbet mitt i pågående läsår, men det känns skönt att få stöd från så många runt omkring. Mina elever blev inte så glada när de fick höra det i fredags, men samtidigt kan jag ju inte bara sätta livet på paus och stanna kvar till sommaren enbart för att göra eleverna nöjda. Livet måste gå före jobbet, utan tvekan.

Nu ska jag träna lite här hemma innan jag tillbringar resten av kvällen med min nyinköpta bok- och tidningshög.

Mot nya mål

I måndags gjorde jag något som säkert förvånar många, men knappast de som känner mig väl. Jag sa upp mig från mitt lärarjobb… Jag jobbar terminen ut och efter det kommer jag antagligen, förhoppningsvis, aldrig mer att jobba som lärare.

Jag ska inte gå in på mina tankar kring lärarjobbet i det här inlägget. Jag kan bara säga att jag tycker att lärarjobbet är på väg i helt fel riktning. För min egen del känner jag ofta att jobbet tar för stor del av mitt liv. Det dränerar mig.

Nu gör jag mina sista månader som lärare och sedan tar jag steget vidare mot nya mål. Mot intressanta mål och ett liv mer fyllt av fritid och tid och ork till annat.

Och i morgon bär det av till bokmässan! Nästa år kommer jag att ha mycket, mycket mer tid över för läsning. Gud vad jag längtar!

Tankar

På min promenad idag kändes verkligen höstens ankomst. Det blåste riktigt ordentligt och det flög löv från träden. Regnet duggade ner och det var regnjacka som gällde idag, både pga regnet och blåsten.

Men jag gillar att gå i regn. Så länge det bara är någorlunda varmt är det riktigt skönt och uppfriskande att gå i regn. Och idag kändes det extra skönt att gå en runda, med mp3:n inpluggad i öronen och att få rensa tankarna. Jag är inne i en stor process just nu och tankarna har malt i huvudet de senaste dagarna. Jag hoppas att jag har fattat rätt beslut. Det känns så i hjärtat i alla fall. Två av de viktigaste människorna har fått veta mitt beslut och båda har tagit det precis så som jag hoppades. Det känns skönt. Om några dagar kan jag lossa på tystheten och vara öppen med beslutet. Så skönt det ska bli. Om jag är lite förvirrad här på bloggen beror det just på detta. Jag har bara en enda sak i huvudet just nu och det är det enda jag egentligen vill skriva om nu, för att lätta tankarna. Men. Jag måste vänta några dagar till.

Imorgon och på torsdag ska jag promenera och träna en massa efter jobbet. Jag är tillbaka här på fredag igen, eller kanske på söndag. På lördag är det ju bokmässa som gäller!

Ha det bra så länge!

Galet?

Idag har jag chockat ett par personer… Jag har tagit ett beslut som en del kanske tycker är helknäppt och totalt galet. Men, men. Jag har bestämt mig. Och det känns som om ett ok har lyfts från mina axlar!

Ni får veta vad det gäller om några dagar eller så…

Hungerspelen av Suzanne Collins

Precis innan sommarlovet tog sin början, slukade min mentorsklass den här boken. Den vandrade från elev till elev och jag fick aldrig chansen att själv lägga vantarna på den. Jag var sååå frustrerad. Det första jag gjorde i höst var alltså att hugga den och sträckläsa den på tåget. Klart man blir nyfiken på en bok som ungarna sitter så försjunkna i!

Boken utspelas i ett framtiden där nationen är indelad i olika distrikt. Nöden är stor och maten räcker knappt. För att få mer mat kan man köpa ”lotter” då man i utbyte för mat får sitt namn uppskrivet på en lott. Dessa lotter dras sedan en gång varje år till de s.k. hungerspelen. Två spelare från varje distrikt deltar. Allt direktsänds med hjälp av kameror som finns utplacerade överallt på banan. Det finns bara en vinnare – den som överlever. I boken följer vi Katniss från distrikt tolv, hur hennes liv är före spelen och vad som händer under själva spelen.

Jag kan verkligen förstå mina elevers fascination inför den här boken. Karaktärerna i boken är ju i deras ålder, men liven de lever går inte att jämföra. De ser ju själva dokusåpor i mängder på tv och i den här boken ställs fenomenet verkligen på sin spets. Det är grymt och det är många gånger väldigt rått. Boken har beskrivits som en blandning mellan Expedition Robinson och Flugornas herre och jag kan bara hålla med.

Jag kunde inte heller låta bli att tycka att det var en grymt spännande bok och den sista delen satt jag och bara läste och läste och läste. Jag kunde inte lägga ifrån mig den förrän jag fick veta slutet. Jag förstår varför mina elever var så uppslukade av den i våras.

Del 2 Fatta eld utkommer 1 oktober och den hamnar direkt på min att-läsa-lista.

Bonnier Carlsen har dessutom en skrivartävling för högstadieelever angående den här boken, vilket jag har tipsat mina elever om. Hur skulle du överleva Hungerspelen? undrar de. Kolla här om du är intresserad!

Sovrum – före och efter

Renoveringen pågår för fullt här hemma. Just nu håller T på med byte av fönster i hallen, trappan och övre hallen. Sedan ska vi isolera väggarna, sätta upp nya väggar, tapetsera, måla taket, slipa golvet i övre hallen (för vi hittade ett fint trägolv under plastmattan), göra iordning trappan, lägga klinkers och golvvärme i hallen osv… Puh! Mycket att göra här hemma med andra ord.

Men en sak är vi i stort sett färdiga med: sovrummet och vår walk in closet. Vi ska byta fönster även där så småningom, men vi valde att börja med att ”bara” måla om än så länge för att kunna ha ett fungerande sovrum så att vi kunde flytta in direkt. Jag lovade ju er före- och efterbilder och här kommer några:

Sovrummet var målat i en, i vårt tycke, hemsk lila nyans, med en läskig bård. taket var träfärgat och inuti garderoberna var det också träfärgat och allmänt ofräscht. Golvet var ett relativt nytt laminatgolv så det valde vi att behålla, så länge i all fall.

Vi var lite oense om förgvalet… Jag ville ha det ljust medans T ville ha det mörkt. Hmm… Han fick bestämma mot att jag fick välja detaljerna. Vi valde en mörkt brun fondvägg där samma bruna färg målades på bården. Vi valde en ljusare brun färg på övriga väggar så det blev rätt ljust i sovrummet ändå. Vi målade taket härligt vitt och det var grymt mycket arbete eftersom det först skulle kvistlackas, sedan grundmålas 2 gånger och därefter var vi tvungna att måla med vit färg hela 3 gånger för att få det att täcka riktigt. Puh… Men fint blev det! Sedan målade vi vitt inuti garderoberna, vit fönsterbräda samt vit ”gardinbräda”. Jag vet inte vad en sådan heter, men vi ville i alla fall kvar den, fast vit då.

Hela huset kommer att ha en färgskala i natur/lantligt med röda och turkosa detaljer. Rött är T:s färg och turkos är min. Registreringsskylten är ett minne från hans tid i USA – Georgia on my mind. Turkos ljushållare och filt samt ett litet rött hjärta i fönstret. Vi har även bytt all el på övervåningen, vilket verkligen behövdes. Rislampan måste vi fixa till vad gäller sladdarna…

Vi är supernöjda med vårt sovrum. Det känns rofyllt och ombonat och jag sover som en stock där, vilket tillhör ovanligheterna. Någon gång i framtiden ska vi investera i en större säng eftersom vår nuvarande är 120 cm. Liiite trångt. Jag har även lite planer på att skriva något antingen på någon vägg eller på gardinbrädan, något citat eller ordspråk. Lite pyssel finns alltid att göra!

Nästa gång får ni hänga med in i vår walk in closet som är ett av mina favoritställen i huset!

Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert

Det är ett bra tag sen nu då jag såg ett Oprah-avsnitt där Elizabeth Gilbert var med och berättade om sin bok. Det var ett väldigt intressant program och jag blev jättesugen på att läsa boken. Ofta är det, tycker jag, roligare att läsa en bok som man redan har lite bakgrund till. Jag hade i alla fall rätt höga förväntningar på den här boken när jag började läsa.

Jag ligger lite efter med mina bokrecensioner, för den här boken läste jag i somras. Vi får väl se hur mycket jag kommer ihåg…

Boken handlar om hur hon bestämmer sig för att bryta upp från sitt äktenskap, ta sig ur sin depression och ta ett år för att finna sig själv och meningen med livet. Hon ska resa till Italien, Indonesien och Indien och allt ska så småningom bli en bok. Som läsare får vi följa hennes resa till de tre länderna och hennes upplevelser och tankar under tiden. Det är en slags biografi, fast över ett enda år i hennes liv.

Som sagt, förväntningarna var rätt höga inför den här boken, kanske för höga. Jag kan inte påstå att jag har lärt mig något nytt av den här boken, eller fått några nya djupare insikter om livet. Hon kommer inte på några hemliga knep eller kunskaper under hennes resa. Mycket är rena självklarheter. Men mycket av det hon säger är så klart tänkvärt och tål att upprepas om och om igen. Boken är mer en trevlig bok att läsa och ta del av, men nu i efterhand kommer jag inte ihåg så mycket av boken om jag ska vara ärlig. Den lämnade inte efter sig några djupare intryck.

Språket i boken får det ibland att krypa i mig. Hon lämnar små klämkäcka kommentarer där hon talar till mig som läsare och jag tycker snarare att det förstör stämningen i boken. Det känns bara jobbigt och irriterande. Hon försöker blanda lite djupare tankar med ett hurtigt, klämkäckt språk men för mig blir det en stilkrock. Det känns mest oseriöst och det blir svårt att ta hennes insikter på allvar när det läggs fram med en massa ironi. Eller så är det just det som är syftet med boken. Det funkar i alla fall inte alls för min del.

Jag har läst bättre böcker i ämnet  och därför är det ingen bok jag skulle rekommendera vidare. Kanske hade jag helt enkelt för höga förväntningar. För min del gav Oprah-avsnittet mer än boken i sig.

Min typ brorsa av Johanna Lindbäck

Men åh… Nu har jag läst alla Johanna Lindbäcks böcker. Vad ska jag läsa nurå?

Boken handlar om Nina och Daniel, två tonåringar vars föräldrar blivit kära i varandra. Daniel, hans brorsa Wille och deras pappa flyttar ner till Nina och hennes mamma i Umeå. Där ska de tillsammans bygga upp sitt nya liv. Nina och Daniel är lika gamla och ska båda två börja på Natur, i samma klass dessutom. Men det där med att vara låtsassyskon är inte så himla lätt, för hur ska man egentligen vara mot varandra när man inte är syskon men är det ändå? Och vad gör man om man märker att man egentligen tycker lite för bra om sitt nya låtsassykon?

Det mest briljanta med den här boken är det som inte sägs. Daniel och Nina turas om att berätta i boken och som läsare får man dessutom följa deras tankar. Vad de säger till varandra är ofta en helt annan sak än vad de faktiskt tänker inombords och om de bara hade sagt allt det de också tänkte skulle allt ha varit så mycket enklare för dem båda.

Precis som med hennes två andra böcker En liten chock och Tänk om det där är jag är det här bra, bra, bra! Nu är min uppmaning till er att läsa någon (=alla) av Johanna Lindbäcks böcker! Behållningen är lika stor även om du råkar vara lite äldre än målgruppen. Så – läs nu!

I väntan på jultomten

Igår eftermiddag satt vi där väntandes, T och jag. Huset var iordningplockat, extra stolar och bord framtagna och allt som saknades var våra 23 gäster. Det kändes nästan som om vi väntade på jultomten. Klockan hade redan slagit sex, tiden då de skulle komma. De kommer säkert allihopa i samlad trupp, sa jag övertygat. Nja, tror du verkligen det? tyckte T mer skeptiskt om min tanke. Men jag var helt övertygad om att de hade bestämt sig för att samlas innan för att kunna komma hela byn tillsammans. Och det gjorde de!

Ca. tio över sex fick vi se hela byn komma som ett lämmeltåg utanför vårt köksfönster. Vilken härlig syn! Vi blev nästan lite generade över denna uppståndelse enbart för att hälsa lilla oss välkomna till byn.

Alla samlades nedanför vår trappa och presenterade sig i den ordning de bodde från vårt hus sett (vårt hus är det sista i byn). Sedan kom de in allihopa och fyllde vårt kök med räkdignande, lockande smörgåstårtor (specialbeställda så även jag skulle kunna äta dem), dricka för både vuxna och små, tallrikar, bestick, glas - ja, you name it. Och T och jag fick ta för oss först. Mumsmumsigt var det också! Och lite senare dukade de upp med kakor och kaffe. Kommer ni hit varje fredag nu då tyckte vi och bemöttes med skratt. Men alla höll med om att det borde vara en fredagstradition att någon annan fixar ens mat och kommer med allt serverat.

Vi har verkligen de trevligaste och mysigaste grannar man kan tänka sig. Alla hälsade oss välkomna till byn flera gånger om och vi känner oss verkligen välkomna. Extra roligt för mig var att alla tyckte det var roligt med mina hästar. En del avskyr ju hästar och jag har faktiskt varit lite orolig över att det ska uppstå problem, men alla verkade tycka att det var hur kul som helst med hästar i byn. Vi har inte sett dig rida förbi oss än Malin, sa flera stycken. Och innan de gick hem uppmuntrade de att jag skulle rida förbi dem nu framöver och att de också gärna ville komma och testa att rida. Och det var längesen du var ute och gick nu, tyckte U, som hejat på mig flera gånger i sommar under mina powerwalks förbi hans hus. Nästa gång du är ute och går får du titta in på en öl sa han, och när jag menade att ölen kanske förstörde själva poängen med hela gåendet skrattade han bara och sa att jag fick väl gå en runda till då.

Och inte nog med hela kvällen igår, så knackade det på vår dörr tidigare idag. Där stod U:s fru K med en helt underbar bukett. Hon hade tänkt ta med den igår men helt glömt bort den. Extra roligt var att hon berättade att de orangea blommorna ursprungligen kommer från vår gård. Han som bodde här tidigare hade tydligen ett helt land med sådana blommor och hon hade fått några blommor av honom som hon hade planterat hemma hos sig och som fortfarande lever kvar där. Roligt med sådan kuriosa!

Tyvärr vaknade jag upp med en helt igentäppt näsa idag, men enligt T luktar blommorna helt underbart. De är i alla fall härliga att se på och det kan jag ju njuta av tills luktsinnet återkommer.

Läsning på gång!

Japp, igår låg det en bok i mitt fack, från skolans litteraturpedagog: Min typ brorsa av Johanna Lindbäck. Halva är redan läst och resten läser jag ut imorgon. Precis lika bra som de andra två, än så länge. Åh vad härligt det är med sträckläsningsböcker!

Många gäster blir det…

Tidigare idag tittade en av grannarna förbi här hemma för att meddela att alla byns invånare, förutom en, kommer till oss på fredag. Och nu tillhör ju inte vi en så där jättestor by, men jag tycker nog att 23 gäster kan räknas till kategorin ”fylla huset”. Vi har ju inte ens så många stolar… Som tur är tar de med allt så vi behöver bara öppna huset och ta emot dem. Det är tydligen tradition här i byn att de kommer hela högen för att hälsa välkommen. Mucho trevligt!

Hoppas bara att de står ut med att vi har ett fönster ståendes i övre hallen, att väggen i trappan är öppen ut till ytterhöljet (jag kan inte de tekniska termerna…), att halva tapeten är bortriven i hallen och att resten av hallen består av spånskivor, att halva golvet i hallen är uppbrutet… osv… Vi är mitt uppe i renoveringen och vi hinner knappast göra färdigt något mer tills fredag. Men det vet de ju om i redan. De får helt enkelt ta det som det är!

Men imorgon och fredag blir det i alla fall städning på hög nivå här hemma. Fixa det som fixas kan, säger jag bara.

Nyfiken

I bilen på väg hem från jobbet (ja, tisdagar=bil till jobbet) blev jag så grymt sugen på att fota när jag såg eftermiddagssolens glödande ljus. Jag stack bara in och bytte om snabbt innan jag gick ut för att fota runt huset med omgivningar. Grabbarna blev så klart grymt nyfikna när jag kröp omkring precis utanför deras hage. Vad gör du egentligen matte? undrade Linus nyfiket. Och så blev min fotosession helt plötsligt en häst-fotosession. Det går liksom inte att låta bli att fota honom när han står uppställd och nästan ber om det.

Samtidigt som han var nyfiken blev han också lite orolig eftersom jag var helt tyst och knappt reagerade på honom när han kom. Han blir lätt väldigt osäker och orolig och när jag inte pratade med honom direkt fick han ett oroligt uttryck i ögonen.

Här är han lite lugnare i ögonen igen eftersom jag pratat med honom, vilket får honom att känna sig tryggare.

Om ni undrar varför det oftast är Linus som är mitt fotoobjekt och inte Nicke så är det för att Linus är kung i hagen. Stackars Nicke får inte komma fram till mig utan Linus tillåtelse, och då bara korta stunder, efter att Linus har fått komma fram först. Det är med andra ord inte så lätt att komma till Nicke och fota honom. Dessutom är Nicke otacksam fotomodell. Får han chansen väljer han gärna att vända baken mot kameran. Linus däremot är en riktig linslus och ställer mer än gärna upp på bild. Tänk att två hästar kan vara så olika.

True blood

Någon som har börjat titta på serien True Blood? T och jag har börjat titta på den i efterhand, tack vare svt play där den ligger ute i efterhand. Den verkar vara grymt bra! Och jag ääälskar deras härliga sydstatsdialekt. Vi har än så länge bara sett första avsnittet och vi måste hinna se del 2 innan det tas bort.

Snacka om vampyrfeber överallt! Me like!

Rim och ramsor

Idag kom vi in på nyttan av rim och ramsor i min nia. En av eleverna hade skrivit ”alldrig” och jag kommenterade med ett: Alltid stavas alltid med två L och aldrig stavas aldrig med två L. Många av de andra eleverna snappade direkt upp vårt samtal och kommenterade att det var så de lärde sig just den stavningen.

På spanskan med år 8 härom veckan diskuterade vi betoning och pratade om vokaler. Vilka är nu vokalerna, frågade jag, varpå en kille rabblade en liten ramsa där alla orden började på vokaler. På så sätt kunde han komma ihåg vokalerna. Själv lärde jag mig dem när jag var liten enbart genom att rabbla aouå och eiyäö. Jag har faktiskt aldrig hört ramsan som min elev använde, men den var ju klockren. (jag kommer inte ihåg den nu bara…)

För min egen del kommer jag alltid kunna rabbla vilka prepositioner som styr ackusativ i tyskan och vilka som styr dativ, genom två olika sånger vi lärde oss. De som styr ackusativ var tonsatta med blinka, lilla stjärna. De som styr dativ hade någon trudelutt som jag inte vet namnet på, men den sitter som berg i huvudet. Fast på proven satt man nästan och nynnade tyst för att komma ihåg vilka som styrde vad.

Det är spännande hur vi förknippar vad vi lär oss med hjälp av olika knep. På samma spansklektion där vi pratade betoning pratade vi också om stavelser i olika ord. När jag frågade vad en stavelse är och hur många stavelser några ord hade, började en elev direkt klappa händerna för antalet stavelser. Då började flera andra instämma med åh, javisst ja, så var det ju. Så småningom satt nästan alla och klappade antalet stavelser högt. Minnet kom tillbaka, för så hade de ju lärt sig att göra när de var mindre.

Jag tänker ofta att jag borde uppdatera mig på vilka ramsor och andra knep som används i yngre åldrar så man kan återknyta till dem när eleverna kommer upp i högre åldrar. Ofta tycker de ju att det är lite kul att rabbla ramsor de lärt sig. Men jag är ruskigt dålig på just dagens ramsor som används, för jag antar att det tillkommit en och annan sen jag själv gick i de lägre klasserna…

Älskade sol!

Det är vackra höstdagar som denna som man tycker att det här med höst faktiskt är helt ok. När jag kom hem från jobbet idag stod båda hästarna och njöt i solskenet och blev mycket nöjda över att få varsitt äpple. Lyckan är total att få komma hem till gården och se båda pojkarna här hemma, så avslappnade och njutandes. Tänk om man kunde få vara hemma på heltid, utan stressigt jobb och en massa andra måsten. Det är min dröm just nu…

Linus njuter av solen. Visst ser han härligt avslappnad ut?