Jag har fått hem två nyheter den senaste veckan. Kate Mortons En välbevarad hemlighet och Sofi Oksanens När duvorna försvann. Båda författarna är nya bekantskaper för mig, trots att jag har hört många lovord om dem. När mina bokklubbar erbjöd dessa som månadsböcker kunde jag därför inte motstå. Båda känns dessutom som perfekt sommarläsning, och eftersom min semester närmar sig med stormsteg känns det mycket bra att kunna se fram emot läsning i form av dessa.
Någon som har läst och gillat?
Hmm. Engelsk månad var det ja. Eller hur?
Målet var 5 (minst) lästa böcker på engelska i maj. Jag har läst 2. Prick. Inte ens påbörjat en tredje.
Jag skyller på sjukdomar och därmed ingen lust alls att läsa på engelska. Däremot har jag läst väldigt många på svenska, men det räknas ju liksom inte.
Ok, några dagar kvar i maj. Det borde ju kunna gå att klara utmaningen, visst? Jag får lägga på ett extra kol nu, och kanske välja de allra tunnaste engelska böckerna.
Jag velade i evigheter om vilken läsplatta jag skulle välja. Ingen platta hade alla funktioner jag ville ha. När jag trodde att jag hade bestämt mig för en Sony åkte jag till Elgiganten, där de så klart inte sålde läsplattor, men däremot iPad. Jag hade förkastat tanken på en iPad som läsplatta då jag tyckte att de var för tunga och klumpiga att hålla i. Men så råkade jag få syn på en iPad mini och blev lite smått kär i den. Så lätt och smidig att hålla i. När jag åkte därifrån började jag alltså vela i mitt beslut. Kanske en iPad mini vore något i stället? Så när det kom ett kanonerbjudande slog jag till, eftersom det inte skulle skilja så mycket i pris mellan en Sony och paddan. Dessutom kan man ju använda paddan till annat också. Jag har t.ex. saknat att inte kunna skriva och kolla nätet när jag har rest iväg. En iPad mini får lätt plats i handväskan och är därmed enkel att ta med överallt.
De första två veckorna hade jag dock inget fodral till den, och det var inte så smidigt. Jag fick ont i händerna när jag försökte greppa runt den. Så när jag fick erbjudande om att testa ett fodral från The Snugg tackade jag ja. Nu har jag haft det några veckor och det är stor skillnad mot utan fodral. Det allra bästa med det här fodralet är handtaget på baksidan som är supersmidigt när man ska ligga ner och läsa. Det enda jag saknar där är någon form av fästanordning, typ ett gummiband att sätta runt för att det ska sitta på plats. Det hade varit det allra bästa. I övrigt funkar det fint, och det är lite mockakänsla på vissa ställen, vilket ger ett bra grepp. Jag är också nöjd med att fodralet ger en lite ”lyxigare” känsla. Det är något speciellt med att krypa ner i soffan med min rosa padda och ligga och läsa. Det är egentligen bara ett glas champagne som saknas, för den allra mest ultimata lyxstunden.
Sammanfattningsvis är jag toknöjd med både iPad mini och fodralet till, när det gäller att använda som läsplatta. När det gäller e-böcker lånar jag alla böcker via bibliotek och det är enkelt att ladda ner och använda dem i appen Blue Fire reader. Skulle jag vilja köpa böcker är det ju också enkelt att göra på paddan. Däremot har jag inte testat att läsa utomhus, men jag tror ärligt talat inte att jag ändå skulle använda den utomhus. Jag läser fortfarande en massa pappersböcker, och som strandläsning väljer jag hellre en pocket – för känslans skull.
Jag har aldrig hängt på den här utmaningen tidigare, men någon gång ska ju vara den första. Särskilt när det handlar om favoritomslag eftersom jag är svag för vackra omslag. Här kommer min top ten bland rätt så nyligen lästa böcker:
Den här boken är den mest populära på den här bloggen, om man ska se till statistiken i alla fall. Inlägget är faktiskt mitt mest lästa någonsin. Det är otroligt många som söker på boken och hamnar på min recension av den. Och det verkar aldrig ta slut, för det är sökningar nästan varje dag.
Träna med kettlebells av Linus Johansson är boken. En bok som jag faktiskt inte ens äger, men ständigt tänker att jag borde äga. En riktigt bra träningsbok för en lika rolig träningsform. Har ni fortfarande inte testat kettlebells så tycker jag att ni ska göra det. Hur kul som helst!
Just nu är jag så himla trött på det här med att vara sjuk. Jag kan det här nu. Det räcker nu tack. I morgon ska jag gå till jobbet med bara ett fungerande öra, hosta och en obeskrivlig trötthet. Och visst, jag är väl bättre nu, men långt ifrån bra.
De där lite mer djuplodande inlägget lär nog dröja ett tag till. I stället skickar jag med er ett visdoms ord (från någon annan) och en önskan om att nästa vecka ska bli en mycket bättre (läs-)vecka.
Hennes debut Kaninhjärta var en sådan där bok som jag bara ville läsa. Dels för att omslaget och titeln lockade, men också för alla positiva lovord som östes över den här och var. Men så lånade jag den och fastnade och lämnade tillbaka den oläst. Först tredje gången gillt funkade det, dock efter en lite motig början. Men då älskade jag den i gengäld. Vis av den erfarenheten tog jag tag i Fågelbarn med stor förväntan och iver.
Här möter vi Hanna, som också var en av bikaraktärerna i Kaninhjärta. Men i den här boken är hon huvudperson, och vi får följa henne och hennes familj som består av mamma och pappa och två bröder. Vi får tidigt veta att den ena brodern, Samuel, dog i tidig ålder, och att den andre brodern, Jens, är våldsam och okontrollerad. Med parallella spår från nutid och dåtid rullas den tragiska historien långsamt upp. Vi får veta hur Samuel dog, hur föräldrarna tog det och hur Jens blev alltmer våldsam och beräknande i sina handlingar. Och så Hanna mitt i allt, med sin ”gåva” som inte alltid uppskattas av omgivningen.
Jag gillar den här boken väldigt, väldigt mycket. När jag hade tagit mig igenom den första biten, där det kändes som om jag inte fattade någonting, fastnade jag för både historien och karaktärerna. Det är sträckläsning på hög nivå, när man inte vill eller kan lägga ner boken utan bara vill läsa vidare och få svar på alla frågor.
Den har beskrivits som en blandning mellan thriller, deckare och skräck och det låter kanske konstigt, men det funkar. Alla delar passar ihop och särskilt Hanna som person tar jag till mig. Jag är glad att det är just hon som fick en egen bok att berätta sig historia i, för hon väckte min nyfikenhet i Kaninhjärta. Det är spännande läsning, och ibland lite obehagligt.
Det här är min favorit av de båda böckerna, för att själva historien verkligen biter tag i mig och går in under huden. Samma sak med karaktärerna, och då särskilt Hanna, som känns så otroligt välgjorda och levande.
Ett hett tips är att läsa båda böckerna, så klart. Man behöver inte läsa dem i ordning eftersom de inte bygger på varandra mer än att Hanna råkar vara med i båda. Perfekt läsning i hängmattan när det börjar bli lite mörkt och småläskigt ute.
Läs mer om boken här.
