Hogwarts nya elever!

Den här veckan har Hogwarts fullt upp med alla nya elever som helt plöstligt dykt upp. I veckans Bokfemma fick ni ju chansen att hoppa in i era böcker för att uppleva dem irl. Och det var många som tog chansen att bli elev på just Hogwarts!

Än så länge är vi följande elever:

Maria
Calliope
Magix
Stumpan
Carola
Ika
Nnika
Kerstin
Bokmoster
Amaranthine
Mia
*Malin*

Vi kanske blir fler innan veckan är över och då kommer vi alla att få njuta av dessa vyer:

Ska jag gissa på att alla vill tillhöra samma elevhem som Harry Potter? Eller finns det några andra önskemål? Egentligen får man ju inte välja, men med tanke på att vi åkt dit genom både tid och rum borde de väl tillåta att vi får välja?

Om du vill ha ett litet mer anpassat namn för att mer smälta in i Harry Potters värld kan du klicka här och testa dig. Själv heter jag tydligen Auntie Enid Trelawney. Japp, så cool är jag.

(Bilder från Wikipedia)

Välkommen till världen

Våra allra bästa vänner J&M fick en liten dotter i natt, en liten N. Hon är lik sin mor eftersom hon bestämde sig för att komma en vecka tidigare än beräknat. Hon lär nog bli lika vild och busig som mamma var när hon var liten… Och mormor kommer att sucka belåtet att J kommer att få lika fullt upp som hon själv hade en gång i tiden med J.

Eftersom de är som en familj för oss antar jag att vi kan kalla oss morbror och moster eller något sånt nu?

What’s your name?

Hittade en kul sak hos Skolfröken som jag var tvungen att sno.

YOUR ROCK STAR NAME: (first pet & current car):
Ludde Passat - Nja, det låter väl inte särskilt hippt precis…

YOUR GANGSTA NAME: (fav ice cream flavor, favorite cookie):
Vanilla Cupcake - Åh, vilken skrämmande gangster jag låter som...

YOUR “FLY Guy/Girl” NAME: (first initial of first name, first three letters of your last name):
MNOR - Hade kanske låtit bättre med bara MNO, ung. som JLO?

YOUR DETECTIVE NAME: (favorite color, favorite animal)
Pink Horse - Någon som skulle vilja anställa mig som detektiv?

YOUR SOAP OPERA NAME: (middle name, city where you were born)
Lillian Värnamo - Inte ens i såpoperans värld kan man heta något så konstigt…

YOUR STAR WARS NAME: (the first 3 letters of your last name, first 2 letters of your first)
Norma - Äh, det blev ju ett helt vanligt tråkigt namn av det

SUPERHERO NAME: (2nd favorite color, favorite drink put “The” first)
The Blue Cider - Om jag nu är en superhero med det namnet, vad är min superpower?

STRIPPER NAME: (the name of your favorite perfume/cologne, favorite candy)
Live Chocolate - Hmmm… Kanske skulle funka

WITNESS PROTECTION NAME: (mother’s & father’s middle names )
Lilian Åke - Tja, med det namnet är man ju väl skyddad!

Hur kul hade det blivit om man hade skrivit de olika namnen på svenska istället? Om du känner dig utmanad att också göra listan - bara kör på!

Bokfemman vecka 44

Nu, kära vänner, är det äntligen dags för en ny Bokfemma. Efter en välbehövlig paus förra veckan är nu både Bokfemman och jag tillbaka!

Veckans tema kommer att handla om att drömma sig bort, något man ju ofta gör när man läser en del böcker. Det kan vara miljön som man drömmer sig bort till, tiden den utspelas i, eller varför inte - själva huvudpersonen i boken kanske lockar till drömmar. Och nu så här i höstrusket kan det vara skönt att få drömma sig bort till en annan värld eller en annan tid. Det ska ni få chansen att göra den här veckan.

Temat för veckans Bokfemma är helt enkelt att drömma sig bort. Böcker man skulle vilja hoppa in i för att få uppleva atmosfären eller karaktärerna i dem. Ni ska få göra en topplista av de fem böcker som ni främst skulle välja att hoppa in i om ni hade möjlighet att göra det. Ni får själva avgöra om ni vill göra det pga miljön, tiden eller karaktärerna.

Veckans tema för Bokfemman är drömvärld. Nämn fem böcker som du skulle vilja hoppa in i och få uppleva irl om du kunde.

• Nils Holgerssons underbara resa över Sverige av Selma Lagerlöf. Jag tror och antar att jag fick en del av den här boken uppläst för mig när jag var liten. Jag tror inte att jag läste hela själv i alla fall. Men vilken bok det är. Vem skulle inte vilja uppleva vårt vackra land på det här sättet? Jag hade gärna hoppat in i boken som en liten fluga eller något för att få vara med på resan och få uppleva allt.

• Matildas sista vals av Tamara McKinley. Jag älskar Australien och allt som hör därtill. Och jag har någon slag romantiserad bild av att bo mitt ute i bushen på en fårfarm, sitta på verandan om kvällarna och se ut över landskapet och alla mina får. Att det var ett hårt liv och ett väldigt ensamt sådant, det verkar försvinna någon annanstans när jag dagdrömmer mig bort… Men jag skulle ändå vilja ha chansen att få vara med i alla fall ett litet tag på den tiden och se hur de levde och följa hela fårklippningsmaskineriet. Sedan skulle jag säkert tacksamt komma tillbaka till mitt vanliga liv igen.

• Skriften från Sakkara av Pauline Gedge. En av mina stora fascinationer är faraonernas Egypten. Tyvärr har jag ännu inte haft möjlighet att besöka Egypten eller Pyramiderna, men det står på min to-do-list. Böcker om faraonerns liv får mig alltid att vilja hoppa in i dem och få vara med och delta och se allting live. Inte bara se och uppleva miljön och tiden utan även träffa de stora historiska personerna från den här tiden. Det hade verkligen varit häftigt.

• Harry Potter av J.K. Rowling. Ja, jag hade mer än gärna varit elev på Hogwart’s och kompis med Harry, Ron och Hermione. Jag hade väl i och för sig kunnat skippa alla hemska äventyr som de är med på för jag vet inte om jag är så duktig på att slåss med drakar eller hundar med tre huvuden. Men elev hade jag gärna varit i denna fantastiska värld!

• Arkeologin berättar av Paul G. Bahn. Ja, det är lite fusk att välja en sån här bok kanske eftersom den innehåller hela 100 av de största arkeologiska upptäckterna. Men det är nästan ett måste för mig, som ju faktiskt också är utbildad till arkeolog. Hade jag kunnat göra en tidsresa och åka runt till alla de här fantastiska ställena och upptäckterna när de fortfarande var i sin prime, hade jag kunnat dö lycklig sen. Och vilket äventyr! När jag läser sådana här böcker drömmer jag mig bort till forna tiders kulturer och människor. Det hade varit häftigt att uppleva dem irl och få fråga dem alla de frågor man alltid velat ha svar på.

En salig blandning av tider och länder. Vilken resa det skulle bli om den hade gått att genomföra…

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av böcker du skulle vilja hoppa in i?

Jodå, jag är här

Lite trött och orkeslös bara. Men nu har vi en veckas skönt lov att se fram emot. Och of course - veckans Bokfemma kommer imorgon… Lite tidigare än vanligt mtp lovet. Hoppas ni hänger på då!

Veckans Bokfemma

Tyvärr har jag ingen ork att göra en Bokfemma idag. Kanske tar jag den senare i veckan. Annars får ni helt enkelt stå ut till nästa vecka.

Ha en bra vecka annars!

Angående den där Doris Lessing…

Nu har ni haft chansen att rösta i min lilla omröstning under 9 dagar. Det börjar bli dags att presentera resultatet.

Efter 72 röster är ställningen följande:

• 44% (32st) har läst något av Lessing.
• 39% (28st) har inte läst något av henne.
• 17% (12st) har aldrig ens hört talas om henne.

Det måste väl ändå vara bra siffror för en Nobelpristagare? Normalt sett brukar ju inte så många av “vanligt” folk ha läst något av författaren. Men det kan ju också vara så att ni som läser den här bloggen är vana läsare och därmed är det mer sannolikt att ni även läst Lessing. Eller så har helt enkelt ledamöterna i Akademien varit inne här och röstat en massa gånger!

Knappt lovlig av Katarina von Bredow

Det här är en av de böcker som jag köpte på bokmässan. Jag har tidigare läst Hur kär får man bli av Katarina von Bredow och den tyckte jag var riktigt bra. Eftersom jag bara har läst en enda bok av henne tyckte jag att det var på tiden att jag utökade samlingen lite. Dessutom är hon ju härifrån mina trakter så lite lokal stolthet kan man ju få känna för henne…

Boken handlar om 15-åriga Hanna som är en riktig storstadstjej. Helt plösligt ändras allt i hennes liv när hennes mamma bestämmer att de ska flytta ut på landet. En flytt som Hanna inte uppskattar eftersom alla som bor på landet är töntar enligt henne. Men livet på landet blir inte riktigt så hemskt som hon först trott. Hon möter nämligen 25-årige Arild, en snygg grisbonde som bor i närheten.

Första delen av boken tyckte jag faktiskt var riktigt tråkig och bara dryg. Handlingen gick inte framåt och det hände absolut ingenting. Mot slutet tog sig dock handlingen och det började bli lite mer intressant. Det blir dock aldrig riktigt intressant. Boken är helt ok läsning. Varken mer eller mindre. Hon för fram ett ämne som borde vara intressant och väcka många frågor, men det gör det inte. Om inte ens Hannas mamma bryr sig - vem ska då bry sig? I den här boken finns det inte många vuxna som reagerar på något som ungdomarna gör fel. Det är väldigt mjäkigt och tillåtande. Därför tycker jag inte heller att boken väcker någon debatt. Det hade varit mycket mer intressant med lite mer debatt inne i boken. Då hade den kunnat bli riktigt bra faktiskt.

Lilis bok av Valérie Dayre

Den här boken fick jag i händerna av vår litteraturpedagog. Hon ger oss många bra böcker, vår litteraturpedagog på skolan. I tisdags kväll var jag tvungen att stanna kvar på jobbet längre eftersom min man hade utvecklingssamtal. Jag hade feberfrossa och mådde verkligen skit. Jag insåg att det inte var någon idé att sätta mig ner och rätta eller göra någon annan nytta. Det hade bara blivit paj av det. Jag bad om en tunn bok som jag kunde sitta i lugn och ro och läsa under tiden istället och då fick jag Lilis bok i handen.

Den handlar om 12-åriga Lili som blir lämnad på en rastplats av sina föräldrar. De bara åker ifrån henne för att få tillbringa lite semester på egen hand. Hennes enda sällskap är en hund som har mött samma öde som henne. Hon får en skrivbok av en snäll kvinna på rastplatsen och den använder hon flitigt och skriver dagbok i.

Ungefär i mitten av boken tar händelsen en annorlunda och mycket oväntad vändning. Jag var tvungen att bläddra tillbaka och läsa om lite för att hänga med. Hela slutet av boken är en omvälvande upplevelse och som läsare måste man vara med i svängarna. Väldigt intressant måste jag säga.

Eftersom jag inte mådde bra när jag läste den här boken hade jag först jättesvårt att orka koncentrera mig på alla vändningar och tänkte nästan ge upp. Men jag höll i och trotsade feberyrandet. Som tack för det har jag fått en bok på hjärnan. Den här boken fastnade i tankarna eftersom den är så annorlunda och att den tvingar läsaren till att fundera. Helt klart läsvärd och en riktig tankeställare. Dessutom är det en mycket bra ungdomsbok eftersom den skapar så många tankar och frågor.

Två alternativ

Alternativ 1:
Stå med ett glas vin i handen på Kicki Normans boksläppsfest just nu. Partyklädd och festsminkad. Hon har fest för att hon imorgon släpper sin bok Väninnorna och Kung Carl. Och dit är jag bjuden. Japp! Jag och Linda Skugge skulle kunna stå och diskutera böcker as we speak.

Alternativ 2:
Ligga på soffan, osminkad och med nattlinne och morgonrock. Snorig med ont i halsen, feber och huvudvärk. Tycka synd om sig själv för att man inte just nu är i Stockholm på glamourös fest. Trösta sig med att man ändå inte kunnat delta eftersom Stockholm är far, far away.

Vilket alternativ skulle ni välja? Jag väljer nummer 2. Inte för att jag vill utan för att det är sanningen. Tack för inbjudan Kicki, men som sagt Stockholm är för långt borta och jag är för sjuk ändå just nu. Jag får läsa din bok istället och glädja mig åt att jag i alla fall var bjuden till festen!

Bokfemman vecka 42

Temat för den här veckan var riktigt svårt att bestämma sig för. Jag hade flera olika alternativ som jag bollade mellan, men inget av dem kändes sådär riktigt, riktigt bra. Och det måste det ju göra. Till slut kom jag i alla fall fram till att vi skulle ha ett tema som är väldigt aktuellt just nu. Något som många talar om, har talat om och förmodligen kommer att tala om en lång tid framöver.

Vad jag menar? Nobelpriset förstås.

Först tänkte jag att vi skulle lista fem favoriter av nobelpristagare, men nä. Det känns inte så givande. Sedan tänkte jag att vi kanske skulle delta i folkets eget pris och välja bland listan där. Men hur kul är det att få tilldelat författare? Man vill ju välja helt själv.

Så kom jag på det! Det är klart att vi ska ha ett alldeles eget Bokfemmepris! Så nu kära vänner. Härmed instiftas Bokfemmepriset 2007. (trumpetfanfar)

Nu har ni chansen att själva tycka till om era favoritförfattare. Vem tycker du ska uppmärksammas med ett pris? Strunt samma om personen redan vunnit sjuttielva andra pris, om personen anses vara fin författare eller om han/hon bara skrivit en enda bok. Det är DU som bestämmer nu. I och för sig är Bokfemmepriset en väldigt ny företeelse och kanske inte precis sådär väldans prestigefullt att vinna, men ändå. Någonstans ska man ju börja.

Nämn fem författare som du tycker ska få Bokfemmepriset 2007 och motivera varför.

• J.K. Rowling. Hon har fått en hel värld barn och ungdomar att läsa dessa tegelstenar till böcker. De har tom köat för att få tag på den senaste boken. Det är inte många författtare som satt sådana spår i litteraturen för barn och unga som J.K. Rowling. Dessutom är det ruskigt spännade böcker som fängslar, fascinerar och lockar till mer läsning. Hon är värd alla pris som kan fås.

• Joyce Carol Oates. Hon har ett fantastiskt språk och även de böcker som är riktade mer mot ungdomar har detta lite kluriga språk. Det kräver en del av läsaren men belönar samtidigt rikligt. Otroligt vackert samtidigt som händelserna är spännande, väl sammansatta och inspirerar till ytterligare läsning.

• Dean Koontz. Nu suckar kanske en del ljudligt. Men faktum är att många av mina vänner som normalt sett aldrig läser, har läst och läser med stor glädje böcker av Dean Koontz. Det är spännande, fruktansvärt spännande, läsning. Det är inte nobelprisvarning på själva språket, men han kan ändå trollbinda med sina ord. Man läser, skräckslaget och med andan i halsen, sida efter sida, och trots allt hemskt vill man bara ha mer.
• John Grogan. Ja, jag vet. Jag har läst en endaste bok och ändå är jag tokkär i författaren. Men om denna enda bok kan ge så mycket glädje och så mycket skratt vill jag belöna författaren. Hn förgyllde hela min helg. Jag har gått som i ett lyckorus och med ett litet leende på läpparna ända sedan jag läste ut boken i lördags. Ja, jag är nog lite kär i den boken eller om det är i författaren. Det minsta jag kan göra är att ge honom ett litet Bokfemmepris som tack.

• Johanna Thydell. Jag älskar hennes texter. Allt hon skriver blir helt underbart. Otroligt vackert språk, naturliga dialoger och starka texter som berör. Skrivet för både unga och gamla. Hon är värd alla pris som kan fås. Jag väntar med stor spänning på nästa bok.

Ok, om jag ska sammanfatta lite av min lista så märker jag att jag nog fokuserat en hel del på själva läsglädjen. Författare som lockar folk till läsning, som skriver för folk som kanske inte läser så mycket. För mig är det viktigaste att locka ungdomar till att hitta läsglädjen. Samtidigt har jag många vänner som inte läser något alls knappt. Och det är nog till dem som en stor del av den här listan riktar sig. Jag belönar gärna författare som skriver litteratur som lockar även mer oerfarna läsare.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av författare som du skulle vilja ge ett pris?

(Ok, det här är inte tänkt att bli något återkommande pris. Det är mest en kul grej med tanke på den härliga Nobelhysteri som just nu råder. Pris är kul!)

Marley och jag: livet och kärleken med världens värsta hund av John Grogan

En bok som handlar om en hund? Så tänker nog många lite skeptiskt när de ser den här boken. Jag tänkte istället att yes!, en bok om en hund! Jag älskar ju alla djur i alla storlekar och sorter och läser mer än gärna böcker om dem. När den här boken kom som bokpaket i en av mina bokklubbar tackade jag självklart ja. Dessutom hade jag hört talas om den och tyckte att den verkade otroligt rolig.

Och vilken bok! Det är definitivt en av de bästa böcker jag läst på länge. Jag skrattade så tårade rann och jag grät så tårarna sprutade. Det fanns verkligen allt i den här boken. Och den gick inte att släppa ifrån sig. Jag läste och läste tills boken var slut och sedan lade jag ifrån mig den med en sorg och tomhet i hjärtat. Jag ville läsa mer!

Det är en sann historia om författaren själv, John Grogan och hans fru Jenny. De är båda två journalister och är bosatta i Florida. En dag bestämmer de sig för att åka och kolla på hundvalpar av rasen labrador retriever. Och alla som någon gång har åkt för att bara titta på hundvalpar vet att det är en omöjlighet… De blev självklart med hund den dagen. Och när Marley kommer in i deras liv förändras allt. Han är som en levande tornado. Han far fram som en galning, river allt och alla i sin väg och de blir tom utsparkade från hundkursen och portade från hundstranden. Han kommer att kosta dem tusentals dollar i reparationer av huset.

Trots allt elände han ställer till med och den hopplöshet och matklöshet de ofta känner visar det sig också att han lär han dem en stor sanning om livet:

Marley lärde mig att varje dag ska levas med otyglad energi och glädje, att fånga ögonblicket och följa sitt hjärta. Han lärde mig att uppskatta de enkla sakerna - en promenad i skogen, nyfallen snö, en tupplur i en strimma vintersol. Och i takt med att han blev gammal och ledbruten lärde han mig att se optimistiskt på motgångar. Framför allt lärde han mig vänskap och osjälviskhet och, inte minst, aldrig sviktande lojalitet. (utdrag ur boken)

Förutom handlingen om själva hunden Marley och hans framfart får vi också följa familjen Grogan som nyförälskade och nygifta och deras väg in i vuxenvärlden med barn och flytt till större hus. Och Marley finns där hela tiden. Grogan har ett härligt språk och skriver med stor inlevelse och hjärta om sitt och sin familjs liv tillsammans med den här underbart tokiga hunden.

Boken har blivit omåttligt populär och låg 50 veckor på den amerikanska försäljningslistans förstaplats. Efter att han publicerat en krönika om sin hund strömmade mailen in från människor som ville dela med sig av sina egna historier om galna eller helt enkelt bara tillgivna hundar. Efter att boken kom ut har han också publicerat en förenklad version för yngre läsare samt en bildbok för ännu yngre barn. Det finns också en hel hemsida Marleyandme samt en blogg där han skriver om allt möjligt. Gå gärna in och kika! Där finns också en länk till ett utdrag av boken som man antingen kan läsa eller lyssna på.

Om man gillar boken om man inte är hundvän? Jag vet faktiskt inte. Jag hade stor behållning av igenkänningsfaktorn eftersom min familj haft en hel drös hundar genom åren. Man kanske åtminstone måste vara djurvän för att tycka att det här är rolig läsning. Om man är djurvän måste man helt enkelt läsa den här boken! Jag lovar enormt rolig läsning med många skratt och många tårar.

Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom

Mitch Alboms förra bok Tisdagarna med Morrie tyckte jag väldigt mycket om. Den var sådär lagom läsning samtidigt som den faktiskt också hade ett budskap. Fem personer du möter i himlen har jag dragit mig lite för att läsa. Jag fick för mig att den inte skulle vara lika bra som den förra och den hade inget ämne som direkt lockade. Men så köpte jag den ändå på bokmässan eftersom den bara kostade 25 kr.

Nu i efterhand kan jag säga att jag tyckte att den var sådär. Vad som händer efter döden har väl alla undrat någon gång och har man folk i sin närhet som dött vill man ännu mer veta. Det är en intressant tanke att det väntar fem personer på en i himlen när man dör. Personer som man på något sätt har påverkats av eller som man själv har påverkat. Även om tanken i sig är intressant tycker jag att den här boken är relativt tråkig. Trots att det är ett så djupt ämne blir det ändå ytligt. Boken fångar mig inte och jag bryr mig inte så mycket om den gamle mannens liv eller de personer som möter honom i himlen. Det känns bara ointressant helt enkelt.

För min del rekommenderar jag mycket hellre Tisdagarna med Morrie som jag tyckte hade mycket känsla och medmänsklighet. Fem personer du möter i himlen var inte min typ av bok. Men det kanske är någon av er som läst den och tyckt om den?

Jodå, visst blev det av

Vi stod där i aulan idag. Fröken Nina och jag tillsammans med ytterligare två kollegor och 2 (!) elever. Fler elever kom förväntansfullt in i den öppna aulan och frågade vilken film som skulle visas. Nobelpriset i litteratur lockade inte speciellt så de gick igen…

Vi hade inte rosa sparkdräkter! Men faktiskt så ropade vi ett litet “äntligen” bara för att. Doris Lessing. Japp. Inte läst något av henne men känner ju till henne i alla fall. När jag senare på em berättade för bildläraren vem som vunnit började hon direkt redogöra för denna fantastiska författares verk. Är jag världens sämsta svensklärare eller vad? Jag har inte läst Moberg och jag har inte läst Lessing.

Jag tror jag bloggar för mycket. Tänk om jag skulle lägga lite av den tiden på att läsa Moberg och Lessing istället?!

Hur många av er har läst något av Doris Lessing?

	Javisst!
	Nej
	Doris? Vem?
pollcode.com free polls

Imorgon är det dags!

Men det vet ni väl redan?

Nobelpriset i litteratur avslöjas kl. 13.00. Fröken Nina och jag kommer stå i skolans aula framför storbildsskärm och skrika äntligen i kör. Förhoppningsvis har vi lyckats locka några intresserade elever dit också. Tyvärr är år 9 på prao och det är de som ska få arbeta med Nobel i projektet efter höstlovet. Vi får hoppas att de i alla fall snappar upp denna viktiga händelse utan vår lärares ledning…

Becoming Jane

Mr. Darcy har fått en konkurrent! Oh yes. Jane Austens alldeles egen Mr. Lefroy är sooo fine… Jag kan förstå hennes besatthet av denne man.

Om man vet något om Jane Austen så vet man redan hur den här kärlekshistorian slutar. Man försöker intala sig själv att det nog inte alls kommer att sluta som man vet att det gör i verkligheten. Snälla Hollywood, gör ett undantag den här gången. Men så får man gråta lite för självklart måste en film om Jane Austens liv hålla sig till sanningen. (Jag har ingen aning hur sanningsenlig den är i övrigt ska jag tillägga.)

Jag fullkomligt älskar den här filmen! Tycker man om Jane Austens böcker och filmatiseringarna av dem så tycker man också om den här filmen. Jag måste skriva dit den som favoritfilm i min profil nu.

Och om ni nu mot all förmodan inte gillar Jane Austen så kan ni alltid se filmen enbart för den gorgeous James McAvoy… Han provspelade tydligen inför nyinspelningen av Pride & Prejudice. Han skulle verkligen ha gjort Mr. Darcy rättvisa.

Kolla här för att få veta lite mer vad filmen handlar om.

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om den här boken. Om jag tyckte att den var eller inte. Den var intressant och välskriven, men på något sätt också rätt tråkig. Jag fick nästan allergiska utslag av huvudpersonens all egoism. Hon kunde utläsa hur mycket som helst av en enda blick och ett enda ord, men hon kunde inte se verkligheten. Jag har svårt att ta till mig att en person kan vara så klarsynt och trångsynt på samma gång. Men det kanske finns sådana personer?

Det är ett oerhört aktuellt och intressant ämne. Tyvärr förstördes ämnet till viss del av huvudpersonen. Jag blev så trött på att bara läsa om den här enda personen hela tiden. Jag ville se de övrigas vinkel också. Det hade varit intressant att få veta vad de tyckte och tänkte. Slippa Karins tråkiga malande för en stund.

Som sagt, boken är oerhört välskriven och jag kan till viss del hålla med all ros den här boken har fått och som fanns upplistat på flera sidor längst bak i baken. Men jag kan ändå inte komma ifrån att den var rätt tråkig också…

Stor i käften av Joyce Carol Oates

Den här boken blev jag rekommenderad att läsa av vår litteraturpedagog i skolan. Och det måste jag tacka för! Det är en spännande och skrämmande bok som får en att fundera över vad ryktesspridning kan skada och hur lätt människor dömer. Om rädslan att själv hamna utanför om man ställer upp för den drabbade personen.

Matt blir beskylld för att hotat spränga skolan, något som är helt ryckt ur sitt sammanhang. Polisförhör och en rektor som tar ett löst rykte på mycket stort allvar gör Matts liv till en tragedi över en dag. Trots alla människor som hörde honom i matsalen och som vet att det är taget ur sitt sammanhang är det ingen som ställer upp och vittnar till hans fördel. Ingen vågar hjälpa i rädsla för att bli indragna och tom föräldrarna råder sina barn att ställa sig utanför. Kompisarna slutar höra av sig och Matt blir lämnad ensam åt sitt öde. Men då gör Ursula det som ingen vågar. Hon ställer upp och säger sanningen. Men skadan är redan skedd och Matt blir inte av med stämpeln. Han är killen som alltid varit stor i käften och vars skämt nu ses som allvar.

Med tanke på alla skottlossningar och liknande tragedier som hänt runtom i amerikanska skolor är det kanske lättare att förstå varför det blir så uppförstorat i den här boken. Rädslan över att det kan hända i ens egen skola. Det som händer i en skola drabbar inte bara eleverna som går där. Det drabbar hela familjer och det drabbar hela samhället. Den här boken visar just det. Det är inte bara Matt som drabbas. En lång rad människor dras in i händelsen och vissa människor gör vad som helst för att skydda just sin egen familj.

Det här är en mycket läsvärd bok, för alla åldrar och för både tjejer och killar. Den är lättläst och välskriven. Jag kan verkligen rekommendera att läsa den här boken.

Bokfemman vecka 41

Jag bytte ämne för veckans Bokfemma i allra sista stunden. Det var en helt annan vinkling inplanerad, men så helt plöstligt fick jag ett annat infall som jag kände mer för. Får se vad ni tycker om det här nu…

Vi har ju hela tiden listor med de 5 bästa böckerna av ett visst tema och det är ju spännande att läsa vilka böcker andra läser. Nackdelen, eller nackdel är det väl egentligen inte, är att man får en attläsalista som bara blir längre och längre. Jag vet inte ens hur jag någonsin ska kunna beta av hela min lista. Jag har att göra under flera år framöver.

Den här veckan tänkte jag att vi skulle koncentrera oss på böcker vi inte har läst. Och då menar jag inte att vi ska plocka fram våra attläsalistor. Jag tänkte att vi skulle precisera ämnet lite mer än så. Det finns ju alltid böcker man gått omkring och tänkt länge, länge att man borde läsa. Det behöver inte vara klassiker kanske, men böcker man ändå känner att den här boken borde jag läsa. Av någon anledning har man trots allt inte gjort det. Jag har en massa sådana böcker som jag tänkt läsa i flera år, men som jag fortfarande har olästa i hyllan här hemma eller kanske har de inte ens kommit så långt. Och jag tror inte att jag är ensam om fenomenet. Eller?

Nu när jag har läst igenom min egen lista inser jag att den till stor del består av böcker man “borde” ha läst och som jag skäms över för att jag inte har gjort. Det kan ju starta en debatt om det finns böcker man ska ha läst eller inte. Och det temat hade vi ju redan vecka 15 .

Så veckans tema kommer alltså bli olästa böcker. Böcker som vi inte har läst men “alltid” har velat/tänkt läsa. Och så får vi ju motivera varför vi inte har läst dem än, om man nu kan motivera det.

Temat för veckans Bokfemma är olästa böcker. Nämn 5 böcker som du velat/tänkt läsa länge och motivera varför du inte har läst dem.

• Sagan om ringen av J.R.R Tolkien. Jag har tänkt läsa hela serien i flera år nu. Jag håller i böckerna på bokreorna, men det slutar alltid med att jag lägger tillbaka dem. Filmerna är fantastiska och jag gillar fantasy så jag förstår egentligen inte varför jag inte tar tag i det och läser böckerna. Kanske känner jag att jag verkligen vill ha tid att läsa dem på raken. Kanske har jag skrämts av alla som säger att de är så svåra att komma in i. Men jag ska, ska, ska läsa dem någon gång i framtiden…

• Hemsöborna av August Strindberg. Vågar man erkänna att man aldrig läst Strindberg och jobbar som svensklärare? Hmmm…. Jag vet inte hur jag har lyckats undvika att läsa honom. Jag har fått för mig att han är dötrist och svår att läsa. Men nu köpte jag faktiskt boken när den kom i Expressens litteratursatsning så jag ska läsa den rätt så snart. Förresten så har jag en hel uppsättning av hans böcker här hemma som jag ärvt av mamma. Så vad väntar jag på?

• 1984 av George Orwell. Det här är en sådan bok som jag läst massor om och varje gång tänkt att den måste jag läsa. Men så har det bara stannat vid en tanke. Men nu när vår litteraturpedagog på skolan rensade ut gamla böcker i biblioteket hamnade den i händerna på mig. Den ligger här hemma i bokhyllan och bara väntar på att bli läst. Jag ska, jag ska…

• Utvandrarna av Wilhelm Moberg. Ja, jag vet. Jag skäms nästan för att säga att jag inte läst den. Eller nä, inte nästan, jag gör det. Jag kan inte inte ens komma på någon bra bortförklaring till varför jag inte läst den. Jag är en skam för svensklärarsläktet…

• Räddaren i nöden av J.D Salinger. Precis som 1984 är det här en bok jag har läst massor om och velat läsa. Jag har tom köpt den, men den hamnade oläst i bokhyllan. Och här kan jag inte ens bortförklara mig eller motivera varför jag inte har läst den. Det bara är så. Men jag ska. Någon gång.

Usch, vissa böcker gjorde ont i hjärtat att erkänna att jag inte har läst… Men, men - nu kanske det sporrar mig till att verkligen ta tag i det och läsa dem!

Nu är det din tur! Vilka är dina 5 olästa böcker som du vill läsa?

*****Ladies Night*****

Strax innan halv sex parkerade vi bilen utanför Kinnarps arena i Jönköping. Det var fyra av mina bästa kompisar och jag som skulle tillbringa en helkväll där utan några grabbar. Ladies Night var i stan.

När vi kom in på arenan möttes vi av den här synen:

Hur härligt som helst! Tända ljus så långt ögat kunde nå. Vi satte oss vi bordet och genast kom världens gulligaste kille fram och började servera oss. Ja, det var ju Ladies Night, så även servitörerna var killar. Det var killar, killar överallt och det var svårt att låta bli att titta…

Maten bestod av ett berg av diverse skaldjur. Hummer, kräftor, krabba, räkor och musslor samt 3 olika dippsåser dukades fram. Och det var verkligen så gott! På bilden ser ni J och M ta för sig av läckerheterna.

Efter en sisådär femtielva kort var de nöjda med detta. M, jag och H posar framför kameran.

Efter mat och efterätt var det då dags för showen. Och vilken fantastisk show! Vi stod upp och dansade och sjöng med i stort sett hela tiden. Vilket drag och vilken stämning! Tänk er själva, en hel arena fylld av bara tjejer och så kom tre snygga grabbar - Martin Stenmarck, Kjell Berqvist, Mikael Tornving - ut på scenen. Det var en mäktigt känsla. Dessutom hade de ett helt gäng hunkiga dansare med på scenen. Enda nackdelen med showen var att den var alldeles för kort. Vi ville ha mer, mer, mer!

När showen var slut satt Martin Stenmarck och signerade och jag var ju tvungen att få hans autograf och en liten bild. Han ser liiite trött ut på bilden eller vad säger ni? Men det är inte så konstigt med tanke på all energi han sände ut under showen.

Igår var verkligen en helt fantastisk kväll! Vi sa det flera gånger till varandra. Att bara träffas vi tjejer, äta en massa god mat och prata i mängder samt sedan avsluta med en suverän show. Det kan inte bli bättre! Om det blir en ny omgång nästa år kommer vi vara först med att köpa biljetter!

Tjejer - tack för en fantastiskt rolig kväll! You are the best!

Mardrömmar vs sanndrömmar

Natten till igår drömde jag mardrömmar om BodyPumppasset. Jag vet inte om det var för att jag hade skrivit ett inlägg om hur dåligt det gick i onsdags eller för att jag var orolig inför fredagens teamteach.

Jag drömde att jag och S skulle in och köra passet, men att det var i ett klassrum istället för på gymmet. Jag var noll förberedd och kunde inte ens en liten gnutta av koreografin… Alla deltagare stod med sina stänger vid varsin skolbänk och allra längst ner i mitten stod värsta bodybuildern som såg ut exakt som Hulk Hogan.

Vi körde igång passet och jag skulle köra de första låtarna så S stod bredvid. Eftersom jag visste att Hulk Hogan kunde koreografin stod jag och kollade på honom när vi körde uppvärmningen för att se vad som komma skulle. När han började göra en rörelse apade jag efter. Jag sa inte ett enda ljud i micken utan lät de stackars deltagarna helt enkelt bara titta på mig för att se vad jag gjorde.

I slutet av låten började en del deltagare att klaga. De lade ner stängerna och vägrade köra mer och till slut stod alla och totalvägrade. Jag blev både arg och ledsen så jag gick helt enkelt ut från salen. När jag stängt dörren hör jag världens skratt därinne och en massa klagande så jag öppnade dörren och sa något om det och sen stängde jag igen och gick.

Vi försökte analysera drömmen igår på jobbet, mellan alla skrattattacker… Jag vet inte om vi kom fram till något vettigt, men i efterhand var ju drömmen rätt så kul. Men det var den inte när jag väl drömde den! Jag var rätt ledsen när jag vaknade.

Gissa om jag var nervös inför passet sen igår! Skulle jag glömma koreografin? Skulle Hulk Hogan vara med på passet? Fast på platsen där han stått i drömmen stod min man och han och Hogan har inte mycket som är lika…

Så här efteråt kan jag konstatera att passet gick kanon! Både S och jag kände att vi fick inspiration av varandra och deltagarna tyckte att det var superkul med 2 instruktörer. Så inatt sov jag gott igen. Inga mardrömmar alls!

Filmtime

Nu var det ett bra tag sen jag uppdaterade vilka filmer jag sett. Det har blivit en hel del film på sista tiden, men jag har inte hunnit med att skriva om dem. Här kommer i alla fall en liten uppdatering med några av filmerna jag har sett. Jag kan knappast ta med alla filmerna…

Babel. Den här filmen tog ett tag att komma in i och förstå. Det är flera olika historier som utspelas parallellt och jag fick först inget grepp om hur dessa hörde ihop med varandra. När det väl klickade föll allting på plats samtidigt och då blev filmen ruskigt bra. Brad Pitt och Cate Blanchett spelar två av rollerna i den här mycket sevärda filmen.

Två marockanska pojkar bestämmer sig för att testa ett gevär de har fått och som säga ha en räckvidd på 3 km. Olyckligtvis får det väldigt stora konsekvenser och en radda av människor och familjer dras in i olyckan.

Linas kvällsbok. Visst, boken är alltid bättre än filmen. Det vet man ju redan innan. Men min man har inte läst boken och han blev också grymt besviken på filmen. Jag tyckte den var rätt så dålig faktiskt. Det fanns en hel del roliga scener och visst, man vred sig i soffan av skam vid vissa känna-igen-sig-scener. Men i övrigt var det inget att ha. Läs boken och skippa filmen är mitt tips.

Stranger than fiction. Tänk dig själv att du när du står och borstar tänderna plötsligt hör en berättarröst som berättar precis vad du gör och vad du tänker och hur du känner. Det är precis vad som händer huvudkaraktären Harold Crick i den här filmen. Han ropar hallå och tror att det bara är någon i närheten, men det finns ingen där. När rösten senare berättar att han ska dö får han självklart panik. Han söker upp en psykolog som genast konstaterar schizofeni, vilket han förnekar. Istället söker han hjälp av en litteraturprofessor att hjälpa honom att hitta vad han tror är en författare som håller på och skriver en bok om just honom. Han måste hitta författaren och be honom/henne att inte skriva in hans död i boken.

Låter det knäppt? Det är det också…. Will Ferrell, Dustin Hoffman, Maggie Gyllenhaal och Emma Thompson är alla med i den här ruskigt roliga filmen. Den var faktiskt riktigt kul. Jag kan verkligen rekommendera den här filmen.

Men, lilla jag?

När jag började med den här bloggen var det för att få utlopp för min skrivarglädje. Jag tror att den var mer dagboksaktig i början, men numera har den gått alltmer åt bokhållet. Jag har kommit på att det är så himlans roligt att både skriva och läsa om böcker. Läsintresset är nog ännu större nu än innan jag började blogga.

När jag sedan fick hem Amberville helt gratis i brevlådan blev jag förstås superglad. Nu var det iofs väldigt många som fick det så jag känner mig inte särskilt utvald egentligen, men det var ändå kul. Det var ju tack vare bloggen jag fick den. Jag har aldrig fått en bok gratis hemskickad bara sådär…

Och idag fick jag erbjudande om att komma på boksläppsfest! Något sådant har jag aldrig varit på och ni luttrade besökare som går på sånt var och varannan dag kanske tycker att jaha, vadådå? Men jag tycker att det är sketaskoj. Tänk att en blogg kan göra att man får en massa roliga erbjudanden och böcker (jaja, en massa är väl kanske överdrivet…). Men vem vet, det kanske kommer mer roligheter framöver?

Bloggande lärare

Nu är vi 6 st lärare på min skola som bloggar! Det är inte illa, eller vad säger ni? Det är ju Nina, Johanna, Jessica, Sofia och jag samt from idag: P. Han vill kanske inte bli offentlig än, men det ska bli en mycket viktig blogg säger han så vi får väl se vart det bär. De andra kollegorna återfinns i min länklista så surfa runt bland oss kollegor och se vad vi gör både i och utanför jobbet.

Nu inväntar vi med spänning att även kollegan A ska börja blogga. Jag har tjatat lite på henne men än så länge har hon inte nappat.

Inspiration, eller brist på den

Igår hade jag ett av min sämre pass på min BodyPump. Jag tyckte jag var supertråkig och inte lyckades peppa deltagarna alls. Sen strulade iofs stereon och det gick inte att höja musiken. Det bidrog till antipeppningen en hel del. Jag måste ha rätt så hög musik och känna pulserandet i kroppen för att bli peppad själv. Och vi har ett öra uppsatt på väggen som lyser grönt, gult eller rött om det är fara.

Som tur var hade jag en kollega med på passet och hon och jag har känt samma frustration sista 2 veckorna. Vi bestämde att vi skulle köra en teamteach på fredag för att peppa varandra. Jag ska köra de första 3 låtarna, sen kör hon 3, jag kör 2 igen och hon avslutar de 2 sista. Då kan vi få lite tips på vad den andra brukar säga. Man tröttnar ju lite på sin egen röst efter ett tag…

Hur brukar ni göra när ni känner att ni saknar inspiration? Hur kan man peppa sig själv? Alla tappar vi ju lite ork och lust ibland och det är inte alltid man hittar tillbaka alldeles själv. Man kan behöva en liten push ibland.

Kurser jag borde ha tagit

Trots 200 poäng och 5 år på universitet som ledde till gymnasielärare i svenska och engelska, kan jag ibland känna att jag nog borde ha tagit ytterligare några kurser när jag läste till lärare.

Eftersom jag numera är inne på mitt femte läsår som lärare har jag vis av erfarenhet insett att jag inte alls är fullärd. Det finns vissa saker som tydligen borde ha varit med i min utbildning. Saker som jag aldrig trott att jag kunde behöva men som jag nu inser borde ha varit obligatoriska under utbildningen…

• 5 poäng lek och skoj. För att lära sig diverse olika roliga lekar och annat man behöver när man har såna där käcka utedagar för hela arbetslaget. Efter den här kursen kan man slänga fram en rad roliga förslag på lekar och dylika aktiviteter inför de dagarna. Sen ska man också få tonåringarna att utföra dessa lekar. Med glädje. Utan att bråka. I ösregn. Men det är en helt annan kurs.
• 5 poäng friluftsliv. Lärare=friluftsnisse. Som lärare ska man ha grundkunskaper i friluftsliv dvs kunna använda stormkök, tända brasor, tälja pinnar till korvgrillning och diverse olika knopar. Kanske kan ges som distanskurs?
• 100 poäng tonårskunskap. Här får man lära sig precis allt om hur en tonåring fungerar. Hur tänker dem? Vad tänker dem? Hur man lär sig att förstå och tyda tonåringar. Även viss ordkunskap ingår. Vad menar en tonåring egentligen när de säger “din mamma”. Varför pratar de om varandras mammor?
• 1 poäng arkivering. Var gör man av alla papper? Hur får man lättast ihop ett system som verkligen fungerar? Vad gör man när kollegorna börjar titta snett på en för att ens pärmar börjar krypa in i deras hyllor eftersom man själv förbrukat all plats i den egna hyllan? Dessa frågor och några till besvaras under kursen.
• 1 poäng kopiatorkunskap. Först ska man lära sig hur skrället funkar. Specialmatning, skicka till brevlådan, kopiera fram- och baksida i en annan färg osv. Sedan går man vidare och lär sig hur man fyller på nya papper, ny färg och nya häftklamrar. Nivå 3 är svårt. Nu får man lära sig hur man hittar försvunna papper som fastnat. Var sitter lucka A som man måste öppna för att kunna lyfta på lucka B som sedan ger en möjlighet att skjuta undan del C för att komma åt spaken D som öppnar just den del där pappret satt. Inte. Nähä. Vart har det tagit vägen? Finns Ö?
• 2 poäng scenbyggsteknik. Så att du kan vara med och bygga upp avslutningsscenen inför skolavslutningen i juni. På ett säkert sätt så att inga stackars elever eller eventuella talare brakar igenom alltihop.

Dessutom är följande arbetsmaterial obligatoriskt för alla lärare: regnkläder, rejäla vandringskängor som man kan vandra åtminstone en mil i utan problem, termos, matlåda (och då menas inte bara matlåda till vanlig dag utan matlåda för utedag dvs en rejäl sådan), sittunderlag och en rejäl ryggsäck att ha alla dessa saker i.

Som sagt, det känns inte alltid som om mina 200 poäng räcker till…

Bokfemman vecka 40

Det var på vippen att det inte blev någon Bokfemma den här veckan. Jag saknade inspiration, tyckte att jag hade för ont om tid och att det bara kändes som ett påhäng. Jag började fundera på om jag skulle ha Bokfemman varannan vecka istället. På så sätt skulle jag kunde andas ut lite och kanske återfå glädjen till att skriva den igen. Så tänkte jag göra idag och så var jag helt inställd på att göra.

Men så igår när jag läste min mail hade jag fått mail från en läsare (det låter lite konstigt att kalla er läsare, men vad ska man annars skriva?). Hon skrev en massa snälla saker och om hur mycket hon uppskattade Bokfemman och att hon tom hade börjat blogga nu också. (Jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag nämner dig här L). Men jag blev verkligen så glad. Och helt plötsligt fick jag tillbaka all inspiration och började återfå känslan inför varför jag håller på med Bokfemman. Vad grundtanken med den är. Så istället för att minska ner på Bokfemmans varande och lägga den varannan vecka är jag nu mer taggad än någonsin och har energi och inspiration som aldrig tidigare.

Som ett tack till L och för att det var ett sånt bra ämne ska jag denna vecka ha ett av hennes teman på Bokfemman. Ett tema som jag först tänkte var jättelätt, men som vid närmare eftertanke visade sig vara svårare än jag trodde. Det är en genre som jag inte har så många böcker av hemma, men som finns i mitt minne väldigt starkt eftersom den är starkt förknippad med barndomen. Veckans tema är nämligen sagor. Och tyvärr läser jag i stort sett aldrig sagor längre, även om en del litteratur gränsar till genren.

Veckans tema för Bokfemman är sagor. Nämn dina 5 favoriter i genren.

Saga är en fantastisk berättelse, vanligen berättad för barn, som ofta handlar om magi, talande djur, förtrollade skatter och mytologiska väsen. Ofta handlar de om moral, och har en slående sensmoral. Prinsar och prinsessor är vanliga, men även fattiga bondpojkar och -flickor, som i sagan får en chans att bevisa sin duglighet för de kungliga. (Wikipedia)

• Den fula ankungen av H.C. Andersen. Det här är på något sätt sagornas saga för mig. Så här önskade väl alla när man var liten att livet skulle bli. Om man inte var särskilt duktig i skolan eller på någon idrott eller vad man nu så hett eftertraktade, fanns ju alltid möjligheten att man skulle lyckas med det när man blev stor i alla fall. Det var hoppet. Och alla vill väl visa att man blivit något när man träffas på reunion med klassen i vuxen ålder. Den fula ankungen var inte ful, han var bara något annat. Och annorlunda är inte alltid ok att vara när man är barn. Tyvärr.

• Askungen. Åh, det här är favoriten på julafton. Visst är det Disney’s version av den, men ändå. Många sagor är ju filmatiserade och man har nog blivit av med sin egen version eftersom man matats med filmernas bilder istället. Men Askungen är min idol. Hon klagar inte och hon gör inget väsen av sig men hon lyckas ändå. De elaka får sitt straff och den goda belönas. Det är ju precis så som det ska vara i sagans värld! Och jag kör ofta med uttrycket “Ja, ja, vad är väl en bal på slottet?”

• Jack och bönstjälken. Är det här en saga? För mig är det så i alla fall. För hur häftigt var det inte att man kunde klättra ända upp i himlen? Hur coolt som helst ju! Det var vi ju tvungna att testa på skolväggens rangliga murgröna. Gick väl sådär…

• Flickan med svavelstickorna av H. C. Andersen. När jag var liten tyckte jag att det här med att det fanns barn som kanske inte hade familj och som var så fattiga att de var tvungna att jobba, det var svårt att ta in. Jag kunde riktigt känna kylan ute genom boken, så levde jag mig in i den. Så oerhört tragisk men ändå så vacker. Än idag kan jag gråta när jag läser den.

• Snövit. Även här en klassiker. Dessa härliga roliga små dvärgarna och den vackra Snövit. Och allt runt omkring med den elaka drottningen, förgiftningen och sedan den vackre prinsen. Kan det bli mer sagolikt än så? Spegel, spegel på väggen där…
  

Som ni märker har jag valt väldigt klassiska och lite äldre sagor. Jag kan inte påstå att jag läst så mycket sagor de senaste åren. Kanske ni andra är duktigare på det här med moderna sagor? Jag har verkligen ingen koll alls på det. Det var lite spännande att söka på sagorna och dess ursprung eftersom jag inte riktigt visste vem som skrivit dem. En del av dem har rötter långt bak i tiden och det är lite kul att de lever kvar än idag.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av sagor?