Hej på er!

Nu är jag äntligen här! Jag föddes igår kväll, sent. Allt gick jättebra vid födseln och det gick rätt fort också. Jag är en liten tjej (eller inte så liten egentligen, jag kommer nog bli lika stor och kraftig som mamma), namnlös än så länge. Visst är jag söt? Ni får ursäkta, men jag hade inte rakat mig innan jag fotades. Det kan man se tydligt på en av bilderna här nedanför.

Jag rakade mig inte i morse…

Foto: Malin

Hon är en riktig liten sockerbit och hennes ägare kommer säkert bli helnöjd med sitt lilla föl. Jag hoppas bara att hon inte bestämmer sig för att ta hem mammahästen och fölet nu. Det är mysigt med en liten fölis i stallet och i år blir det bara en enda så jag hoppas hon får vara kvar länge, länge. Visst är hon supersöt?

Plus 14 dagar

Nädå, ingen fölunge idag heller. Suck…

Det såg lite komiskt ut idag när mammahästen skulle lägga sig ner och rulla sig i hagen. Hon höll på att inte komma ner på marken. Hon fick först vika in frambenen, tappa sin stora kropp ner på marken och sen allra sist ner med bakbenen. Och det var inte helt enkelt för henne att komma runt med kroppen och komma åt att rulla sig. Upp var lika mödosamt det också. Först när hon la sig ner fick jag lite panik för jag tänkte att shit, nu fölar hon. Och jag var helt ensam i stallet. Usch, tänk om något skulle gå snett och så står man där helt själv. Nä du hästmamman, se till att föla snart och gör det när din skötare är med.

Film A-Ö

Återigen dags för filmresan. Det går fort mellan varven nu. Nu är det dags för mig att välja en film för bokstaven W. Jag vet vilken film Peppe skulle välja, men jag tänker välja en av mina absoluta favoritfilmer med två av mina favvoskådisar - Jennifer Lopez (som är min husgud) och Matthew McConaughey. Och filmen är the Wedding planner! Jag har sett den hur många gånger som helst och blir fortfarande helt lycklig när jag ser den. Om jag känner mig lite nere kan jag sätta igång den och så vips är allting på topp igen. Jag såg den senast i söndags då jag var ensam hemma och det var absolut nada på tv. It saved my day!

Nu blir det spännande för nu är det Peppes tur att välja en film på bokstaven X…

Bloons - igen

I somras fastnade jag och många andra i Bloonsspelen. Dessa underbart beroendeframkallande spel med den jäkla apan. Häromdagen fick jag för mig att återigen spela lite Bloons, det var länge sen sist. Och då hittade jag ett nytt Bloons! Fast lite annorlunda. Här är det 50 banor som går ut på att man ska försvara genom att skjuta ner alla ballonger som kommer farandes. Ju fler ballonger man skjuter desto mer pengar får man och kan köpa snabbare apor, bomber och annat som man kan skjuta med. Och testa supermonkey! Shit vad han skjuter ballonger!

Sugen på att testa! Klicka här. Och skyll inte på mig om du blir addicted… Det finns tom en uppföljare på spelet här.

Dagens bästa…

…var min spanskalektion med år 8. Idag fick de nämligen lära sig hur man raggar på spanska!

Mina åttor är världens goaste grupp. Man kan vara hur trött och hängig som helst, men så fort man kommer in i den gruppen strömmar energin mot en. De är med på precis allt man gör, med stor entusiasm och intresse. När jag presenterade dagens ämne blev det allmänt fniss och flams och de tyckte det var superkul att få lära sig en del användbara (och mindre användbara…) fraser. När jag har dem brukar jag berätta en hel del hur det var när jag bodde i Málaga och alla roliga incidenter som vi råkade ut för där. Jag lär dem nog en del som de kanske inte alls borde kunna egentligen… Och ni skulle ha varit med för några veckor sen när jag körde speeddating med dem! Många av dem levde sig in i sina roller med stor entusiasm och det blev verkligen hellyckat. Det blev många skratt när vi gck igenom vad de hade fått lära sig om sina olika dater.

Efter lektionen är de alltid så mysiga och säger hejdå på spanska, önskar trevlig helg eller trevlig vecka och är så goa som bara de kan vara. Det är efter lektioner med dem som jag har energi till att göra mindre tråkiga saker som hör till jobbet. Jag har dem 3 ggr varje vecka så jag får många doser energi av dem under veckan. Tänk om alla lärare fick upplva en sådan grupp någon gång. De är verkligen guld värda, mina spanskåttor.

Plus 3 veckor!!!

Jag fick lära mig idag att ett sto kan gå hela 3 veckor (!) över tiden! Och de kan även få 3 veckor för tidigt, vilket ger ett spann på 6 veckor som man ska hålla utkik… I morgon är det exakt 2 veckor plus efter beräknat födelsedatum. Fy fanken om fölungen tänker hålla sig undan ytterligare en vecka. Jag har haft med mig kameran till stallet varje dag i 2 veckor nu men möts av en helt oförstående mammahäst varje dag. Hon ser inte ens ut att tycka att magen är tung längre. Igår sprang hon tom i hagen! Jag red Linus i paddocken och hon passade på att springa i sin hage utmed paddocken, längs med Linus och mig. Hur kul som helst tyckte hon, med magen gungandes från sida till sida. Hon jävlas bara med oss nu. Testar och ser hur länge hon kan knipa för att det är så himla kul när stackars M måste åka till stallet kl. 4 varje natt för att kolla till henne. Eller njuter hon så av att ha en jättestor hage helt för sig själv. Det är ju utlyxigt. Jobbigt att behöva dela med en krävande fölunge ju.

Tänk, man skulle ha startat vadslagning om det här. Man kunde ju passat på och vunnit en summa pengar medans man ändå väntade. Fast jag tror ju hela tiden att i morgon… så jag hade knappast vunnit några pengar!

Film A-Ö

Jag fick klagomål från Peppe att jag återigen dröjde med mitt bidrag till vår filmresa. Jag sa att jag redan hade valt film men bara inte orkat lägga ut den här. Då tänkte han minsann fuska och be mig avslöja den! Ha! Sånt fusk går jag inte på. Här avslöjas inget förrän det kommer på bloggen.

Först tyckte jag att bokstaven U var en hopplöst svår bokstav, men sen fick jag en aha-moment. Så självklart egentligen - Unbreakable med Bruce Willis och Samuel L Jackson. Riktigt, riktigt bra film.

Din tur igen Peppe! Bokstaven V den här gången. Och jag tänker på skräcködlor och Diana när jag tänker på V…

Vårtrött

Den här veckan har jag varit ruskigt trött och inte orkat vara kreativ för fem öre. Jag älskar den härliga sköna vårsolen men man märker att man inte är van vid att vara ute så mycket som man har varit den här veckan. Kroppen blir dötrött av all uteaktivitet. Sen har jag gått mina långrundor flera kvällar den här veckan, förutom den vanliga gymträningen, så det kanske inte är så konstigt att man känner sig lite sliten.

När jag är så trött orkar jag inte riktigt med att läsa. För min del blir det mycket lightlit just nu. Böcker som man kan läsa utan att behöva aktivera de trötta hjärncellerna. Jag har läst 2 sådana förutom de jag redan har recenserat här på bloggen och när jag orkar ska jag skriva om dem här.

Men 2 bra saker har i alla fall hänt de senaste dagarna.

• Tränset som jag beställde kunde hämtas ut redan igår! Det tog bara 2 dagar för det att komma, så nu blir det ridning igen. Yippi!
• Jag fick beröm - igen - efter mitt BodyPumppass! Igår hoppade jag in extra på ett pass och då var det 2 tjejer som stannade kvar för att fråga lite om teknik och de gav mig en massa beröm. Så jäkla kul!

Men de 2 sämsta sakerna den här veckan är:

• Fölet har fortfarande inte kommit… Det här börjar blir frustrerande nu.
• Mitt exem, som alltid bara dyker upp på vintern, har kommit i massor den här veckan. Det blir en skitful stor röd fläck i armbågsvecket som syns jätteväl och som är så himla fult. Och på benen… Och som kliar…

Ja, en liten kort sammfattning av de senaste dagarna. Jag ska skriva mer imorgon om jag orkar. Då kanske jag kan recensera de däringa böckerna också. Och så är det ju min tur att visa film i A-Ö, på bokstaven U.

Jag vet, jag är hur tråkig som helst just nu. Men man kan ju inte alltid ligga på topp.

Ingen bra start på dagen

Trots att klockan inte har hunnit bli så mycket kan jag konstatera att jag redan har fått utstå med en hel del tråkigheter. En tur till stallet i morse med en härlig ridtur i skogen blev… tja, ingenting helt enkelt. Följande gick snett:

• Inget föl som kommit. Surprise verkligen… 1 vecka över tiden nu.
• När jag lämnade Linus fastbunden i gången inför ridturen slet han sönder sitt träns=ingen ridtur. Nu har vi lite för många hästar i stallet och för att kunna hämta Linus i hagen måste jag först ta in en annan häst som går i en hage som jag måste gå igenom med Linus. Det är Linus “flickvän” så när jag skulle släppa tillbaka henne i hagen blev Linus ensam i stallet några sekunder. Det var tydligen inte kul eftersom han på något sätt lyckades vrida sig med tränset så det gick sönder. Det var bara att ta av honom sadeln igen. Lite svårt att rida utan träns…
• Linus vägrade äta sin örtblandning. Han är lite hingstig och jag har tvingats köpa örter som ska få honom att bli lite… ja, mindre sugen på ston helt enkelt. Men det smakar urk tycker Linus. Däremot går det tydligen att äta om matte matar en för hand. Jättekul verkligen att stå och mata för hand… tar absolut ingen tid alls.
• När jag skulle ta in den andra stackars hästen igen så att jag kunde släppa ut Linus ville hon inte vara medgörlig. In en gång till? Nej, tack sa hon och traskade iväg. Jag fick jaga henne några minuter innan hon gav sig.
• Nu får jag köpa nytt träns och det blir ingen ridning förrän jag har ett nytt…

Hur vänder man en sådan här tråkig förmiddag? Jag får nog ta min spanskabok och gå ut och sätta mig i solen och plugga i stället. Det blir inga mer hästar för min del idag i alla fall.

Plus 5 dagar

Nädå, ingen fölis så långt ögat kan nå. Suck.

Men vi har fått mkt gjort den här helgen i alla fall. Vi har tillbringat hur många timmar som helst i trädgården med att få i ordning den. Han som bodde här innan var nog ingen trädgårdsfantast så det finns rätt mkt som ska göras. Vi ska lägga mycket tid på kvällarna efter jobbet den här veckan också, samt nästa helg. Har man väl gjort en noggrann grund borde det vara lättare att bara hålla efter sedan. I morgon har vi dessutom bott här ute i 1 år!

Härliga lördag

Hela den här helgen har maken och jag bara för oss själva. Och det ska bli så skönt att umgås bara vi två, hela helgen.

Nu ska jag upp och göra mig i ordning och sen ska vi ut i trädgården och jobba lite. De har grävt ner bredband här nu plus att vi har dränerat så vår gräsmatta innehåller inte så mkt gräs för tillfället. Vi har en jättehög med jord som vi ska kratta ut så vi kan så nytt gräs snart. Idag är det ju verkligen perfekt väder för det! Det är redan 8 plusgrader ute.

Sen ska jag städa båda bilarna invändigt, ut och gå en långrunda och självklart - ut och rida en härlig runda i skogen. Kanske, kanske har fölisen kommit ut också…

Ikväll blir det grillning! Premiär för i år faktiskt. Vi ska ha hit kompisar på valborg och vi tänkte grilla då och maken sa att vi måste ju testgrilla en gång innan.

Så - ut och njut av det underbara vädret nu! Idag kan man inte sitta inne och läsa böcker i alla fall.

Nollan av Beth Goobie

Det var en väldig skillnad att läsa den här boken mot den förra. Förra boken var en tjock pocket med minitext. Den här är raka motsatsen. Det är en lättläst bok för ungdomar och texten är enorm. Min make blev helt chockad när han kikade över axeln under min läsning. Är det blindskrift eller, undrade han. Stora bokstäver har den i alla fall, för att underlätta läsningen och den är på ca 100 sidor. Att en så kort bok kan rymma så mycket handling är riktigt fascinerande.

Nollan är en tonårig tjej som blir misshandlad av sin egen pappa, medan mamman tyst ser på. Utåt sett är de den perfekta familjen. Pappan är en respekterad mäklare som folk ser upp till. Men han slår aldrig så någon ser hennes blåmärken och när någon trots hans försiktighet blir misstänksam slår han henne bara ännu mer. För honom är hon en nolla och hon tror till slut på honom. Hon är en riktig nolla.

Det är så vidrig läsning det här. Det är svårt att stå emot grymheten i boken. Det är mycket handling i boken och det är en perfekt bok för ungdomar som tycker att läsning är jobbigt. Det händer något hela tiden i boken och den är svår att släppa ifrån sig. Jag ska rekommendera den till de av mina elever som jag vet tycker läsning är segt och ointressant. Det här är nog en bok som kommer att intressera dem. Och läs den ni andra också för det är nyttig läsning. Det är hemskt att tänka sig att det finns barn och ungdomar som faktiskt har det så här hemma.

Helt övergiven av Penny Vincenzi

Jag har aldrig läst något innan av den här författaren, men jag blev rekommenderad att göra det av en kollega. Penny Vincenzi skriver tydligen riktigt bra feel good-romaner, välskrivna och sköna att läsa. Efter min skräckupplevelse är det precis sådana böcker jag behöver för att få ur hemskheten ur systemet.

Tre tonåriga tjejer: Martha, Jocasta och Clio ska bege sig ut på sitt livs äventyr: ut och resa i världen. De har aldrig träffats innan men blir vänner på flyget till Thailand. Ett år senare kommer en av dem tillbaka ensam, höggravid. Hon föder sitt barn på flygplatsen i en städskrubb och lämnar flickan där. Kate, som barnet döps till senare, adopteras och växer upp i en underbar familj men hennes tankar i tonåren blir allt starkare för att hitta sin biologiska mamma. Vem av de tre: Martha, Jocasta och Clio är hennes mamma?

Boken är en riktig tegelsten, men den känns ändå väldigt lättläst. Det är precis som min kollega sa: välskrivet och spännande. Självklart vill man veta vem som är mamman. Det är lite segt i början och jag har lite problem med att hålla isär vem som är vem, men när man väl benat ut karaktärerna flyter det på. Det är en perfekt feel good-bok som är precis det den utlovar. En mysig läsupplevelse som dessutom får mig som läsare att försöka pussla ihop bitarna på egen hand. Det kommer små ledtrådar då och då för att hinta om vem som är mamman, tillbakablickar om vad som egentligen hände i Thailand. Det är spännande hela vägen till slutet.

Det kommer att bli fler böcker av Penny Vincenzi för min del. Jag ser fram emot att ligga i en solstol och läsa något av henne i sommar, fast kanske på engelska nästa gång. Det här är riktigt skön sommarläsning.

Anna, min älskade av Magnus Utvik

Magnus Utvik är uppvuxen i Värnamo och att lyssna på hans röst när han läser sin egen berättelse blir lite som att lyssna på en kompis som berättar en berättelse. Hans värnamo-uttal känns som hemma för mig. Jag är ingen van ljudbokslyssnare och det här är faktiskt bara andra ljudboken någonsin som jag har lyssnat på. Ljudböcker har tidigare alltid fått mig att somna, men jag har bestämt mig för att ge dem en chans det här året.

Boken är delvis självbiografisk och handlar om 29-åriga Anna som drabbas av cancer i livmodern och hennes sambo Marcus. Tillsammans slåss de mot denna vidriga sjukdom som först och främst hotar att ta livet av Anna, men som också kommer att göra att de aldrig kan få biologiska barn. En vacker sommar tillbringar de den mesta tiden till undersökningar, operation, prat och tankar kring sjukdomen.

Trots att ämnet är så oerhört tungt blir boken aldrig tung och jobbig. Magnus Utvik lyckas balansera väl mellan att berätta om denna tragedi samtidigt som han också pekar på ljuset i tunneln och hur de tillsammans lyckas ta sig igenom detta. Det är också intressant att få bådas versioner av upplevelsen. Anna, som är den som drabbas och Marcus som drabbas indirekt och försöker vara stark och göra “rätt” saker för att hjälpa. Men vad är egentligen rätt? Det är svårt att sörja själv samtidigt som man ska vara stark inför sin partner.

För min del blir upplevelsen av boken delvis större tack vare att det är en ljudbok. Eftersom författaren själv läser känns det lite som att lyssna när det händer just nu. Det blir verkligen en stark upplevelse. Det är en bok som får en att tänka till och stanna upp en stund och som får en att inse vad som är viktigt i livet. Jag kan varmt rekommendera att läsa/lyssna på den här boken. Den ger perspektiv på livet.

Plus 3 dagar

Fortfarande ingen fölunge! Det kanske är som maken säger: hon är nog bara helt enkelt tjock. Det är nog inget föl därinne.

Beröm är alltid kul!

Idag fick jag beröm efter mitt BodyPump-pass! En av deltagarna kom fram och sa att han tyckte att jag är en så himla bra instruktör. Det kan ju vara kul för er att få höra någon gång att man tycker det, sa han. Och ja! Jag blev själaglad. Efter en riktig pissdag på mitt vanliga jobb var det här dagens bästa. Nu kan jag sova nöjd i natt!

Plus 2 dagar

Och fortfarande ingen fölunge som tittat ut. Ännu mer väntan…

Plus 1 dag

Näe, fortfarande ingen fölunge som tittat ut. Och jag lider med stackars mammahästen. Hon kan knappt röra sig nu. Hon vaggar långsamt fram i hagen, sakta, sakta. Lite lätt uttråkad välter hon ut vattenhinken hela tiden så man får fylla på nytt vatten stup i kvarten åt henne. Hennes skötare (ägaren har henne utlånad hos oss) är dödstrött efter allt vakande. De har satt en monitor på henne som ger utslag om hon börjar svettas mycket=fölning på gång. Men de vågar inte lita på den fullt ut och åker till stallet flera gånger under nätterna för att kolla läget, för säkerhets skull. Bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite.

Nu håller vi tummarna att hon får fölet i natt. Stackaren om hon får ytterligare en dag med den jättemagen. Än så länge är det bara en dag plus, men det räcker mer än väl.

Catfight

När jag kom hem från stallet stannade jag kvar ute en stund för att fota lite. Lusten att fota har inte funnits den senaste tiden, mycket pga det tråkiga vädret. Men idag var det riktigt roligt igen. Busgrabbarna Snobben och Nasse följde med mig runt hela tiden. De brukar alltid göra det. De verkar tycka det är lite mysigt när man är tillsammans med dem utomhus. Nackdelen är att ibland när man ligger ner och har zoomat in och precis ska trycka av, då kommer en kattnos buffandes rätt i kameralinsen. Eller så kommer de och bara sätter sig rakt på blommorna eller vad det nu är jag precis fotar. De är så hjälpsamma verkligen… Idag tyckte de dock bara att det var kul en stund, sen blev de helt plötsligt ovänner om någonting och fighten var igång.

På väg att attackera…

Kolla in Snobbens stil!

Allt lugnt igen. Om man tittar noga ser man hårtussarna

på marken. Nasse är dessutom rätt tilltufsad i pälsen.

(Klicka på bilderna för att se dem i större format)

Övriga bilder från idag kommer jag att lägga ut på min fotoblogg.

Inget föl än

Nope, inget föl än. Men det är inte långt kvar till fölningen nu. Idag stod hon och bara hängde i hagen, med tunga magen rakt under sig. Det börjar drar ihop sig. Kanske i natt?

Linus och jag tog en skön ridtur i skogen idag. Det var verkligen helt underbart väder idag, strålande solsken och varmt och skönt. Han skötte sig exemplariskt hela ridturen men ville gärna att vi skulle springa mer och gärna fortare. Inte så lämpligt med tanke på alla trädrötter och stenar som fanns och han kan vara extremt snubblig och klumpig när han blir lite för ivrig. Efter ridturen släppte jag ut födelsedagsbarnet i hagen med lite hö att äta. Jag hade nästan kunnat lägga mig i hagen och sova en stund, bara njuta av det härliga vädret. Nu hoppas jag på en lika fin dag imorgon, och kanske att lilla fölet har kommit då.

Stallet och solen nästa

Eftersom jag har varit så himlans duktig och flitig med spanskan och är färdig med den, betyder det att jag har en hel dag ledig nu. Eller tom 1,5 beroende på när nästa uppgift läggs ut imorgon. Med tanke på att det är strålande solsken utanför fönstret och 9 plusgrader (ja, eller det var ju inte så varmt iofs…) ska jag dra på mig ridkläderna och åka till hästapållen nu. Idag måste jag också ta med mig kameran för vi väntar tillökning i stallet vilken dag som helst. Ett litet nyfött föl kan alltså ha sett dagens ljus nu, eller kommer att göra det inom de närmsta dagarna. Det ska enligt beräkningarna komma idag, men det vet man ju aldrig hur det blir.

Idag fyller också min Linus 11 år! Han är ju nästan vuxen nu, men det kan man inte tro. Ibland är det som att fortfarande ha en unghäst. Två ben i vädret och två i backen, inte så ofta men det händer faktiskt ibland…

Linus nov-07

Foto: Malin

Bokklubb

I går ringde en av mina bästa vänner och frågade om jag ville vara med i en bokklubb. Och ja, självklart var mitt svar ja! Jag har alltid velat vara med i en bokklubb. Läsa och diskutera böcker med andra - det kan väl knappast bli bättre?

Första boken skulle ev. bli Bitterfittan, som jag läste tidigare i år. Jag tänker inte läsa den igen, det räckte bra med den enda gången. Hur som helst ska det bli mycket spännande att höra vad de andra tycker om boken, om de blir lika deppiga av den som jag blev. De kanske älskar den och då kan vi ju få riktigt intressanta diskussioner. Nu ska den inte vara utläst förrän juni. De läser sakta, berättade min kompis. Det ska i alla fall bli superduperkul att få vara med i en bokklubb. Jag har redan börjat fundera på vilken bok jag skulle vilja när det blir min tur, men det är kanske långt tills dess. Det ska ju helst vara en bok som man kan diskutera också, som ger utrymme till olika tankar och versioner. Hmm… Det blir till att fundera lite på det.

Färdig!

Yep! Nu är jag färdig med veckans uppgift i spanska. Vi har läst första kapitlet i Crónica de una muerte anunciada och min grupp fick i uppgift att skriva en A4-sida med noggrann beskrivning av hans hus och den ödesdigra porten. Och nu är jag helt färdig med uppgiften, har gått igenom den väldigt noggrant och ska bara skicka in den. Jag satt med den rätt länge i helgen så idag var det bara att kolla igenom den igen och rätta alla småsaker.

Ska bli spännande med feedback på uppgiften eftersom det är den största skrivuppgiften vi har gjort hittills. Håll tummarna…

Film A-Ö

Filmresan fortsätter, denna gång med bokstaven S. Peppe klagade på att jag dröjde så men jag har funderat och funderat och så funderat lite till. Till slut kom jag på det. Och jag skäms lite att det inte kom upp direkt för filmen jag har valt var min absoluta favoritfilm under flera år. Jag har sett den sjuttielva gånger, minst, men nu var det säkert över 10 år sen jag såg den sist. När jag satt och letade klipp på youtube försvann jag in i den och nu måste jag få tag på den och se den igen. Förmodligen kommer jag inte tycka att den är lika bra längre, men jag kan fortfarande komma ihåg de starka känslor jag hade för den förr. Jag undrar varför just den här filmen väckte såna känslor? Kanske något slags längtan efter att bli vuxen?

Filmen är från 1992 och heter Singles, med Matt Dillon, Bridget Fonda, Kyra Sedgwick, Campbell Scott m fl i rollerna. Någon mer än jag som kommer ihåg den?

Nu är det Peppes tur igen! Bokstaven T den här gången.

Vad hände med våren?

I morse när jag steg upp var det yrande snö utanför fönstret och nu har vi flera centimeter liggandes på backen. Ok att aprilväder är ett känt uttryck, men det här är ju löjligt! I går kväll när jag åkte hem från gymmet var det så varmt och skönt att jag tog av mig jackan inför bilresan hem. Då skulle dessutom flera ut och grilla på kvällen. Och så nu är allt täckt av snö!?

Lusten att ta helgpromenad och ut och rida har försvunnit helt… Idag blir det nog till att slappa inomhus med att läsa och kolla på film i stället.

Om det nu är någon vädergud som läser det här - kan jag beställa vårväder?

So you think you can dance

Det bästa som går på tv just nu! Ni har väl inte missat det!?

Jag har suttit som klistrad framför tv:n under de 3 amerikanska säsongerna och när det nu kom en skandinavisk variant jublade jag. Det finns inget bättre på tv just nu. Det slår tom Lost, Heroes eller Brothers and Sisters, som alla tre är mina favoritserier.

Men igår blev jag faktiskt lite besviken. Mario, som var mina största favorit, åkte ut. Jag gillade inte riktigt upplägget. Bara hälften av paren dansade igår och hela 4 st åkte ut redan första programmet. Domarna pratade alldeles för länge och de såg alltför mkt till tekniken, inte själva bedriften. Den enda som verkade vakna till igår var den danske domaren Nicklas. Det kändes som om han helt plöstligt insåg att de var för tjatiga och för gnälliga för i slutet var han väldigt kort och rakt på sak samtidigt som han berömde mkt mer. Klart roligare att lyssna på för oss tittare. Hoppas de tänker till lite om det till nästa vecka. Lite synd också att det är samma domare hela tiden. I USA hade de ju olika domare hela tiden, förutom Nigel Lythgoe som var ständig domare. Det blev lite mer fart och fläkt i programmet med olika domare.

Men jag ser fram emot att njuta av en hel säsong dans. Daniel och Susanna är mina nya favoriter efter Marios korta tid i programmet. I den amerikanska versionen är för alltid Blake McGrath min stora favorit. När han dansade stannade nog klockorna här hemma.

Titta och njut:

Men den mest kända dansen är nog den här mellan Hok och Jamie - The Hummingbird and Flower dance. Helt fantastisk.

Det ska bli spännande att se om den skandinaviska versionen kommer att bjuda på några aha-upplevelser. I vilket fall som helst - när programmet går kommer jag att sitta klistrad framför tv:n.

Och avslutningsvis lite klipp med Mario från den skandinaviska verisionen. Kolla in hans audition. Hur kunde han åka ut igår?

Bokcirkelns bekännelser av Elisabeth Noble

Ok, efter förra boken var det chick-litt som gällde. Snälla, lättsmälta, mystrevliga böcker som inte kunde förknippas med något som helst kräkframkallande. Valet fäll på Bokcirkelns bekännelser och det visade sig vara perfekt efterläsning.

Boken handlar om fem kvinnor i olika åldrar som bildar en bokcirkel. En del känner inte varandra sen innan, men under årets gång kommer deras liv att vävas samman genom diverse omständigheter. Susan, Polly, Clare, Harriet och Nicole tillhör alla denna bokcirkel. Alla turas om att välja böcker som de ska läsa och de upptäcker att många av böckerna ofta säger något om deras egna liv. Deras träffar blir en chans att få ventilera sina tankar och få råd och stöd av de andra.

Förutom böcker och en del diskussioner av böckerna de läser får man följa alla kvinnorna i deras liv med både med- och motgångar. Den första delen av boken tyckte jag kändes lite rörig och det tog tid innan jag kunde hålla isär vem som var vem. Efter ca 100 sidor kom flytet och boken blev klart bättre. Den blev tom intressant och det hade jag faktiskt inte väntat mig. Den var faktiskt bättre än vad jag hade trott. Det var riktigt trevlig läsning och riktig feel-good-känsla. Och det var precis vad jag behövde. Det var ingen större litterär upplevelse och gillar man inte chick-litt så gillar man inte den här heller. Men ibland är det skönt att läsa sådana här böcker. Avkopplande och lite stillsamt, som en liten spaupplevelse light kanske.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

För några veckor sedan lånade jag hem Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Jag har tänkt läsa boken i flera år men det har inte blivit av. Efter att ha blivit påmind om boken på någon blogg lånade jag hem den för att äntligen ta tag i läsningen. Det gick dock inte så bra. Från första början slogs jag nästan omkull av äckligheten i boken. Beskrivningarna är så närgående och så äckligt vidriga att jag nästan fick kräkkänslor. Det gick inte att läsa boken i samband med måltider, varken före eller efter, vilket begränsade läsmöjligheterna. Inte heller kunde jag ha boken liggande framme med framsidan uppåt eftersom jag mådde illa bara av åsynen av den. När reservationen på Låt den rätta komma in meddelades från bibblan för någon veckan sedan valde jag att att börja läsa den i stället, vila sinnena lite.

Jag vet inte om min bild av författaren hade färgats för mycket av läsningen av Hanteringen av odöda, men samma fenomen uppstod även i den här läsningen. Det känns som om John Ajvide Lindqvist gillar att frossa i äckligheter, vidriga detaljer och slasheffekter som skulle passa in i vilken dålig skräckfilm som helst. Vissa saker påminde mig faktiskt om någon äcklig slash-skräckfilm som alla rådiggade när vi gick på gymnasiet. Namnet på filmen har jag lyckats förtränga, men en del scener är fastetsade i minnet, tyvärr.

Boken handlar om tolvårige Oskar som mobbas i skolan och som drömmer om att hämnas sina plågoandar. En dag blir han vän med sin grannflicka Eli, som bara kommer ut på kvällarna och som Oskar inte vet något om egentligen. I samma veva mördas en pojke i närheten, på ett mycket speciellt sätt. Oskars mamma varnar honom för att fortsätta gå ut på kvällarna men vänskapen med Eli drar honom ut. Men något är väldigt annorlunda med Eli. Hon är inte som andra. Hon är väldigt speciell.

Det här är alltså en vampyrbok. Ett tema som tilltalar mig egentligen, men som kanske blev lite väl mycket i den här boken. Nog för att böcker om vampyrer inte kan vara trevliga sagoberättelser, men det här var alldeles för magstarkt för min del. Storyn är bra och boken är inte dålig, men hälften hade varit nog. Jag mår fortfarande illa efter läsningen av den här boken ska jag erkänna. Och Hanteringen av odöda kommer att lämnas tillbaka halvläst. Jag fixar det inte. Jag kanske är extremt överkänslig för alla andra verkar ju älska den här boken. Men nu känner jag ett behov av att jag läsa en massa chick-litt för att skölja ur systemet lite och för att kunna äta mat utan att tänka på boken och få kräkreflexer.

Till råga på allt kommer filmatiseringen av boken ut på bio snart. Enligt förlaget kommer den nu i april och på andra ställen står det oktober. I vilket fall som helst ska jag inte se den! Usch.

Lite snopet

Lördagen blev inte alls vad jag hade förväntat mig. Jag fanns på plats vid 13.30 som jag skulle. Möttes av en tokförkyld lärare som borde ha legat kvar nerbäddad i sängen och det snöpliga meddelandet att det inte blev någon föreläsning. Allt låg utlagt på nätet i stället. De hade ingen annan lärare som kunde ta föreläsningen eftersom de var ivägresta på konferens i Visby för lärare i Moderna Språk. Vi fick i alla fall se den utlovade videon med Gabriel García Márquez och den intervju som gjordes i samband med hans nobelpris 1982. Vi fick frågor att besvara och sedan fick vi klara oss själva. Efter 30 minuters video samlades vi i våra grupper men alla tog det som en chans att slippa diskutera videon. Synd, tyckte jag, men jag kunde knappast sitta och prata med mig själv bara.

Lite snopet blev det alltså. Det var ju inte så farligt för min del som inte hade så långt att åka, men det fanns de som åkt ända från Gotland redan dagen innan och som inte kunde ta sig hem förrän på söndagen. Kul att göra hela den resan och få se en video på 30 minuter. Det måste ha känts som slöseri med tid. Jaja, vi har i alla fall fått våra uppgifter och ska redan imorgon lämna in en översättning av bokens första sida. Jag har ju redan läst Crónica de una muerte anunciada, fast på svenska: Krönika om ett förebådat dödsfall. Jag älskade boken så det ska bli roligt att få läsa den på dess originalspråk. Lite mindre spännande blir dock tentan i juni. Då ska vi ha pluggat in ca 1500 glosor från boken… Jag har att göra med andra ord. Hade jag inte varit 50% tjänstledig vet jag inte om jag hade orkat. Det är redan mycket ibland att jobba 50% samtidigt som man pluggar. Man får vakta sina timmar så det inte blir för många för det där med att kompa ut dem är inte lätt. Var ska man ta dem ifrån?

Den här veckan kör jag mina utvecklingssamtal också, gjorde 3 igår. Och i söndags var vi hos några och planerade ett bröllop. Våra bästa vänner ska gifta sig i augusti och vi och ett par till ska vara värdar. I juni måste festhäftet vara klart för tryckning så vi har en del jobb framför oss nu. Just nu skulle jag verkligen vilja att dygnet hade mer än 24 timmar. Tänk vad mycket man hade hunnit med då!

Skoldag imorgon

Jodå, trots att det är lördag imorgon har jag skola. Det är nämligen dags för nästa träff för distanskursen i spanska som jag läser. Imorgon har de andra tenta, som jag ju slipper göra (tack för det!) och sedan börjar delkurs 2. Nog för att det har varit mycket att göra på första grammatikdelkursen, men för min del känns det här större. Nu ska vi nämligen läsa skönlitteratur på spanska: Crónica de una muerte anunciada, som sedan ska diskuteras och skrivas inlägg till. Och jag är jättenervös inför morgondagen. En del som läser på kursen är infödda sydamerikaner och pratar ju helt flytande spanska. Där är inte riktigt jag, än.

Så håll tummarna för mig imorgon em när jag sitter och pratar spanska flera timmar! Jag lär vara helt slut imorgon kväll…