…till nästa års Värnamodagarna! Vi får hålla tummarna för att det här blir en tradition att räkna med framöver. Jag har ju lyckats vara ute alla (!) kvällar under Värnamodagarna så jag om någon kan ju bedöma hur det har varit. Och jag kan uttrycka det med ett enda ord: succé! Ingen kan tycka något annat. Det har funnits något för alla åldrar och smaker och det har varit en sådan enorm blandning av folk de här dagarna. Jag ska lägga ut lite bilder här från de olika dagarna när mina vänner mailat dem till mig. Jag har inte haft med mig kameran ut en endaste gång, tro det eller ej. Eftersom allt varit utomhus har jag prioriterat att ha en nerknölad jacka i väskan just in case. Det har ju hängt läskiga regnmoln över himlen alla dagar men de har som tur är inte slängt ner en massa vatten på oss partajande glada människor.
Ok, här kommer en komprimerad men ändå låååång sammanfattning av föregående dagars händelser.
Onsdag bjöd på modevisning och jag, M och C träffades hemma hos M innan för att dricka lite vin. Väl nere fick vi bakad potatis med en liten skvätt räkröra till. Jag antar att det var räkor i min röra, men de var så få att jag inte vet om EU skulle klassa det som räkröra. Maten var inge höjdare men det glömdes snart bort. Modevisningen som kom efteråt bjöd inte bara på snygga kläder (och modeller) utan också helt underbart great musik! Vännen J, som anlände till själva visningen, och jag satt och rådiggade hela tiden och utnämnde DJ:n till kvällens absoluta höjdpunkt. Efter modevisningen gick de flesta hem men vi stannade kvar och fick uppleva spontandans av en massa äldre kvinns som shakade rumpa uppe på catwalken så vi andra nästan rodnade… 
Torsdag blev jag utlurad trots att jag egentligen hade tänkt skippa den dagens aktivitet. Och tur var väl det för fy bövelen vilket drag det var ute! Allsång stod på programmet, med Peje och Magnus Bäcklund. Jag och J, M och A satte oss ner med kräftorna man fick till matbiljetten och sen sjöng vi för fulla muggar hela kvällen lång. Man fick egentligen inte stå på varken bord eller bänkar, men vi ställde oss upp och dansade på bänkarna ändå. Fy på oss… Det var mycket motvilligt som jag tog mig i kragen och ringde maken för att be om skjuts hem. Det var ju trots allt arbetsdag dagen efter. (Och åh vad gammal och förståndig jag känner mig när jag skriver detta…)
Fredag var det dags igen. Samma procedur som dagarna innan. Hem efter jobbet, vila lite, duscha och på med partysminket. Den här dagen fick även våra gubbar följa med ut för första gången. Vi var dock inte helt överens om hur vi skulle lägga upp kvällen så vi fick inleda kvällen på olika håll. Både maken och jag och J var vrålhungriga så vi valde att sticka ut och äta på Tre Liljor redan kl. 18. Vi ville dessutom vara med på musiktävlingen Popquiz som skulle starta i Harrystältet kl. 20. Det gick rätt bra för oss med bara tre fel, men vad hjälper det när två lag hade alla rätt. Fanken också. Och vi blev erbjudna att sälja vår kupong till grannlaget som hade stora problem med frågorna. Vi borde tagit den där femhundringen vi blev erbjudna, men det är ju lätt att vara efterklok. Men vi var ju så bergsäkra på att vi hade alla rätt. Tänk vad mycket kul vi hade kunnat göra för den där femhundringen. Nu i efterhand undrar jag hur i helskotta vi kunde tacka nej till att sälja vår kupong? Hur tänkte vi där liksom?
Efteråt mötte vi upp med M&J och C&A. M och jag råkade ut för en toalettincident som M kallade kvällens största händelse. Vi skulle gå på en av de för tillfället utställda toalettvagnarna och M hade luskat ut att det fanns en handikappanpassad sådan lite bakom de andra som det inte var kö till. När vi kom dit öppnade hon dörren men upptäckte att det var en man därinne så hon drog snabbt igen dörren och brast ut i världens asgarv. Mannen därinne började prata med oss och sa till oss att komma in och snälla öppna dörren. Vi skrattade som galningar utanför och undrade vad det var för äckel därinne som ville att vi skulle komma in. Det ville vi inte. Efter ett tag stack det ut ett huvud ovanför toadörren och mannen därinne bad oss återigen att öppna eftersom han var inlåst (!). Handtaget gick inte att rubba eftersom det hade lossnat och han hade ringt efter hjälp och allt. Och där stod vi två utanför utan att hjälpa honom! 
Åh vad vi garvade åt detta hela kvällen… Stackars man liksom.
Resten av kvällen bestod av dans på ett snorhalt (av öl) dansgolv och livemusik på scenen utanför. På vägen hem ville M ta av sig sina skor eftersom hon hade extremt ont i fötterna varpå hennes man knäcker kommentaren att ta av sig skorna är ett fylletecken. Och då bröt jag ihop fullständigt. Jag tyckte att det var bland de roligaste kommentarerna jag hört på länge (det kanske var sättet han sa det på också tänker jag nu lite efterklokt) och jag skrattade så jag kiknade. Det här var mitt på viadukten så det var liiite jobbigt att ta sig uppför den mitt under en skrattattack. Nu i efterhand känner jag väl att sådär askul var ju faktiskt inte kommentaren, men just då var det kvällens bästa. Natten tillbringade vi hemma hos M&J i deras gästrum och dagen efter hörde vi hur deras barn förväntansfullt frågade om de fick gå ner och titta på oss. De kom intassandes till oss nyfiket undrande om inte vi skulle äta frukost nu. Vi försökte få dem att begära av sina föräldrar att vi skulle få frukost på sängen men den gick de inte på. Man måste ju få försöka i alla fall…
Lördag. Oh my god säger jag bara. På med partysminket igen och iväg! Jag anlände till vännen J strax innan 18 för att lämna av alla saker (eftersom jag skulle sova hos henne) och sedan åka vidare tillsammans till C och hennes förfest. Vilka som var där kan jag inte ens rabbla upp för jag kände nästan ingen och J och jag hade som en egen lite förfest och en mycket rolig sådan bör jag tillägga. Vi kom på, efter typ 25 års vänskap (beroende på vem av oss man frågar) att vi har samma skratt. Och då menar jag verkligen samma skratt. När vi upptäckte detta kunde vi ju absolut inte sluta skratta. Mina magmuskler är vältränade efter gårdagen kan jag säga! Jag tror inte att så många runtom oss fattade vad vi hade så himla roligt åt, men roligt det hade vi!
Vi snabbspolar lite fram till kvällens och veckans absoluta höjdpunkt: O L A! Älskade, söta Ola som stod där på scenen och sjöng bara för mig. 
Och om någon annan påstår något annat ljuger dem! Han sjöng baaara för mig. Åh så söt han är suckade alla tjejer förtjust. Åh så töntig han är suckade alla killar avundsjukt. Who cares. Han sjöng ju bara för mig ändå!
Under kvällen fick jag nog flera liter öl spilld på mina skor. Det fullkomligt plaskade om fötterna inne i Harrystältet och det blir nog till att sanera skorna efter den kvällen. Jag fick också hela väskan nerspilld, en tröja dränkt och så lyckades jag tappa en annan tröja på golvet vid ett tillfälle. Jättebra verkligen. Den var vit, med betoning på var. Imorgon är det tvätt som gäller under dagen.
Söndag. För de som ville anordnades en massa kyrkliga aktiviteter i tälten men det är inte riktigt vår grej så vi skippade det. I stället tillbringade jag hela dagen med vännen J och några till. Vi åt mat, fikade och njöt av det fina vädret. Väl hemma igen efter alla dessa dagars festande tog jag på mig gympadojorna, körde in mp3:n i öronen och gick ut på långpromenad. Min rygg är galet arg på mig eftersom jag inte kylt den en enda gång de här dagarna (jag ska göra det 3 ggr/dag eg) och jag har inte tränat eller promenerat sen i onsdags. Nästa vecka blir det träning, träning, träning och ännu mer träning som gäller.
Sammanfattningsvis har det varit en helt underbart rolig vecka. Jag har dansat, sjungit och skrattat för ett helt år framöver. Jag har umgåtts med en massa härliga vänner och träffat nya roliga människor. Och så träffat Ola då också. Ni som inte varit ute på Värnamodagarna kan börja längta till nästa år. Tack älskade vänner för fantastiska dagar!
Surt. Så då får jag gå i stället! Jag och min mp3 sliter på grusvägarna häromkring.