Här möter vi Hanna, som också var en av bikaraktärerna i Kaninhjärta. Men i den här boken är hon huvudperson, och vi får följa henne och hennes familj som består av mamma och pappa och två bröder. Vi får tidigt veta att den ena brodern, Samuel, dog i tidig ålder, och att den andre brodern, Jens, är våldsam och okontrollerad. Med parallella spår från nutid och dåtid rullas den tragiska historien långsamt upp. Vi får veta hur Samuel dog, hur föräldrarna tog det och hur Jens blev alltmer våldsam och beräknande i sina handlingar. Och så Hanna mitt i allt, med sin ”gåva” som inte alltid uppskattas av omgivningen.

Jag gillar den här boken väldigt, väldigt mycket. När jag hade tagit mig igenom den första biten, där det kändes som om jag inte fattade någonting, fastnade jag för både historien och karaktärerna. Det är sträckläsning på hög nivå, när man inte vill eller kan lägga ner boken utan bara vill läsa vidare och få svar på alla frågor.

Den har beskrivits som en blandning mellan thriller, deckare och skräck och det låter kanske konstigt, men det funkar. Alla delar passar ihop och särskilt Hanna som person tar jag till mig. Jag är glad att det är just hon som fick en egen bok att berätta sig historia i, för hon väckte min nyfikenhet i Kaninhjärta. Det är spännande läsning, och ibland lite obehagligt.

Det här är min favorit av de båda böckerna, för att själva historien verkligen biter tag i mig och går in under huden. Samma sak med karaktärerna, och då särskilt Hanna, som känns så otroligt välgjorda och levande.

Ett hett tips är att läsa båda böckerna, så klart. Man behöver inte läsa dem i ordning eftersom de inte bygger på varandra mer än att Hanna råkar vara med i båda. Perfekt läsning i hängmattan när det börjar bli lite mörkt och småläskigt ute.

Läs mer om boken här.

Valet föll på Emmy Abrahamsons nya Stjäla the show (som kom i brevlådan i dag), fortsättningen av Augustprisnominerade Only väg is upp som jag läste tidigare i år. Och hittills är det mycket trevligt att återigen få möta Filippa och hennes värld. Sådär fredagsmysigt som bara en viss typ av böcker kan ge.

Tror minsann det får bli en kväll framför tv:n. Det var länge sedan.

Kom ihåg att jag faktiskt var på jobbet i dag för första gången på *räknar på fingrarna* 9 dagar. Sådant kan man ju bli trött av…

För njutning är det. Boken är sprängfylld med vackra foton av Magdalena Björnsdotter, varvat med recept som är to die for. Om man inte blir sugen på att äta, baka, laga mat eller åka till Smultrongården när man har läst den här – ja, då vet jag inte vad som skulle kunna locka. För det finns en hel massa gott här. Jag blev extremt sugen på att sätta igång och baka med en gång för att få testa om det smakar lika gott som det ser ut. Det kommer garanterat att bli användning av den här bokens recept i sommar.

Boken är upplagd så att den följer årstiderna, och förutom recept finns också text om livet kring Smultrongården. Det är en bok att inspireras av, att följa under året både genom foton och recept. Det är inte bara bakrecept, utan det finns även en hel del mat. Och för min del som har fotografering som hobby, stannar blicken på de stämningsfulla fotona.

Smultrongården är ett café och inredningsbutik i hemmamiljö. Jag har aldrig hört talas om det tidigare, men blir helt klart sugen på ett besök. Om det bara hade legat lite närmare… Det är lite långt bort för min del för att bara åka och ta en fika. Kanske någon gång i framtiden om vägarna bär åt det hållet.

Den här boken skulle jag rekommendera vidare till alla som är intresserade av just att baka och laga mat, men den passar också väldigt fint som presentbok. Som inflyttningspresent, till Mors dag eller födelsedag kanske?

Läs mer om boken här. Och när jag kollade på förlagets sida såg jag att det även kommer en vintrigare variant redan i oktober. Den ska jag komma ihåg att kolla upp senare i höst.

Ja, det hade jag. För herrejösses så bra den var! Jag slukade den i ett nafs. Och kände direkt att jag måste läsa mer av författaren. Och i samma sekund jag tänkte det kom jag på att jag faktiskt har en av hennes böcker, men att det kan ha varit så att den strök med i förra årets stora utrensningar. För att jag tänkte ”det är inget för mig”.

Hur många fler böcker har jag gått miste om för att jag inte trott att de var något för mig? För att jag inte har tagit mig utanför den där bekvämlighetszonen och vågat testa något annorlunda? För att jag inte tagit till mig av någon annans tips om favoritbok man bara måste läsa?

Jag måste bli ännu bättre på att vidga mina vyer och testa sådant jag inte tror mig gilla. Inte dissa innan jag har testat. Våga testa, våga ge en chans, våga lyssna på tips, våga välja annorlunda. Hur svårt kan det vara? Tydligen jättesvårt.

Så går det när man bara skjuter upp saker. Att jag aldrig lär mig. Nåväl, snart får ni hela 11 (!) bokrecensioner att ta del av här på bloggen. Genom att lägga upp alla så här i ett inlägg måste jag ju pusha mig att ta tag i det så jag inte får skämmas över att de aldrig kommer. Så, hörni, om ni fortfarande inte har sett en enda recension innan den här veckan är slut – kan ni påminna mig och kanske skälla lite på mig då?

Och när susandet i huvudet är borta kommer jag att kunna erbjuda er en hel radda recensioner på både bra, spännande och vackra böcker. Inte helt fel va?

Är det någon gång som jag är glad över att ha två fulla bokhyllor med bara olästa böcker så är det nu.