När vi ändå är inne på ämnet True Blood: här är boken som serien baserats på. Jag köpte den på Landvetter och läste den under USA-resan. Sedan köpte jag även tre ytterligare böcker i serien på Barnes & Noble i Atlanta. För efter första boken var jag fast!

Boken handlar om servitrisen Sookie Stackhouse som bor med sin farmor i Bon Temps i Louisiana. Sookie har förmågan att läsa folks tankar, vilket inte alltid är så trevligt att kunna, men när hon möter Bill Compton upptäcker hon att hon inte kan läsa hans tankar alls. Det lockar henne. Bill är vampyr och i samband med hans ankomst till staden blir flera kvinnor dödade och självklart riktas misstankarna mot Bill. Sookie och Bill inleder ett förhållande, vilket inte uppskattas av alla. Sookie är övertygad om att Bill är oskyldig, problemet är bara att även hon verkar stå på tur. Vem är egentligen den skyldige?

Boken är så underbart charmig på något sätt. Kan man säga att vampyrer är charmiga? Det är bara så härlig läsning, med mycket humor och underbar slang. Det är southern så det bara osar om det i boken och jag älskar det. Boken ska definitivt läsas på engelska för efter vad jag har förstått är översättningen helt kass och förstör upplevelsen. Med tanke på all slang och alla roliga uttryck kan jag förstå att det är en bok som är svår att översätta.

Har man följt serien på tv kommer man att känna igen sig i boken. Mycket är helt identiskt, men det fattas faktiskt några personer i boken som är viktiga i tv-serien. Dessutom har en del lite annorlunda karaktärsdrag. Det ska bli spännande att se hur mycket resten av böckerna följer serien. I slutet av tv-serien kände jag inte igen något alls från boken längre. Rätt skönt faktiskt eftersom jag då kan njuta av båda delarna utan att den ena förtar spänningen av den andra.

Gillar man vampyrböcker är den här ett måste! Följer man True Blood på tv likaså. Gillar man bra, spännande böcker med humor och flytande språk: ja, då passar den också.

Jaha, T och jag upptäckte till vår stora fasa att det inte fanns fler avsnitt av True Blood på Svtplay. Varför? För att säsong 1 tydligen var färdig. Oh no! När börjar säsong 2 där egentligen? Måste kolla upp det…

I alla fall. Bra information är ju att de ska börja filma säsong 3 nu. Yes! Och spännande skvaller: Sookie och Bill är förlovade i verkligheten! Ja, de heter ju säkert något annat i verkligheten men för mig är de Sookie och Bill, punkt slut.

”Om du fortsätter att göra som du alltid har gjort, kommer du att få samma resultat som du alltid har fått.”

22 dagar kvar på jobbet nu. Det är inte mycket…

Ibland kan man inte annat än att bli liiiite smått irriterad på mina åbäken till hästar…

Igår åkte vi och hämtade mer hö till dem. Förra gången tog vi småbalar men den här gången tog vi rundbalar i stället. En utan plast som vi skulle ha inne i stallet och en med plast som vi kunde ha ståendes utanför tills den andra tog slut. Sagt och gjort. Bonden som vi köper hö av lastade på två balar på släpet och vi körde hem med dem. Vi har ju ingen traktor (än…) så vi rullade av dem från släpet och ja, det var lite småjobbigt att rulla in balen in i stallet då det är lite uppförsbacke. Vi funderade på var vi skulle ha balen med plast runt. Skulle vi våga ha den i hagen eller skulle vi rulla bort den längre utanför hagen? Vi valde det första alternativet. Dels för att Linus nästan fick hjärtattack av att bara se den vita hemska och extremt farliga plasten (han vågade inte ens gå i närheten av den) och dels för att vi helt enkelt inte orkade flytta den mer just då. Den kunde stå där över natten i alla fall, resonerade vi.

Till saken hör att jag tillfälligt gett hästarna en större hage. Jag satte upp stängsel runt vårt fält här utanför, där gräset fortfarande är relativt grönt och fint. Det är ingen ström i tråden där så hästarna får bara gå där när vi är hemma, dvs kvällar och nätter. Sedan vi byggde den hagen vill de inte längre gå in i den gamla hagen och de är livrädda för att bli instängda där och har dessutom lärt sig att jag alltid lockar in dem dit med mat. Gammelhästen brukar slänga i sig maten och sedan fort som attan springa ut på fältet igen för att käka gräs. Stackars Linus vill ju inte bli lämnad kvar ensam i den gamla hagen så han rusar alltid med Nicke, fast han egentligen gärna hade stått och käkat hö där en stund.

Igår totaldissade de båda två höet jag la ut till dem i hagen. De bara fnös åt det och gick iväg. Ja ja, tänkte jag. Då är de väl nöjda med att bara äta gräs.

Trodde jag.

I morse när T tittar ut genom fönstret säger han att det ser ut som om det är hål i rundbalens plast. Äh, svarar jag. Linus vågade ju inte ens gå nära den igår och de ville ju absolut inte ha hö att äta. Någon minut senare säger T: ”ja, fast nu står de båda två vid rundbalen och det ser ut som om de står och äter ur den. ” Vad göra? Jag slänger på mig ytterkläder och springer ut och mycket riktigt – där står två mycket nöjda hästar och mumsar hö direkt ur rundbalens gapande hål i plasten… De förstod inte alls varför matte kom rusandes och skällde på dem så. Vadårå? Frukosten var ju serverad så fint!

Inte ville de flytta på sig när jag skulle försöka rulla in den satans balen i stallet heller. Jag fick gå och hämta annat hö och lägga ut till dem så jag fick jobba i fred. Och jo då. NU passade det alldeles utmärkt att äta hö.

Men balen var ju förstörd och det regnade ute så T fick hjälpa mig och trycka in även den balen i stallet. Så nu behöver vi ju inte fundera på VAR vi ska ställa balen. Den står numera INNE i stallet… uppklippt… Vad bra att jag betalde 50 kr extra just för att få en inplastad rundbal.

Och vad lärde vi oss av detta? Tja. Som T alltid brukar säga: du har nog de mest bortskämda hästar man kan hitta. Ja, jag får nog hålla med honom. Eller har jag helt enkelt bara de mest ouppfostrade…

Vi ska ju så klart se True Blood i kväll också! Vi ser ju den alltid i efterhand och nu när vi kan koppla in datorn till vår stora fina tv och slå på ruskigt bra ljud också – jisses vad man lever sig in då! Shit vilken härlig upplevelse det blir.

Alltså, jag är så uppslukad av mitt gårdsliv att jag inte ens vet vad jag ska blogga om längre. Vill ni verkligen veta hur renoveringen går? Hur höhämtandet gick idag? Att vi tycker att vår nya tv och hemmabiosystem är helt great och att vi ser massa, massa film här hemma? Att jag stornjuter av att plugga in mp3:n i öronen och gå långpromenad i vår vackra by? Att jag bockar av i kalendern för  varje dag jag har kvar på jobbet?

Nä. Låter inte som bloggämnen va?

Jag ska blogga lite recensioner här snart. Se där, kanske något av intresse. För jag har läst ett par ruskigt bra böcker här hemma!

Nu ska jag i alla fall läsa lite till och sedan träna lite för att ännu senare laga mat. Lördag kväll=filmkväll!

Hoppas ni njuter i novembermörkret!

När höststormar drar förbi utanför fönstret här hemma kan jag i alla fall drömma mig bort:

• till Yasuragis spa som vi ska åka till med mitt nya jobb, som en kick-off. Längtar…
• till Lindås spa som vi tjejer som har skaffat en M som respektive ska åka till. Svärmor har samlat ihop oss och även bestämt att grabbarna ska ha middag klar på bordet när vi kommer tillbaka. Härligt!
• till julavslutningen den 22:a december då jag avslutar min lärarkarriär (för gott).
• till julledigheten med min älskade T. Tänk att bara få rå om varandra hemma på gården i två veckor. Life is good.

Ok, sista delen i Twilight-serien. Om ni inte har läst den här sista delen varnar jag nu för att jag kommer att avslöja innehållet och slutet i min recension… Det går inte att skriva en recension av den här boken utan att diskutera innehållet.

Japp, så skedde då slutligen omvandlingen av Bella till vampyr. Jag hoppades in i det sista att så inte skulle bli fallet eftersom det var för obvious i mitt tycke. Jag ska säga rent ut att jag blev enormt besviken på hela den här boken. Den var faktiskt lite, lite spännande till en början, men sedan blev allt så överdrivet att jag knappt orkade läsa ut den. Jag tvingade mig igenom de sista 200 sidorna.

Allt i handlingen blev så extremt överdrivet. Den där mystiken från den första delen fanns inte att finna någonstans. Precis allt spelades upp så som det hade hintats om. De gifte sig så underbart vackert och fick ett överjordiskt barn (graviditeten ska vi inte ens tala om…) och Bella blev vampyr till slut och ååååh vad vacker hon blev och åååh vilka krafter hon fick och åååh hon blev ju inte alls en blodtörstig best. Hon hade minsann full koll på sin blodstörst och hon hade den största kraften av de alla och var den som kunde ”skydda” dem från det onda. Jag ska helt ärligt säga att det stod mig upp i halsen med allt det perfekta. Herregud… Snacka om att effektivt förstöra precis allt jag tyckte om i de första två delarna.

Nej, tyvärr. Jag gillade inte den här boken alls. Och det är faktiskt med sorg i hjärtat jag säger det. Jag önskar att jag aldrig hade läst de två sista delarna. Då hade Twilight-serien fortfarande haft en plats i mitt hjärta.

Av någon anledning hade jag inte köpt hem den här boken utan hade bara del 1, 2 och 4 i min bokhylla. När del två var utläst och omläst på engelska var jag bara tvungen att direkt ha tredje delen så jag sprang in på Åhléns och köpte den efter jobbet. De hade den bara på svenska så det fick bli det helt enkelt.

Böckerna är väldigt annorlunda att läsa på engelska. De blir på något sätt för glättiga på svenska. Kanske var det en av orsakerna till varför jag tyckte att den här delen var bara ett nja. Det kändes verkligen som en mellanbok. Den var ett led mot slutet och gav en del viktig information inför det, men den fångade mig inte.

Jag har hört en del av mina elever säga att de tyckte att det här var den bästa delen i serien så kanske är jag helt enkelt inte rätt målgrupp. För mig blev det i alla fall en stor besvikelse. Jag tyckte att de första delarna höll väldigt hög klass och ett högt tempo. De hade spänning från början till slut och fångade verkligen mig som läsare. Efter den här tredje delen var jag lite fundersam inför sista delen. Och vad jag tyckte om den ska jag skriva i nästa recension…