En enda önskan av Nicholas Sparks

Jag tror att när man läser en bok avgör mycket för vad man kommer att tycka om den. Hur den påverkar en och vad man får ut av läsningen. Så tror jag att det var för mig med den här boken. Det var helt enkelt fel tid för mig att läsa den och jag hade förmodligen fått en helt annan upplevelse om jag läst den vid ett annat tillfälle.

Jag kände hela tiden som om jag stod utanför ett fönster och kikade in, men jag blev aldrig inbjuden att få vara med där inne och ta del av allt som skedde. Många som har läst den har beskrivit den som sorglig och att den fick dem att gråta, men för mig blev det inte så. Jag analyserade mer författarens sätt att skriva och kände att ”jaha, här förväntas jag gråta” som om jag bara registrerade vad jag borde känna men inte gjorde det

”Om du fick en enda önskan inför jul, vad skulle det vara? Det är frågan den framgångsrika fotografen Maggie Dawes, som drabbats av en svår sjukdom, får av sin assistent när de sitter vid julgranen i Maggies galleri på Manhattan. Maggie tänker först att svaret är självklart – att få träffa Bryce igen, men inser snabbt att hon allra helst vill hitta sitt barn. Det barn hon som sextonåring adopterade bort. Och där, bland de berömda fotografierna, börjar hon berätta sin livshistoria. Om hur hon som sextonåring blev gravid och skickades i väg för att adoptera bort barnet. När hon träffade Bryce som lärde henne allt om fotografi. Om deras perfekta första kyss och när hon insåg att han var hennes livs kärlek.”

Nicholas Sparks är egentligen en favoritförfattare så jag blev så besviken över att inte kunna ta till mig den här boken. Jag kunde inte ta till mig varken storyn eller karaktärerna. Det blev bara medioker läsning för min del.

Då vill jag hellre rekommendera två favoritböcker av honom – The Notebook och Dear John. Två fantastiska böcker där känslorna verkligen svallade under läsningen.

Januari månads lästa böcker

Jag läste 10 böcker i januari, trots att känslan var att jag knappt läste alls. Däremot har jag inte lyssnat alls den här månaden, bara läst.

⭐️En enda önskan av Nicholas Sparks
⭐️Glucose revolution av Jessie Inchauspé
⭐️Eira Martell – Flickan av mörkret av Kristina Dowling
⭐️Överlevaren av Bethany Clift
⭐️Femtionio fantastiska nobelpristagare av Arne Norlin
⭐️Viskning mellan väggarna av Lina Stoltz
⭐️Den spanska körsbärsträdgården av Jo Thomas
⭐️Julen är kommen av Annika Devert och Jessika Devert
⭐️Kickstarta ditt skrivande av Michaela von Kügelgen
⭐️Familjeband av Katrine Wessel

Bästa boken var Eira Martell som jag verkligen slukade. En bok i en genre jag inte brukar läsa, men som bjöd på spännande och fängslande läsning. En riktig bladvändare som väckte mig ur läsdippen.

Dessutom läste jag Glukosrevolutionen på både engelska och svenska och har använt flera hälsohacks som presenteras i boken. Mycket intressant och tänkvärd läsning.

Länder jag besökte den här månaden var Sverige, Norge, Storbritannien, USA, Spanien samt en liten sväng till Rumänien. Om jag skulle räkna med boken om nobelpristagare skulle det bli fler länder, men jag tror jag håller mig till den skönlitterära världen.

En mycket speciell bok

Titta! 🥰 En blurb på min favoritbok. 🙏🏻

Den här boken har verkligen en historia för mig. På min och makens första dejt såg vi filmen hemma hos mig. Det var ju absolut inte första gången jag såg den, men vi valde ändå att se den där och då. Det blev ”vår” film. Året efter tog han med mig till Georgia för att visa var han hade bott under sina studier där. Eftersom han vet min kärlek till böcker tog han med mig till ett helt fantastiskt Barnes & Noble och då köpte jag just den här boken, som ett slags minne och för att få läsa den på engelska. Vi bilade en del under vår vecka där och jag passade på att läsa lite i boken under tiden. Trots att jag både läst den innan och sett filmen, blev jag helt fast. Och grät. Ja, jösses – SÅ många tårar jag har fällt totalt sett till boken och filmen under åren. 😭

Och nu har JAG en liten del i boken. Typ. En liten blurb i alla fall.

Den här boken ska jag vårda ömt. ❤️

Nätterna vid havet av Nicholas Sparks

Jag grävde fram den här boken ur mina gömmor och misstänkte att den redan hade blivit läst en gång eftersom mitt namn och årtal stod skrivet på första sidan. Men när jag väl började läsa ringde inga klockor. Jag kände inte igen mig alls i handlingen. Då är ju givetvis frågan – är det mitt minne som är dåligt eller är det boken som inte satte några spår?

Adrienne är skild sedan några år tillbaka efter att hennes man hittat en yngre kvinna. Hon tillbringar all tid med att ta hand om sina tonårsbarn och sin sjuka pappa, samtidigt som hon försöker få ekonomin att gå ihop. När hennes vän behöver hjälp att ta hand om sitt värdshus i Rodanthe över en helg tar hon chansen att komma bort. Enda gästen under helgen är Paul, en framgångsrik kirurg som har satt jobbet först i alla lägen. Så pass att hans fru ville skiljas och hans vuxna son inte vill ha kontakt med honom. De senaste månaderna har han sålt sin praktik och hus och börjat inse att hans val i livet inte varit de bästa. Under helgen rasar en storm förbi och Adrienne och Paul tillbringar helgen tillsammans med att prata och lära känna varandra. Kärlek uppstår.

I boken följer vi främst den där helgen de har tillsammans, men det finns också en berättelse som ligger en bit fram i tiden. Det är nämligen Adrienne som berättar allting för sin dotter och det är på det viset vi läsare får veta vad som hände mellan Adrienne och Paul. Och någonstans förstår vi att de inte har fått mer än den där helgen. Än i alla fall. Och var är Paul nu?

Det är en historia om kärlek, om människor som försöker hitta kärleken en andra gång i livet. Och vanligtvis brukar jag gilla Nicholas Sparks kärlekshistorier som alltid lämnar mig med antingen lycka i bröstet eller rödgråtna ögon. Den här gången blir det tyvärr varken eller. Det är ärligt talat rätt tråkigt. Inget händer och jag får ingen känsla för varken Adrienne eller Paul. Jag får ingen känsla alls för deras kärlek, som när den återberättas av Adrienne verkar så stor och omvälvande. Och därmed faller hela historien platt för mig.

Det här är definitivt inte en av Sparks bättre böcker, och därmed förstår jag också varför boken hade fallit i glömska för mig. Hade det varit det första jag läste av honom hade det kanske också blivit det sista, men som tur var är det inte så. Jag har gillat annat av honom väldigt mycket, och jag har fler olästa böcker av honom på tur som jag ser fram emot.

Hoppa över den här boken om du inte har läst något av Sparks innan. Testa hellre hans The Notebook eller Dear John.

Hans böcker brukar också bli filmatiserade och så har även den här blivit. Nights in Rodanthe med Richard Gere och Diane Lane. Ärligt talat kan jag inte ens minnas om jag sett filmen…

The Wedding av Nicholas Sparks

Det här är en av mina favoritförfattare. Att läsas när jag känner för feel good-böcker (och när gör jag INTE det?), när jag behöver lite romantik, eller när jag behöver något att känna igen. För har man läst något av Nicholas Sparks känner man ganska snart igen hans mönster, man vet vad man får när man läser något av honom.

Det här är en spin off på hans populära bok (och filmatisering) The Notebook om Allie och Noah och deras fantastiska kärlekshistoria. De finns med även i den här boken, men i den här berättelsen får vi främst lära känna deras svärson Wilson. Han är gift med deras dotter Jane och de har varit gifta i många år. De har kommit till en punkt då de lever ihop men inte delar livet. De gör saker på eget håll, är inte lika nära varandra. Wilson märker att hans fru inte längre är lycklig och börjar för första gången inse att han faktiskt är en del av den orsaken. Han gör inte, eller har inte gjort på länge, något för henne. Han har tagit henne för given så länge och när han väl upptäcker det är det kanske redan för sent.

Jag ska erkänna från början att jag tyckte mest om de delar där Noah var med. Mycket eftersom det är en karaktär som jag verkligen älskar, och det var trevligt att få möta honom i en annan bok. Jag har saknat honom. Men han är ju egentligen inte den som det handlar om, även om han har en hel del viktiga samtal med Wilson som kommer och ber om råd.

Det är inte alls lika bra som The Notebook, långt därifrån. Men det är ändå kännetecknande för Sparks. Sättet att skriva, att berätta en historia, fokus på kärlek. Allt finns där och tillsammans bidrar de till en trevlig lässtund. Det är mysigt, lättsmält och underhållande. Varken mer eller mindre. Och ibland är det precis vad man behöver.

Om man aldrig har läst något av Nicholas Sparks innan rekommenderar jag först och främst The Notebook, Dear John och Message in a Bottle (missa inte filmatiseringarna av dem!). Själv är jag nyfiken på fler av hans böcker, t.ex. The Last Song (jag har sett filmen). Jag tror faktiskt t.o.m. att jag har en oläst bok av honom liggandes här hemma någonstans. Borde rota fram den.

Som sagt, han är en av mina favvo-författare. Man får alltid en stor dos kärlek i hans böcker, ofta måste man även ladda upp med ett paket näsdukar för hans böcker har en förmåga att vara oändligt sorgliga också. Jag har fällt många tårar till hans böcker (och filmatiseringar…). Han har en förmåga att berätta en historia, att skildra känslor utan att det blir smörigt, samt att förmedla en värme mellan sina karaktärer. Det är ofta finstämt, vackert och romantiskt. Och jag älskar det. Det bara är så.

Dear John av Nicholas Sparks

När vi var i USA senast var ju Barnes & Noble ett självklart besöksmål. Väl där stövlade jag nästan omedelbart fram till hyllan med Nicholas Sparks böcker eftersom han är en favorit. Jag stod och höll i flera böcker, bl.a. den här, men eftersom jag redan hade en oläst bok hemma av honom valde jag att avstå köp. Men jag hann inte mer än tillbaka till hotellrummet förrän de gjorde reklam på tv:n för en ny film vid namn Dear John  (se trailer här) baserat på… Just det. Boken med samma namn av Nicholas Sparks. Det var ju bara att trava tillbaka till affären och köpa boken. Jag måste ju läsa boken innan jag ser filmen.

Boken både är och inte är en kärlekshistoria. Fokus ligger på John som är den som berättar. Han och hans far har alltid haft ett väldigt annorlunda förhållande och John har haft svårt att hantera deras brist på känslor eller ens kommunikation.  Han är på väg att hamna helt snett i livet men lyckas ta tag i det och skriver in sig i armén. Det leder honom bl.a. till kriget i Irak. När Savannah kommer in i bilden får hon honom att inse varför hans far är som han är, samtidigt som de båda försöker bygga upp sitt förhållande genom breven de skickar mellan Irak och USA. De ser fram emot dagen han ska komma hem igen, men så inträffar 11 september med terrordåden och livet ändras för dem.

Boken har egentligen flera olika handlingar. Det är en kärlekshistoria mellan John och Savannah med all den oro och frustration som en utlandspostering en soldat och hans flickvän kan känna och hur svårt det är att hålla kärleken levande enbart genom brev. En annan story i boken är den mellan John och hans far där hans uppväxt präglas av att ha en far med ett handikapp utan att han är medveten om det. Först när han får kunskap om detta kan han också förstå varför uppväxten var som den var. Den tredje handlingen är betydelsen av 11 september för många. Hur en enstaka händelse kan påverka livet för så många, utan att de egentligen inte var direkt inblandade.

Nicholas Sparks lär väl aldrig vinna något Nobelpris, men jag gillar hans sätt att skriva. Han har en förmåga att få språket att flöda vackert och smått poetiskt samtidigt som det är kärnfullt. Det är en fröjd att läsa hans böcker på engelska och hädanefter ska jag enbart läsa dem på engelska. Han må bli kritiserad för att skriva romantiska böcker och för att ha ytliga karaktärer, men jag kan inte hålla med i kritiken. Jag tycker att han lyckas porträttera kärlek utan att det blir smörigt eller för gulligt och hans karaktärer lyckas alltid nästa sig in under huden på mig. När jag läser hans böcker vet jag att jag kommer att få möta kärlek och ofta väldigt vackra miljöer. Jag får en stund framför mig med skön läsning som alltid lämnar ett spår av feelgood i mig. Att läsa är att njuta för mig och med Nicholas Sparks böcker vet jag att jag kommer att få göra det.

Precis som många andra som har en favoritförfattare vill jag nästan inte rekommendera någon annan att läsa hans böcker. Men samtidigt vill jag ju att fler ska få njuta av hans böcker. Fast om ni dissar honom får ni mig efter er!

Jag har tidigare recenserat The Notebook och Tron på ett mirakel . Den första boken jag läste av honom var Kärleksbrev som är en helt underbar bok. Många av hans böcker har blivit filmatiserade, med bra resultat i mitt tycke. Mina planer framöver är att läsa The Wedding som jag har här hemma och sedan ska jag definitivt se filmen som tydligen kommer till Sverige i maj. Efter det blir det fler böcker av honom som ska läsas!

The Notebook av Nicholas Sparks

Nicholas Sparks är en favvoförfattare för mig, utan tvekan. Jag föll för honom efter att ha läst Kärleksbrev och när den senare blev film satt jag och grät troget framför tv:n. Sedan har det blivit några böcker av honom under åren, vissa mindre bra men ändå med den där speciella känslan som jag har fallit för i hans sätt att skriva.

Av någon oförklarlig anledning har jag däremot missat boken med stort K: The Notebook. Jag såg filmen först och höll på att gråta ihjäl mig. Hur i hela friden kunde jag ha missat att läsa boken som den baserades på?! Inte förrän nu har jag alltså tagit tag i detta misstag och läst boken. Jag köpte boken på Barnes and Noble i Houston, tillsammans med ytterligare en bok av Sparks: The Wedding. Det är en spin off på The Notebook tydligen så den ska bli intressant att läsa nu efteråt.

The Notebook innehåller en av de absolut vackraste kärlekshistorier jag läst. Man sträckläser och njuter, skrattar och gråter om vartannat. Det är så vackert skildrat och med så mycket värme och känsla. Jag läste den i bilen på väg till flygplatsen i Dallas och sedan på planet hem. Det gick bara inte att sluta. Jag märkte inte ens att jag läste på engelska, men å andra sidan var jag rätt inne i språket efter 10 dagars badande i språket.

Jag kan inte annat än rekommendera denna bok till alla. Historien om Allie och Noah är så läsvärd och så tänkvärd. Boken, såväl som filmen, lämnar en härlig, glad känsla i kroppen. Så läs den! Och se filmen efteråt när du ändå är igång!

Lite kuriosa: filmen vann pris för bästa filmkyss på MTV-galan 2005. Och självklart är det denna fantastiska kyss som blivit omslag till filmomslaget av boken, vilket ni kan se härovan. Jag var ju självklart tvungen att köpa just den utgåvan.

Tron på ett mirakel av Nicholas Sparks

Jag brukar gilla Nicholas Sparks böcker. Särskilt Kärleksbrev är en stor favorit, även som film är den kanon. Det är ingen högklassig litteratur, men han skriver bra och det är lättläst och sådär härligt skönt och avkopplande att läsa. Man vet vad man får.

Men den här boken var nog en av de sämsta jag läst av honom. Den handlar om New Yorkbon Jeremy som är journalist. Hans jobb går ut på att undersöka sk övernaturliga fenomen och förklara vetenskapligt vad de beror på, eller att avslöja siare och likande som bluffar. När han får höra talas om en liten stad där det syns ljus på kyrkogården, som sägs komma från en förbannelse som vilar över platsen, beger han sig dit för att undersöka fenomenet. Där stöter han på Lexie som arbetar som bibliotekarie i stan. Uppdraget blir inte lika självklart enkelt som han först trott.

Om man redan gillar Sparks böcker kan man ge sig på den här, annars ska man det inte för han kan mycket bättre än så här. Själv hittade jag boken på rea för 39 kr och det var ett riktigt fynd. Jag hade blivit besviken om jag betalat mer för den.