De försvunna av Caroline Eriksson


Jag vann den här boken och blev riktigt glad för jag hade spanat på den en del. Jag var dock lite osäker på om jag skulle våga läsa den. Var den för läskig? Otäck? Det där är ju inte riktigt min grej, fegis som jag är. Men, men. Jag bestämde mig för att ge den en chans och att helt enkelt sluta läsa om den blev för läskig.

Greta tar båten tillsammans med sin man Alex och deras dotter Smilla till en ö. Alex och Smilla stiger i land och Greta sitter kvar i båten. Efter en stund börjar hon fundera på hur lång tid de egentligen har varit borta och om det inte är dags att komma tillbaka snart. Hon bestämmer sig för att leta efter dem men de är spårlöst försvunna. Hon tar båten tillbaka till deras stuga och där börjar man som läsare få pusselbitar till vem hon är, om hennes och Alex relation och varför hon reagerar som hon gör. 

Det är svårt att beskriva bokens handling utan att spoila för mycket, men man kan väl säga att det rör sig mycket i huvudet på Greta. Som läsare kan man rätt snart börja lägga pusselbitarna på plats, även om det är rörigt många gånger. 

Jag är väldigt kluven till vad jag egentligen tycker om den här boken. Den var lite spännande, javisst, och jag märkte att jag ivrigt läste fortare för att få svar på alla frågor. Samtidigt var den inte alls som jag trott och jag blev lite besviken. Den var inte alls så där spännande och mystisk som jag trodde och hoppades på. Jag förstod mig inte på de där mystiska typerna i skogen och jag tyckte att Greta var en rätt jobbig karaktär att följa. Jag hade förväntat mig mer mystik, mer gåta, mer övernaturligt som det faktiskt styrde in på lite ett tag i början. I stället blev det mer en resa i Gretas huvud. 

Så nja, det här var inte riktigt min grej. Det är ingen bok som jag kommer att rekommendera. Å andra sidan har den fått väldigt mycket beröm så om man är sugen på att läsa den tycker jag man ska göra det. 

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty


Jag hade sett att den här boken låg på en massa topplistor, men jag hade inte läst något om den. Jag tog för givet att det var antingen en deckare eller en läskig bok, pga namnet och det lite murriga omslaget. Men så stod jag på Landvetter och det obligatoriska besöket på Pocket Shop och tänkte att jag bara måste ta med mig en bok, även om resor numera betyder 0 sidor läst… Och så tog jag upp och läste baksidetexten på den här och kände att den nog inte alls var särskilt läskig? Så den fick följa med till Spanien och hem igen och under läsningen blev jag alltmer wow! Vilken bok! Jag är så glad att jag läste den för den gav en riktigt bra läsupplevelse.

Jag tycker inte riktigt att baksidetexten gör boken rättvisa. Där står bara om Cecilia som lever det perfekta livet med sin man John-Paul och deras 3 döttrar. Han reser mycket i sitt arbete och under en sådan resa hittar hon ett brev med hennes namn och att det ska öppnas om han dör. Hon tycker det låter märkligt och hon blir ännu mer fundersam när hon frågar sin man om det senare i telefon. Han ber henne lova att aldrig läsa det och han låter väldigt konstig. Hon kan inte sluta tänka på brevet och vad det skulle kunna innehålla. Han sa att han skrev det för länge sen och det gör bara hennes nyfikenhet ännu större och frågorna fler. Vad är det för stor hemlighet som hennes man döljer för henne?

Förutom Cecilia och hennes familj får man möta fler familjer och det var den infon jag saknade på baksidan. Helt plötsligt handlade det om Tess, Felicity och Will och jag tappade helt tråden. Och senare kom ännu fler personer in i bilden. Alla dessa personer är bekanta med varandra, mer eller mindre, och hur de är det kommer fram allt eftersom. 

Den här boken var verkligen en upplevelse att läsa. Ju närmare slutet jag kom desto fortare läste jag, för att få alla svar. Och brevet! Som jag gissade vad det innehöll, och nope, jag hade verkligen inte gissat rätt. Verkligheten var så mycket bättre än mina gissningar. 

En annan sak som jag gillade med boken var att den utspelar sig delvis i Melbourne (men mest i Sydney) eftersom vi nyss var där. Jag hade ingen aning om att Liane Moriarty är från Australien, men nu måste jag läsa mer av henne. Jag är barnsligt förtjust i Australien och allt som hör till landet så att läsa författare därifrån känns extra roligt. 

Sammanfattningsvis är det här helt enkelt en väldigt bra bok. Den är spännande samtidigt som den berör. Läs, gissa om brevets innehåll och njut av bra läsning! 

Vegofest av Jennie Benjaminsson och Stina Patetsos


Jag slutade äta rött kött efter julen 1999. Sedan dess har jag kallat mig semi-vegetarian, dvs jag har uteslutit allt rött kött. Jag äter fisk och kyckling, men alltså inte tex ko och gris, eller lamm som en restaurang envisades med att servera till mig 2 ggr i fredags. Folk har haft jättesvårt att acceptera mitt beslut och jag har ofta fått förklara och försvara mitt val under middagar, och jag har ofta fått en massa tråkningar från köttätare om att ”äter du bara frukt och blommor, hö hö hö”. Skitjobbigt, rent ut sagt.

Men något har hänt. Numera är det mycket mer accepterat att vara vegetarian och det kommer ut mängder av kokböcker med just vegetarisk mat. I dag är vi mer medvetna, vi har börjat inse att det inte är hållbart med allt köttätande och jag tror dessutom att många faktiskt också har blivit mer medvetna om hur en del djurhållning ser ut. 

Och! Många har insett att vegetarisk mat faktiskt kan vara riktigt gott! Något den här boken är bra på att bevisa. Namnet Vegofest antyder att det är lite festligare rätter, sådant man kan bjuda på även till vego-tvekare. Jag har haft hemma den här boken någon månad nu och hunnit laga en del av rätterna. Och allt, precis allt har varit mumsmums. Min favorit är nog ändå någon av pizzorna, kanske den med pumpa? 

Boken är skriven av två deltagare i Sveriges Mästerkock: Jennie Benjaminsson och Stina Patetsos. Alla foton i boken är tagna av fantastiskt duktiga Katarina di Leva. Hela boken är en ren fröjd för ögat och att bara bläddra i den och titta på bilderna är en njutning i sig själv. 

För att man ska ha användning av boken bör man äta mjölkprodukter eftersom en hel del recept innehåller ost, vissa recept innehåller också ägg. Boken är indelad i olika kapitel med tex förrätter, pasta och pizza, gratänger och pajer, desserter osv. Betoningen är som sagt att det ska vara lite festligare, att man ska kunna bjuda alla gäster på samma mat – vegetarian eller ej. Och det där tycker jag är så härligt. Det går alldeles utmärkt att göra grönsaker till huvudrätt, att inte behöva ersätta köttet med något, att en rätt kan vara helt vegetarisk utan att man känner att något saknas. Den här boken passar alltså för alla, man behöver inte vara vegetarian för att kunna uppskatta den. 

Och testa pizzorna! Alla jag har gjort har fått klart godkänt av både mannen och dottern och den sistnämnda är en riktigt kräsen finsmakare… 

Rosengädda nästa! av Emma Hamberg


Åh, vilken härlig bok! Jag blir nästan arg på mig själv när jag tänker på att den här pärlan har stått som hyllvärmare här hemma ett par år. Att jag har missat den?! För trots att jag läst många positiva omdömen om den har jag ändå inte tagit mig för att läsa den. Förrän nu. Jag var i stort behov av något charmigt och mysigt och tänkte att den här nog skulle stämma in på det, och att den gjorde!

Bror är 13 år och lyssnar på sina grälande föräldrar varje kväll, genom sitt sovrums väggar. Han är rädd att de ska skiljas och att han är en orsak till det. För Bror är inte som andra i sin ålder. Han föredrar gammeldags kostymer, sidenpyjamasar, synonymordböcker och fransk musik, vilket gör honom väldigt ensam under rasterna i skolan. Han lurar sina föräldrar att han ska åka på seglarläger så att de åker själva till USA och lappar ihop sitt äktenskap. Själv har han sett en annons om en kvinna som tar emot skadade djur och han tar tåget upp till Stockholm med förhoppningen att hon ska ta sig an även honom.

Samtidigt tröttnar Tessan på sitt liv där hon som 29-åring fortfarande står i gatuköket och steker hamburgare. Och hon är fortfarande tillsammans med Flatan, som varit otrogen mot henne flera gånger. Hennes liv ser likadant ut som på gymnasiet och hon bor bara ett stenkast från lägenheten där hon växte upp med en fördömande mamma, där man aldrig fick stöka ner, tända finljusen eller använda gästtvålarna. Hon lever ett liv som hon känner att hon inte ens valt, det har bara blivit så. Men nu känner hon att hon fått nog, att hon inte orkar fortsätta så mer. Hon vill något annat med sitt liv, hon vet inte bara vad.

Både Bror och Tessan hamnar hemma hos Jane som har ekorrar i bh:n, rävar, grävlingar och geten Bella i sin trädgård. Där börjar de långsamt hitta både sig själv och varandra. 

Jag tyckte nog att baksidetexten lät lite konstig, att det lät som en udda bok. Men ack så fel jag hade. Det är en sådan mysig och varm bok med fantastiska karaktärer och det är ju skönt att veta att det är en serie med fler delar så jag får möta dem igen och se hur det går för dem. För jag är ruskigt nyfiken på hur det går för alla. Jag måste köpa hem de två andra delarna och plöja dem riktigt snart.

Det här är verkligen feel good när det är som bäst. En bok man blir så där härligt glad i magen av. Läs!