Björnstad av Fredrik Backman

Åh, jag är sen med att recensera den här. Jag läste ut den i slutet av förra året, men recensionen har låtit vänta på sig för jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Den har hyllats i mängder av alla som läst den, men jag är inte riktigt där i hyllningskören. Jag fick faktiskt lägga ifrån mig den någon månad när jag var ungefär halvvägs igenom. Jag ska förklara varför.

Jag tror att alla vid det här laget vet vad boken handlar om. Björnstad och hockeyn som är det absolut viktigaste där, om alla familjer och spelare/anställda som är bundna till hockeyn. Om hur viktig hockeyn är för Björnstad, på alla sätt och vis. Jag vet inte om jag vågar spoila och säger vad som händer? För säkerhets skull kan jag ju bara nämna att det är en väldigt stark händelse som inträffar och som gör att en av hockeyns stora stjärnor blir både kraftigt ifrågasatt men också skyddad.

Jag har väldigt svårt för hockey (och fotboll…). Jag skulle vilja säga att jag faktiskt avskyr hockey, så tråkigt tycker jag att det är. Folk får jättegärna utöva och titta på det men jag vill helst slippa. Och att läsa om det? Nja… Lika tråkigt. Jag har sett många som har påpekat att de inte gillar hockey och att man absolut inte behöver gilla hockey för att gilla boken, men jag kan tyvärr inte hålla med. All hockey och noggranna beskrivningar av när de spelar gjorde att jag ofta tappade intresset och fick kämpa för att hålla kvar intresset.

Men! Med det sagt tyckte jag inte alls att boken var dålig. På ett sätt är det här det bästa Fredrik Backman har skrivit. Det är ett otroligt viktigt ämne (inte hockeyn då alltså…) och jag tycker att det här är en bok som lätt kan läsas och diskuteras i skolan. Det är starkt skildrat och man får lätt ont i magen när man läser folks reaktioner på det som inträffar. Och som alltid har Fredrik Backman verkligen ett öga för det här med föräldrakärlek. Det finns många klockrena citat ur boken där man känner ett hugg i hjärtat som förälder, både av igenkänning men också av den där rädslan över det där onämnbara som bara inte får hända.

Det här kan vara den rörigaste recension jag någonsin skrivit. Jag hittar inte alls orden eftersom jag är så kluven. Jag skulle absolut rekommendera andra att läsa den eftersom jag vet att de allra flesta inte har så svårt för hockey som jag har. Det är en bok som berör många, det har jag ju också sett i Instagram-flödet bland alla som har läst den. Den väcker känslor. Det ska tydligen bli en trilogi av Björnstad. Just nu känner jag att nä, jag vill inte läsa fortsättningen. Men, det är ju Fredrik Backman. Jag kommer säkert sitta där med andra delen i handen när den kommer. Jodå. Det är ju ändå Fredrik Backman.

Recensionex från Piratförlaget.

Naturligt snygg av Hannah Sjöström

När jag var gravid med dottern (född mars 2011) började jag intressera mig för naturliga och ekologiska produkter. Vad jag stoppade i mig och hade på mig blev plötsligt väldigt viktigt. Jag som faktiskt aldrig brytt mig om att köpa miljövänliga produkter, eller ens ekologisk mat, blev nästan över en natt superintresserad. Att köpa ekologisk mat är ju rätt lätt – det är så tydligt märkt. Men hur gjorde man när det gäller hud- och hårvård? Jag hade ingen susning. Ganska snart hittade jag till Hannah Sjöströms blogg naturligtsnygg.se som då var en renodlad blogg, under åren har den utvecklats och vuxit till vad den är i dag. Där lärde jag mig i stort sett allt jag behövde veta. Jag började genom att helt enkelt köpa de produkter som hon betygsatte på bloggen och så småningom började jag också lära mig vad det här med ingredienslista betyder och kunde göra egna val.

Numera finns det massvis med naturliga och ekologiska produkter på marknaden, men för bara några år sedan var det inte lika lätt att hitta bra alternativ. Nu är det verkligen hur enkelt som helst. Jag är inte 100% naturlig/ekologisk i badrumsskåpet. Jag har sänkt kraven på mig själv och tillåter mig att ”fuska” ibland. Men något som jag definitivt har märkt är att min hud och hår mår mycket bättre nu och det känns framför allt bättre att ge mina barn dessa produkter. Min dotter har fantastiskt, långt, lockigt hår som jag tvättar max 1 gång i månaden. Mer behövs inte. Hon har aldrig problem med att håret ser fett eller smutsigt ut.

Förra året kom Hannah Sjöström med en bok i ämnet. Man kan säga att det är en grundbok som är perfekt att läsa om man är nybörjare i ämnet och vill veta mer om både produkter men också hur man börjar. Hur gör man en grön detox i badrumsskåpet? Här finns råd om vad man kan tänka på och hur man kan börja. För man behöver ju inte börja dramatiskt med att slänga allt man har. Det är bättre att byta ut allt eftersom produkterna tar slut och det ändå är dags att köpa nya. I boken finns också tips på produkter som hon har testat och kan rekommendera.

Eftersom jag har följt (och följer) hennes blogg i så många år känns det som om boken mest var en repetition för min del. Men eftersom det här är ett ämne jag verkligen älskar – jag är löjligt förtjust i allt som har med hud och hår och smink att göra, gillade jag boken och fick nya tips på bra produkter. Tyvärr väcker det också ett visst köpbegär till liv hos mig, men det där är något jag jobbar med att bromsa… 🙂 Mitt badrum behöver absolut inte fler produkter, om man säger så.

Det här är ett boktips om man är intresserad av att lära sig mer om vilka ingredienser som kan vara hormonstörande och/eller dåliga för huden/miljön. Jag kan bli lite mörkrädd när jag läser om vissa ämnen och vad som faktiskt tillåts att finnas i våra krämer, schampon och annat vi använder dagligen.

Den röda adressboken av Sofia Lundberg


Den här boken blev årets första utlästa bok. Jag hade med den som e-bok till Gran Canaria och av någon anledning blev det bara den här som jag läste under de två veckor vi var där. Kvällarna avslutades alldeles för tidigt än vad jag ens vågar avslöja. Så är det när man är trött småbarnsförälder…

I boken får vi först och främst möta Doris som numera är beroende av hemtjänstens besök och tänker tillbaka på sitt liv och människorna i det. Hon har en röd adressbok där alla hennes vänner och familj finns samlade. När någon dör stryker hon ett streck över namnet och det har hunnit bli många överstrykningar genom åren. Hennes närmaste släkting är hennes systerdotterdotter Jenny som bor i USA med sin man och barn. Doris börjar skriva ner sina minnen av människorna hon mött, ett tidsdokument som hon vill ge till Jenny som minne. Det blir en makalös berättelse som tar oss som läsare till Paris, New York och Stockholm.

Det här är en fantastisk bok som jag vill rekommendera vidare till alla. Doris har levt ett helt otroligt liv med spännande möten och upplevelser, sådant som många bara kan drömma om. Det finns både bra tider med mycket flärd och lycka, men också svåra tider då hon knappt har mat och rum. Och dessa människor hon har mött! Det är läsning som är svår att lägga ifrån sig.

Jag sträckläste boken i ett nafs för jag blev så berörd av Doris historia. Jag kunde inte sluta läsa, jag ville hela tiden veta hur det skulle gå härnäst. Och samma sak gällde för människorna hon berättade om – vilka hade dött och vilka levde fortfarande? Det är en väldigt varm och fint berättad historia om kärlek, vänskap och band. En bok som lämnar en varm känsla i kroppen.

Ett boktips jag verkligen kan varmt rekommendera!

Januari


Det blev 5 böcker lästa i januari och den största favoriten blev Sofia Lundbergs Den röda adressboken. En fantastiskt fin bok som verkligen berörde. Rekommenderas!

Övriga böcker var Bländad av Petra Holst, Dålig karma av David Safier, Vi bad aldrig om vingar av Vanessa Diffenbaugh och Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro. En mycket bra läsmånad med mycket lästid och väldigt bra böcker. Nu ser jag fram emot en lika bra februari.

Och så ska jag se till att hinna ikapp med lite recensioner. Jag har insett att jag numera inte kan skriva om alla böcker jag läser – det hinns helt enkelt inte med. Målet är att i alla fall skriva om FLER. Just nu blir det för få… 🙂

Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson

Då tänker jag på SigridHanna bestämmer sig för att fly Stockholm och sitt jobb på en reklambyrå för jämtländska Gärningsberg där hon växte upp. I Stockholm har hon ett förhållande med en gift kollega, och eftersom hon inser att det ger mer smärta än glädje flyttar hon ifrån det. Hon bosätter sig på hennes familjs släktgård som numera står tom och övergiven. Hennes farmor Sigrid bor numera på ett hem, inte alltid klar över var hon är och vilken tid det är. Som läsare förstår man ganska snart att det ligger mycket sorg och smärta dold i samband med den där släktgården. Farmodern har inte varit en särskilt trevlig människa, Hannas pappa bär på en massa sorg och smärta från sin barndom och Hanna själv har aldrig fått lära känna farmodern eller sin släkthistoria. Sakta men säkert rullas det förflutna upp och svaren kommer fram.

Det låter kanske som en rätt ordinär historia, men personligen tycker jag inte att det är själva berättelsen i sig som är viktig. Det är språket som gör boken. I början tyckte jag att boken var svårläst, att jag hade svårt att hitta flytet och komma in i berättelsen. Språket är mycket personligt och speciellt och jag insåg ganska fort att den här boken inte funkade att pluttläsas. Den funkade endast om jag läste långa sjok i taget, när jag kom in i språkets rytm. När jag gjorde det tyckte jag att boken blev vacker läsning, sorglig och berörande. Jag tycker alltid att det är så sorgligt att läsa om familjer som inte når fram till varandra, där de känns som främlingar. Och i det här fallet när en enda person styr och ställer och förstör för så många andra och även för sig, utan att kanske ens förstå det.

Det är en bok om familj och förlåtelse, att kunna lägga bakom sig och gå vidare. Det är en vemodig och känslofylld berättelse. Som sagt – den rekommenderas att läsas i längre sjok åt gången för att bäst komma till sin rätt. Jag vill verkligen rekommendera den här boken eftersom den är så vackert skriven. En liten pärla som dock kräver engagemang av sin läsare.

Läs mer om boken här.