Gropen av Emma Adbåge

Den här boken är en sådan härlig knäpp på näsan till vuxenvärlden. Både 7-åriga dottern och jag hejade ivrigt på barnen och suckade argt på hur de vuxna betedde sig.

Barnen i boken gillar att tillbringa tid i Gropen där de fantiserar ihop en massa roliga lekar. Gropen är absolut bästa stället att vara på. Men de vuxna gillar det inte alls. De tycker att Gropen är ett farligt ställe där barn kan göra sig illa. De vuxna föreslår att barnen i stället ska gunga eller spela fotboll på rasterna. När ett barn ramlar och slår sig förbjuds barnen att gå dit, men barnen dras däråt ändå och så småningom fylls Gropen igen av de vuxna. Men barnen hittar snart en annan lösning.

Jag tycker det är lite fascinerande att vi klagar så mycket på att barn är stillasittande så ofta i dag, att de behöver röra på sig mer och använda sin fantasi. Men det ska göras på ”rätt” sätt. Man ska gunga på rätt sätt, spela fotboll på rätt sätt och leka lagom stillsamma lekar i klätterställningen. Inte så där fritt och galet som de gör i Gropen där de, ve och fasa!, kan slå sig. Men det kommer man ju ihåg själv, att de bästa lekarna lektes i den lilla skogen i vårt område. Där vi grävde, klättrade, hoppade, blev skitiga, fick skrapsår och hade SÅ kul.

Dottern blir riktigt upprörd av den här boken, att de vuxna förstör för barnen när de har så roligt. I hennes värld är Gropen en självklarhet. Klart att barnen ska få vara där och leka, tycker hon. Hon tycker det är lite läskigt att se bilden med blod så den får vi bläddra förbi fort. Som tur är slutar boken bra när barnen löser problemet på egen hand. Det gillar vi båda två.

En liten bok med stort innehåll som vi varmt rekommenderar. Jag läste högt för dottern men hon hade också kunnat läsa den på egen hand. Den riktar sig mot åldern 3-6 år egentligen men jag skulle rekommendera den till även äldre barn än så. Den funkade alldeles utmärkt till min 7-åring.

Recex från Rabén&Sjögren

Annonser

Den mörka ängeln av Elly Griffiths

Serien om arkeologen Ruth Galloway blev min favorit redan från första boken. Jag som egentligen inte alls läser deckare, blev nyfiken just för att hon är arkeolog. Jag läste själv en gång i tiden till just arkeolog, även om jag inte jobbat som det.

Det här är tionde boken i serien och jag tycker att serien håller en väldigt jämn kvalitet. Det dippade lite i några av de första böckerna men det var en tillfällig dipp, för efter det tycker jag snarare att serien bara har blivit bättre. Fast jag tror att jag tycker så delvis för att man lär känna alla karaktärer så väl. Det är härligt att hälsa på i en Ruth Galloway-deckare och träffa Nelson, Cathbad (som är en av mina favoriter), Kate, Michelle, Clough m.fl. Och även om jag egentligen tycker att Nelson är en riktig skitstövel så hoppas jag ändå alltid att det ska bli han och Ruth. Konstigt nog. Men det är ju ett genomgående tema i serien, ”kärleksrelationen” mellan Ruth och Nelson. Om man nu ens kan kalla det för en kärleksrelation.

Det jag tycker är skönt med den här serien är att det aldrig är sådär rått och blodigt som i många andra deckare. Här är det oftast ben som hittas och man slipper beskrivningen av hur de kommit dit. I just den här boken åker Ruth och hennes vän till Italien för att hjälpa en annan arkeolog. Hon tar med sig dottern Kate, vilket Nelson inte alls uppskattar eftersom han är rädd att något kan hända dem. Hon åker så klart ändå och som vanligt händer det alltid en massa runt Ruth. Nelson åker också dit eftersom han är orolig, men samtidigt händer det saker hemma hos Michelle. Han slits som alltid mellan kvinnorna i sitt liv.

Det är lagom spännande, välskrivet och väldigt bra underhållning. Jag gillar hur arkeologi och historia får plats tillsammans med polisutredningar och hur kärlek, vänskap och relationer vävs in i berättelsen. En väldigt snäll form av deckare helt enkelt. Om du inte har läst den här serien än har du alltså 10 härliga böcker framför dig.

Recex från Forum bokförlag.

Rekordskolan – vägen dit av A.K. Björnsdotter Sääf

Den här boken har ett väldigt snyggt omslag som är lite svårt att få med på bild. Det blänker och skimrar väldigt tjusigt om den. Dottern, 7 år, och jag läste den tillsammans och när vi läst sista sidan sammanfattade hon med att den var ”suuuuperbra”. Ett rätt fint betyg. 😊

Boken handlar, precis som titeln avslöjar, om rekordskolan som ligger på en avlägsen ö ute i havet. För att bli antagen dit måste man kunna slå världsrekord i något. Silje, Rurik och Kostas är 9 år och är alla tre bäst på något men har också gemensamt att de känner att de inte riktigt passar in, att de inte har så många vänner. När de kommer till skolan känner de alla tre att de kommit rätt, men det finns vissa saker som inte är lika roliga.

Och slutet! Aaargh… Vilken cliff hanger! Både dottern och jag sa direkt att andra delen måste komma väldigt snart så vi får veta hur det går. För med det slutet vill man ha nästa bok omgående.

Handlingen gjorde att jag fick lite vibbar av Harry Potter. Gemensamma nämnare är att bo på skolan, olika elevhem, speciella förmågor, vänskap och spänning. Jag tror den här serien har möjlighet att utvecklas till något bra. Hon gillade den just för att den handlade mycket om vänskap. Hon tyckte om att de som inte hade så många vänner lärde känna vänner när de kom till skolan. Och så tyckte hon att den var väldigt spännande.

Nu läste jag högt för dottern eftersom hon tycker det är mysigt, annars hade hon fixat att läsa den på egen hand. Alldeles lagom med text, och med bilder ibland. Den hade funkat perfekt att läsa själv.

Tips om man vill ha en serie med äventyr och spänning. Eftersom barnen i boken är 9 år skulle jag rekommendera det som läsålder, plus minus några år både uppåt och nedåt.

Recex från Triumf förlag

Jag hatar kaniner och blommor och barn av Per Nilsson och Lisen Adbåge

Den här boken läste jag och 7-åriga dottern tillsammans och åh vilken rolig och annorlunda barnbok! När vi fick hem den i brevlådan och läste titeln tittade vi frågade på varandra. Va? Vem är det som hatar kaniner, blommor och barn?

För så är det faktiskt. Berättaren leder oss igenom berättelsen genom sina ögon. Vi får veta att barn är jobbiga för att de skrattar och ropar och cyklar. Kaniner är snabba och retsamma och hoppar iväg när man försöker fånga dem. Blommor är helt meningslösa för de bara står där och ser vackra ut och smakar inte ens gott. Däremot tycker berättaren om skogen för det luktar så gott av kiss och bajs och döda djur. Precis så vill berättaren lukta.

Så vem är berättaren? Ja det får vi veta först i slutet, men vi får ledtrådar genom hela berättelsen så dottern gissade snabbt ut vem/vad det är.

En väldigt rolig bok eftersom det är så annorlunda med att barn och blommor är äckliga men döda kråkor och bajs är gott. Man undrar ju vem som tycker så? Dottern och jag förfärades ena stunden för att fnissa nästa.

Texten och bilderna funkar perfekt tillsammans. Texten är rolig att läsa högt och det ör lite befriande att det inte är på rim. Många barnböcker verkar vara just på rim? Här fokuserar texten mer på att berättaren är just en riktig tjurpotta som i början ogillar precis allt. Det finns ledtrådar i både text och bild och jag tror att även mindre barn kan följa tankegången lätt. Boken är egentligen tänkt för 3-6 år men funkade som sagt alldeles utmärkt för min 7-åring.

Recex från Rabén & Sjögren

Mulle på ridskolan av Lena Furberg

Den här köpte jag på bokmässan till 7-åriga dottern. Jag växte upp med tidningen Min Häst och Mulle och alla andra tecknade serier av Lena Furberg och förra året köpte jag den första Mulle-boken som både dottern och jag älskade. Så på årets bokmässa köpte jag så klart den här och en till bok om Mulle och fick dem signerade.

Den här gången får Mulle vara med på ridskola en vecka eftersom en av ponnysarna där har blivit halt. Och det är verkligen tur att Mulle kommer dit för han upptäcker att han har massor att lära de stackars ovetande ridskoleponnyerna. Han lär dem t.ex. att man kan göra en egen swimmingpool i boxen med den automatiska vattenkoppen. När de rider ute måste de ständigt vara beredda på sabeltandade tigrar, krokodiler eller skallerormar. Och de där bokstäverna på ridhusets väggar har ju helt andra betydelser än vad människorna har lurat i dem. Ja, det är tur att Mulle kommer dit och lär dem. När veckan är över och det är dags för Mulle att åka hem gråter alla barnen för de har haft den roligaste veckan någonsin, men ridläraren suckar lättat i tysthet.

Alltså åh! Så himla rolig den här boken är! Om man har barn som gillar hästar är det nästan ett måste att introducera dem för Mulle och hans finurligheter. Och jag skulle vilja säga att boken funkar precis lika bra för oss vuxna som följt Mulle i så många år. Jag skrattade högt flera gånger under läsningen. Dottern tycker att han är busig och hon tyckte det var jättekul när barnen flög över hästen i stället för att sitta still på den. Vi fnissade förtjust genom hela boken.

Den här boken var faktiskt snäppet roligare än den första. Det finns ingen som tecknar hästar som Lena Furberg. Hon har ett så speciellt sätt som gör att alla hästar ser så snälla och härliga ut. Det är så mycket hjärta och själ i hennes hästar och hon lyckas verkligen få fram det som gör just hästar så speciella. Jag blir glad när jag ser hennes hästar.

Så – boktips till alla hästvänner oavsett ålder. Och missa inte de andra Mulle-böckerna! Vi har som sagt ytterligare en att läsa och det ser vi fram emot.

Ökad livsglädje genom tacksamhet av Patricia Tudor-Sandahl

Den här otroligt fina boken har jag jobbat med ett tag. Det är ju ingen bok man läser, snarare en som man skriver i och då gärna varje dag.

Det visade sig vara mycket svårare än jag trodde, det här med att öva på tacksamhet. Jag känner att jag ÄR tacksam över mitt liv och min familj, men det är svårt att stanna upp och fundera och känna efter den där tacksamheten.

Tanken är att man ska läsa igenom vad man ska fokusera på antingen kvällen innan eller på morgonen. Sedan sätter man sig ner en stund på kvällen och fyller i hur det gick, en reflektion samt 5 saker man är tacksam för. Antingen kan man följa ordningen i boken eller plocka lite vad man känner passar. Någon dag skulle man t.ex. ta en promenad och för att det skulle funka valde jag det en dag då jag också hann ta denna promenad. Jag har inte fyllt i varje dag, men lite då och då. Ibland har jag bara reflekterat utan att skriva ner. Klart är i alla fall att det har skapat en medvetenhet hos mig. Jag försöker börja dagen med att känna tacksamhet över att en ny dag är här och inför vad som väntar, och så avslutar jag med att tacka för dagen som varit. Riktigt skön känsla faktiskt som jag tror påverkar ens humör och inställning till livet i stort.

Det finns ytterligare två böcker i den här serien men jag har valt att fokusera på en i taget. Att skriva i tre olika böcker varje dag tror jag bara motverkar syftet. Men jag tror jag ska fortsätta lite till med min tacksamhetsbok innan jag testar någon av de andra.

Eftersom böckerna har så otroligt fin design (av Lotta Kühlhorn) ) tycker jag de är fina böcker att ge bort i present. Eller varför inte som present till sig själv? De pryder verkligen sin plats i bokhyllan.

Recex från Libris förlag

När Gustav blev kung av Andréas Sjölander

Den här boken läste 7-åriga dottern och jag tillsammans och diskuterade mycket kring, både under tiden och efteråt. Förra året var vi i Dalarna en vecka och såg då både målet och starten för Vasaloppet, och det var perfekt att kunna påminna om den resan när vi läste boken. Dessutom har barnens farbror åkt Vasaloppet så då kunde vi hänga upp berättelsen även kring det.

Boken handlar om Gustav Vasa och berättar på ett enkelt och roligt sätt hur han kom till makten. Förutom själva berättelsen finns korta små faktatexter som man kan välja att antingen läsa högt eller gå tillbaka till senare och prata om. Och jag ska erkänna att även jag lärde mig mycket under läsningen för jag märker hur mycket av det som jag hade glömt. Lite extra kul är också den faktasida som finns i slutet som berättar lite mer om hur det var på 1500-talet.

Det här är perfekta böcker för en kunskapstörstande 7-åring som frågar om precis allt just nu. Extra kul när man kan koppla det till att man har varit på en del av platserna i boken. Och senast i går kom hon och frågade mer om Vasaloppet för då hade hon gått och tänkt på boken.

Roliga texter och illustrationer som funkar även för yngre barn. Min 3,5-åring förstår inte riktigt texterna men han gillar att titta på och kommentera bilderna som har mycket humor och mycket att fundera kring. Jag tycker att de här är väldigt fina som t.ex. presentböcker. Tips till doppresent eller födelsedagspresent. Rekommenderas!