Den här boken handlar om en ung flicka vid namn Mary som levde i England under 1600-talet. Hennes mormor blir beskylld för att vara häxa och hängs mitt framför ögonen på Mary. Med lite hjälp lyckas hon fly till Amerika där ett helt nytt liv börjar. Hon skriver ner allt som händer i sitt liv i en dagbok och för att förhindra att någon hittar den syr hon in dagboksbladen i ett lapptäcke. Detta lapptäcke hittas flera hundra år senare och kallas The Mary Papers. Det är dessa som senare publiceras i boken Witch Child av Celia Rees.
Boken ger som sagt sken av att vara sann, men är egentligen påhittad. Däremot är bakgrunden till boken med alla häxjakter och flytten till Amerika där indianerna pressas undan verklighetsbaserade. Det är en ungdomsbok och en mycket bra sådan. Jag sökte lite på nätet om boken som jag brukar göra eftersom man alltid hittar så många intressanta fakta och kommentarer då. Många ungdomar som läst boken var mycket upprörda när de fick veta att den inte var sann. För dem var det ett stort svek att författaren låtsats att det var en sann historia. Längst bak i boken finns en slutkommentar med en emailadress där man uppmanar läsare att höra av sig om de har någon information om Mary eller någon annan person i boken. Och det är just denna adress som blir starten till uppföljaren Sorceress som jag håller på och läser nu. Någon har känt igen Marys berättelse, någon som är Marys sentida släkting, och hon mailar till adressen för att berätta vad som hände sedan.
Jag gillar den här boken starkt. Det är en bra ungdomsbok eftersom den förutom att vara spännande också faktiskt ger en hel del fakta om hur det var att leva på den tiden. Att den är skriven i dagboksform och sägs vara sann lockar nog många ungdomar att läsa den. Det ska bli spännande att läsa del 2 nu och se vad som händer. Det är perfekt läsning nu när regnet bara öser ner. Fast det har det ju gjort nästan varje dag den här sommaren…
*malins bokblogg* 
Jag hade båda böckerna som kurslitteratur för ett par år sedan. Den första var rätt underhållande läsning, men den andra hade tappat rejält med fart. Jag tror att mycket av det som drev min läsning av den första boken var att punktera myten om det verklighetsbaserade. Det var väldigt svårt att hitta något som slutgiltigt avslöjade boken som fiktion. Fast i andra boken släpper hon ju alla ambitioner att uppehålla illusionen av att händelserna är verklighetsbaserade, och alltså försvinner stora delar av nöjet.