Linas kvällsbok 1&2 av Emma Hamberg

Det här är en sån bok som jag tänkt läsa hur länge som helst, men som bara inte har blivit av. Förräns nu. Och den var precis så bra som jag trodde den skulle vara. Eller rättare sagt, dem var precis så bra som jag trott. För båda två var faktiskt lika bra.

I ettan får vi följa Lina 15 år och hennes stapplande steg in i vuxenvärlden, den första kyssen, kärleken – ja, allt ”första”. I tvåan har hon mognat och har flyttat hemifrån för att studera på ett naturbruksgymnasium långt hemifrån. Det är mycket tankar om livet och kärleken och sex. Och livet är inte alltid så enkelt när man är tonåring.

Man känner så väl igen sig i hennes tankar och liv. Och man kan dra en lättnadens suck att livet numera inte är så där jobbigt invecklat som det var när man var tonåring. Att den tiden är över. Alla kan läsa den här boken, oavsett ålder och kön. Det finns något som alla kan känna igen. Bra att läsa för de som helt lyckats förtränga sin egen tonårstid, eller för oss som kan skratta igenkännande åt alla roliga kommentarer och händelser. Man kan skratta både med Lina och åt Lina.

Det här är böcker som jag varmt rekommenderar både vuxna och tonåringar att läsa. Och nu när jag äntligen har läst dem kan jag gå och hyra även filmen. Man vill ju inte se filmen innan man läst boken.

Avslutar med att bjuda på ett av mina favoritcitat ur boken:

När jag gick i nian och låg hemma och var okysst brukade jag läsa Harlequinböcker. De var så romantiska att bladen krullade sig, och där det var riktigt krulligt brukade det stå saker som ”han åt upp henne med sina ögon” eller ”när han tittade på henne kände hon sig naken” eller ”han tog av henne plagg för plagg – med blicken”. Alltså, nu har jag förstått. Harlequinromaner är inte påhittat romantiskt bjäbbelibjäbb, de är dokumentära skildringar av livet.