Krönika om ett förebådat dödsfall av Gabriel García Márquez

Det här är ytterligare en sån där bok som jag tänkt läsa i evigheter, men som av någon anledning bara inte har blivit av. Det är tur att man har några veckors sommarlov varje år så man hinner göra allt det där man annars inte hinner.

Jag vet att man förmodligen inte får använda ett ord som cool i ett sånt här sammanhang, men det är faktiskt det ord som jag tycker passar in bäst på den här boken. Den är verkligen så cool.

Från första början får man veta att Santiago Nasar ska mördas och vi får också veta av vilka. Krönikan är gjord långt efter själva mordet och vi får följa berättaren genom hela händelseförloppet, fram till själva mordet. Det är som en deckare, kombinerat med poesi och humor. Trots att mördarna går och berättar öppet för alla i byn att de ska mörda Santiago är det inte många som tar dem på allvar, och de som gör det hinner inte i tid för att varna. Varför de ska mörda honom tänker jag inte avslöja här.

Den är rolig att läsa, och det är ett härligt språk, härliga karaktärer och en händelserik berättelse. Jag ska definitivt läsa fler böcker av Gabriel García Márquez och faktiskt har jag fler här hemma som stått och samlat damm i bokhyllan. Hur har jag kunnat låta de här skatterna bara stå där? Det får jag åtgärda nu i höst. Och jag har också lovat mig själv att jag ska läsa Krönika om ett förebådat dödsfall på spanska (Crónica de una muerte anunciada), för den har jag också ståendes i bokhyllan. Fegt att först läsa den på svenska kanske… 🙂