Fyra tonårskillar har ett jazzband ihop som de kallar Four Brothers. När Andreas hoppar av eftersom han skaffat flickvän blir de andra tre kvar med flera frågor i tankarna. Finns det kanske annat i livet än musik? Hur får man tillgång till den coola världen? Och hur gör man ens för att få en flickvän?
Boken behandlar tonårslivet främst ur killars synvinkel, om att stå utanför och se på den värld man vill tillhöra. Killarna börjar ifrågasätta sin livsstil och sin totala hängivelse till musiken. De får för första gången frågan om spelningar och trots att de borde bli glada blir de inte riktigt det eftersom det fattas en bandmedlem.
Språkligt är boken bra men innehållsmässigt fångar den mig inte riktigt. Jag kommer på mig själv med att flera gånger få läsa om meningar eftersom jag har tankarna på annat håll. Det är ju en väldigt vardaglig bok och det är inte direkt någon spännande läsning. Jag vet inte vem boken skulle passa för. Jag kan inte riktigt sätta den i händerna på någon av mina elever. I så fall skulle det vara en elev som vill ha en lättläst bok och som inte har så mycket läsvana. Eftersom det är ett rätt enkelt innehåll är den lätt att plöja igenom. Men vill man verkligen rekommendera en bok som man bara kan plöja igenom utan att väcka tankar? Eller väcker den tankar om man tillhör rätt målgrupp? Det kanske bara är jag som inte kan relatera till boken eftersom jag inte tillhör målgruppen.
*malins bokblogg* 
Oj, jag tyckte precis tvärtom, att den absolut väcker tankar och diskussionämnen. Smaken är som du-vet-vad! =)
Nina – kanske, kanske var jag helt enkelt bara för trött när jag läste den här boken. Men jag tyckte den var rätt tråkig. Men det är ju tur att ngn tycker om boken också! 🙂
Jag gillade den också! KOlla in http://bokomaten.blogspot.com/2007/08/vi-som-ser-p-av-johan-unenge.html
Jag tycker det är jättesvårt att hitta lättlästa böcker till killarna i 6:an/7:an som inte gillar att läsa och kanske inte heller är coolast i klassen.
Jag tycker precis som dig. Jag började läsa den här, men efter sådär 50 sidor la jag ner. Jag kunde inte fokusera på innehållet, tyckte det kändes för långt från mig. Det är nästan 1 år sedan jag började läsa boken, och jag kan bara inte ta mig för att plocka upp den och läsa färdigt den…men jag SKA göra det…någon gång *s*.
Kram
/Ango
Johan Unenge är lite ojämn, ibland bra, inbland mindre. Just den här boken har jag inte läst så jag kan inte uttala mig. Men jag kan rekommendera böckerna om Habib eller har ni redan läst dem/gett dem till ungarna i era klasser? En annan bok som jag kan rekommendera riktigt mycket är Den magiska kepsen av Petter Lidbeck och också Petter Lidbecks och Martin Widmarks roliga och ganska lättlästa böcker böcker Tvättade pengar och Lyckans hjul.
Oj, det var många olika åsikter här. 🙂
Magica – tack för tipsen. Det ska jag kolla upp!