Apropå den där mycket omskrivna boken…

Ja, ni vet vilken jag pratar om. Amberville. PR-boken nummer 1. Tack vare ett inlägg av Pysseltanten hittade jag en artikel i Dagens Media om just Ambervilles marknadsföring. Och det var mycket intressant läsning. Jag är imponerad.

Och apropå det här med marknadsföring så såg jag en intervju med Camilla Läckberg igår. Där diskuterade man just marknadsföring och hur författaren själv är en produkt. Idag är det ofta viktigt att författarna själva visar sig och gör så mycket reklam som möjligt för sin bok. Många författare är ju större än den litteratur de skriver. Och kanske är det därför man måste pusha lite extra för just en bok som Amberville där författaren vill vara anonym. För hur intressant blir en bok om man inte vet någonting om författaren?

Om man är en flitig läsare är det kanske mer självklart att testa nya författare, men någon som läser bara enstaka böcker väljer säkert till stor del böcker av etablerade författare. Mn vet vad man får liksom.

Det ska bli spännande att se om det här med att sprida sina böcker via bloggvärlden kommer att fortsätta. Det har ju bevisligen fått väldigt bra resultat vad gäller marknadsföring i alla fall.

6 tankar på “Apropå den där mycket omskrivna boken…

  1. Jag fattar faktiskt inte varför författaren till Amberville vill vara anonym. Dock kan jag misstänka att det är av marknadsföringsskäl. (Minns t.ex. Bo Baldersson…) Visst vill man veta lite om författaren – men det kanske är ännu mer intressant om det är förbjudet att få veta något överhuvudtaget…?

    Och har du tänkt på att författarens namn ofta är större än boktiteln, på omslaget? Inte alltid, såklart – men i synnerhet då det handlar om populärlitteratur. Jag funderar ibland på om det är som du säger; man säljer en författare som en produkt och så är boken en bisak…

  2. Jag läste också den där artikeln om att Amberville skickats ut till de främsta bokbloggarna i Sverige, det måste vi väl ta åt oss av? 😀

  3. Pysseltanten – jag har också funderat över varför man väljer att vara anonym, men nog känns det lite som en hype…

    Nina och Lise – men det är väl klart att vi tillhör toppskiktet av bokbloggarna! ;-P

    Mim – japp! Mer sånt tack! 😀

  4. Jag är också tämligen övertygad om att det är ett pr-trick att författaren är anonym. Vill minnas att det i följebrevet med bokutskicket stod: Jag skulle inte gå så långt som att påstå att mjukdjuren i Mollisan Town stundtals påminner – för att inte säga karikerar – människor som lever mitt ibland oss. /…/ Men låt mig konstater följande: att skria under ett antaget namn gör livet något lugnare.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s