Det här är en av de böcker som jag köpte på bokmässan. Jag har tidigare läst Hur kär får man bli av Katarina von Bredow och den tyckte jag var riktigt bra. Eftersom jag bara har läst en enda bok av henne tyckte jag att det var på tiden att jag utökade samlingen lite. Dessutom är hon ju härifrån mina trakter så lite lokal stolthet kan man ju få känna för henne…
Boken handlar om 15-åriga Hanna som är en riktig storstadstjej. Helt plösligt ändras allt i hennes liv när hennes mamma bestämmer att de ska flytta ut på landet. En flytt som Hanna inte uppskattar eftersom alla som bor på landet är töntar enligt henne. Men livet på landet blir inte riktigt så hemskt som hon först trott. Hon möter nämligen 25-årige Arild, en snygg grisbonde som bor i närheten.
Första delen av boken tyckte jag faktiskt var riktigt tråkig och bara dryg. Handlingen gick inte framåt och det hände absolut ingenting. Mot slutet tog sig dock handlingen och det började bli lite mer intressant. Det blir dock aldrig riktigt intressant. Boken är helt ok läsning. Varken mer eller mindre. Hon för fram ett ämne som borde vara intressant och väcka många frågor, men det gör det inte. Om inte ens Hannas mamma bryr sig – vem ska då bry sig? I den här boken finns det inte många vuxna som reagerar på något som ungdomarna gör fel. Det är väldigt mjäkigt och tillåtande. Därför tycker jag inte heller att boken väcker någon debatt. Det hade varit mycket mer intressant med lite mer debatt inne i boken. Då hade den kunnat bli riktigt bra faktiskt.
*malins bokblogg* 
Lång intervju i Svd, 21/10, med Katarina Von Bredow. Väldigt belysande. Katarina har ju material i mängder för att skriva engagerande böcker men det känns som att hon inte orkar hela vägen fram. Kanske hon fortfarande inte orkar titta nära på sina egna erfarenheter. Katarina kallar den före detta maken för en Higgins. Personligen tycker jag att han kan beskrivas bättre som en Humbert Humbert…
Jag tycker hon har ett bra driv i språket. Hon får fram historier som är svåra att skriva och jag tror att vi som är vuxna och vet hur ”små” 15åringar är mot oss 30åringar har mer moraliska dubier kring ämnet än en 15åring som tycker att de är minst lika mogna som en 23åring. Jag tyckte nog att syskonkärlek hör till en av de bättre även om ämnet är ännu svårare och ännu mer fel egentligen.
om du har bloggtorka så finns en liten utmaning hos mig 🙂
Vda händer då?? Vad är det som är fel i den här boken. Blev ju nyfiken men om du säger att den är dåligt uppbygd så vet jag inte om jag vill läsa?
jag har läst alla hennes böcker utom två. de du borde satsa på istället är syskonkärlek och hur kär får man bli och de med rosa bokomslag, haha, kommer inte ihåg vad alla heter.
tack för en jättebra blogg! du verkar så mysig och trevlig 🙂 även om jag kommenterar ett gammalt inlägg så är det för att jag kollar igenom alla dina kategorier och läser samt inspireras. ett bra betyg från mig 😉
Syskonkärlek är den mest populära boken på skolan där jag jobbar. Den är grymt poppis! Hur kär får man bli har jag läst, för länge sen så jag minns tyvärr inte så mycket…
Tack för berömmet! 🙂 Det gör mig glad!