Den vita liljan av Elisabet Nemert

Det här är den andra boken jag har läst av Elisabet Nemert. Nyligen läste jag Vindarnas ö, som jag tyckte väldigt mycket om. På bokmässan köpte jag Den vita liljan för bara 25 kr eftersom jag hade hört av andra att Nemert skriver bra historiska böcker.

Den vita liljan utspelar sig under 1400-talet, främst på Sicilien. Boken handlar om Catherina vars mor dör vid hennes födsel. Hennes far är en grym och hård man som många fruktar, inklusive hans egna hustru. När hon dör låter han sin bror Antonio och hans fru Anna ta hand om Catherina. För Catherinas far är det bara söner som räknas och det har han redan tre. Catherinas liv går smärtfitt och lyckligt fram tills den dag hennes far bestämmer sig för att gifta bort henne till en grym och elak man, enbart för hans fina släkts skull.

Boken fokuseras helt på denna Catherina som är otroligt vacker och en mästare på att måla, fäkta och rida. Alla som möter henne påverkas av hennes skönhet och styrka och hon ändrar folks liv till det bättre vart hon än kommer. Hon har en stryka som kvinnor på den tiden inte skulle ha.

Ja, ni hör kanske hur smetigt det låter. De första 200 sidorna var ok, men de sista 50 fick jag skumma mig igenom för jag höll på att kräkas på hur braaa allting blev och underbaaar denna Catherina är och bla. bla. bla. Jag är superbesviken för Nemerts andra bok tyckte jag bra om och jag hade stora förväntningar på den här boken. Men det känns som en Harlequinbok light. Usch. Någon liknade den här boken vid Påven Johanna Av Donna Woolfolk Cross och det är verkligen att häda. Det är en fantastisk bok, det är inte Den vita liljan.

Jag ska ge Nemert en chans till. Hennes debut Bortom Stjärnan ska vara bra, enligt vad jag har hört.

Annons