Jag har inte läst hästböcker på åratal men fick för mig att jag skulle kolla in utbudet för dagens hästtjejer (och killar). Många av de böcker som jag själv läste finns ju inte längre kvar och jag har faktiskt ingen aning om vad dagens hästtjejer läser. Enligt skolans litteraturpedagog är Heartland-serien mycket omtyckt. Tyvärr fanns inte första delen inne så jag fick hoppa på andra boken direkt.
Serien handlar om gården Heartland där de tar hand om hästar som är svårhanterade. På Heartland lär man dem att bli trygga och stabila med människor igen. I första delen råkade mamman och 15-åriga dottern Amy ut för en svår olycka med hästtransport och allt och mamman dog. I andra boken är det bara några veckor efter kraschen och vuxna storasystern Lou har kommit hem till gården för att hjälpa till. Amy, Lou och morfadern försöker tillsammans sköta gården som lider av ekonomiska problem. Dessutom har de Spartan på gården, hästen som stod i hästtransporten vid olyckan. Han har blivit djupt skärrad av olyckan och anfaller Amy så fort han får chansen. Han skyller olyckan på henne. Alla de andra vill avliva hästen eftersom han är farlig, men Amy vill jobba med honom och få honom stabil igen.
Som vuxen blir jag helt knäpp på karaktärerna. 15-åriga Amy sköter hela gården, tar helt själv hand om de allra farligaste hästarna och sörjer sin mamma kanske några dagar bara. Hon vet tom vad som är bäst för sin vuxna storasyster och att hennes pojkvän inte är rätt för henne. Hon är en allvetare helt enkelt. Dessutom tar hon ut livsfarliga hästar i paddocken, släpper dem lösa och vänder ryggen till. Och halleluja – efter bara några minuter får hon kontakt med dem och sen är de friska! Jag blir nästan mörkrädd av den här boken och vad den lär ut.
Som ungdom tycker man säkert om boken. Här är det ju ungdomarna som kan allt och vet allt och de vuxna gör fel precis hela tiden. Dessutom lyckas ju Amy med allt och får Spartan frisk och tom tävlingsklar. Han vinner ju tom sin allra första tävling någonsin. Och hon har ju rätt ang systerns pojkvän och de gör slut. Kan det bli bättre?
Jag vet inte om böckerna jag läste som liten var likadana. Det var de säkert. Där fanns säkert farliga hästar som hanterades på nolltid av tonåringar. Jag kommer inte ihåg om man insåg att det inte funkar så i verkliga livet. Jag hoppas att man gjorde det.
Nä, jag vill inte läsa fler delar ur den här serien. Jag ska nog testa någon annan serie istället, som tex King of Sunset. Det måste väl finnas någon hästbok därute som kan vara både trovärdig och spännande? Någon som har några tips?
*malins bokblogg* 
Har inte läst just serien Heartland, men jag minns det där som du skriver om, från hästböcker som jag läste då jag var liten. Alla töser var så himla starka och duktiga och skötte väldigt mycket på egen hand. Dock inte i de svenska hästserierna – som jag minns det; där var det lite mer balanserat. Det var nog främst i de utländska, översatta böckerna man såg det där.
Åh, vad jag saknar bokfemman! Jag började jobba idag efter att ha varit ledig över helgerna, så jag har följaktligen måndag i mitt huvud. Men så besviken jag blir när jag inser att det är torsdag och att bokfemman inte kommer på flera dagar 😦
Pysseltanten – det är nog som du säger att det är de utländska serierna som är såna. Synd att det är så.
Camilla – ojdå! 🙂 Och du får ju vänta en vecka till för nästa vecka är det fortfarande paus…
Jag har också läst ett par böcker i Heartland-serien, och var rätt besviken på dem. minns att det på baksidan av en av dem stod att ”Heartland är en serie hästböcker med lite större djup”. Jaha, var då, undrar man efter avslutad läsning. Jag tyckte att de var typiskt hästboksklichéiga.
Men som pysseltanten skriver, det finns svenska hästböcker som är mer realistiska. Nan Inger Östman skrev många såna – Ponnyallsvenskan (om tävlingshysteri och föräldrar som pressar sina barn), Ridsommar på Västanås (om ridläger och mobbingproblematik) samt flera böcker om vanlig vardag med häst som inte alltid är så snäll eller som det inte alltid lyckas så bra med. Marie-Louise Wallins hästböcker är också rätt intressanta, t.ex. Mimmis stall (jättefint om vänskapen mellan en tjej och hennes utvecklingsstörde morbror) och Tovan (om lesbisk kärlek, vilket jag helt missade när jag läste den som barn!). Ja, och så finns ju Gunilla Wolde, som dels skrev om familjens egna hästar (Twiggy och Contessa m.fl.), dels om ridskoleponnyn Putte i Putte – en önskehäst och Kom i trav, Putte! (om ridskolevardag och lyckan i att bli hästskötare på favorithästen).
De här exemplen är ju alla fran 1970- och 80-talet, så det är mycket möjligt att du redan har läst dem. En mera sentida svensk hästbok som är läsvärd är Ingrid Sandhagens Lilla Q. Nu är det flera år sedan jag läste den, men jag minns att jag gillade äktheten i den.
Överlag är det väl så att de intressantaste hästböckerna är de som inte bara handlar om hästarna och ridningen, utan som också lyfter upp något annat inom hästboksramen.
Hej jag har läst alla heartland böckerna och jag älskar dom 🙂 en del grejer som är me i dom funkar faktiskt riktigt bra 🙂 tex dom där t rörelserna om dom nu hette så 🙂 man gjorde små cirklar 🙂 det har jag gjort på den hästen jag brukar rida på och han somnade nästan för han blev så avslappnad 🙂 jag tycker att du ska läsa alla från början och läsa alla 13 🙂 kommer du göra det?
Jag har har alla böcker och dom är jätte bra! 🙂 allt är så bra beskrivet i det så man får upp det som en bild i huvudet av hur gården ser ut och alla där 🙂 Heartland är dom bästa böcker jag läst faktiskt speciellt av hästböcker! Jag har inte dom sista 7 böckerna 😛 Dom är slut alltid när jag ska köpa dom 😦 Någon som kan ge råd om vart dom finns?