Det här är ingen bok man kan recensera. Jag kan bara berätta vad den handlar om och uppmana er att läsa den. Jag önskar – palestinska och israeliska barn berättar av Deborah Ellis. En bok där Ellis har intervjuat barn i olika åldrar om sin syn på livet och deras tankar och önskningar inför framtiden. Boken inleds med en lista på de 429 barn under arton år som dödades mellan 2000-2003. Och när man ser alla dessa namn uppradade efter varandra kanske man kan förstå lite mer vad det handlar om. Hur de har det.
Boken är alltså uppdelad i olika berättelser av barnen som inleds med lite kort fakta.
Mona 11 år säger så här: ”Jag vill bara gå till skolan. Jag vill inte spränga någonting. Soldaterna ser mig inte som ett barn, de ser mig som en fiende. Jag tycker inte om dem, men jag är inte deras fiende. Jag vill bara gå till skolan.”
Och senare får hon höra hur det är i Kanada och kommenterar det så här: ” En hjälparbetare som kom hit från Kanada för att undervisa oss berättade för mig att det inte finns några gränsstationer i Kanada. Människorna som bor där kan ge sig iväg vart de vill, och de kan bara gå och gå och gå, utan att bli stoppade av soldater som ställer en massa frågor och hindrar dem från att gå vart de vill. Det måste vara jättekul. Jag skulle vilja kunna göra så en dag, bara gå och gå och gå.”
Att läsa deras berättelser får en att se sitt eget liv med andra ögon. Bli lite mer tacksam över det man har och den frihet man tar för given. Som sagt, jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken.
Å, ja! Visst är den otroligt fin?!
Det finns nog många som skulle behöva läsa den boken. Man tar ju så lätt saker för givna.
Pingback: Böcker A-Ö, trettonde bokstaven « *Malin*