Det är lika bra att erkänna det med en gång – jag gillade inte alls den här boken. Jag vill knappt skriva om den här för jag vill bara lägga den bakom mig nu, glömma och gå vidare. Lucía Etxebarria får ursäkta, men jag orkade knappt ta mig igenom boken.
Boken handlar mycket om droger och det är väl största anledningen till varför jag inte gillar den. Jag tycker det är totalt ointressant och jag bryr mig inte ett skvatt om hur det går för karaktärerna. En kort summering i alla fall: Beatriz har flyttat från Madrid till Edinburgh där hon träffat Cat som hon lever med. Hon kan inte glömma Mónica och när hon bestämmer sig för att åka tillbaka till Madrid tar hon kontakt med Mónica som ligger inlagd och bara är en spillra av sitt forna jag. Sedan får vi en återblick på hur det var förr när de umgicks och sålde knark osv. Jättetråkigt verkligen. Och det funkar inte alls att dra in temat feminism i en värld full av knark. Inte för mig i alla fall.
Nä, det finns inget i den här boken som intresserar mig och det ska bli skönt att lämna tillbaka den till biblioteket. Här kan ni läsa en annan recension av den. Den är mer ingående, men jag vill faktiskt inte ens skriva mer än så här om boken.
*malins bokblogg* 
Oj! Själv fullkomligt ÄLSKAR jag Bea-boken! Tänk så olika man kan vara!
Ka – det är ju det som är så himla kul med läsning: att man tycker så grymt olika. 🙂