Jag blir lite lätt illamående av boken redan de första sidorna. Det språk som är så typiskt för Emma Hamberg och som är en del av behållningen i Linas kvällsbok, blir bara jobbigt och skrikigt här och jag orkar nästan inte läsa vidare. Det passar inte in i en vuxenroman. Som tur är lägger sig detta efter ett tag och läsningen går lättare framåt.
Boken handlar om 29-åriga Anki som framkallar en filmrulle från sin mans ficka som visar sig föreställa honom i färd med att vara otrogen. Tillsammans på bilderna är även kompisen Lindas man, också han otrogen. De ställer sina män mot väggen och sedan drar Linda med sig dem båda till Stockholm. Linda verkar nästan lättad över separationen och är ute och festar och skapar sig ganska omgående ett helt nytt liv i Stockholm. Anki däremot sitter mest hemma och deppar och mår dåligt och undrar om hon har gjort rätt som bara stack. Inget blir bättre av att det dessutom visar sig att hon är gravid. Ska hon gå tillbaka till sitt gamla liv eller ska hon gå vidare?
Det här är en perfekt strandbok. Man läser den utan att behöva tänka så mycket och sedan kan man lämna kvar den på stranden när man går hem. Den lämnar inga större spår efter sig. Dessutom blir jag bara arg på slutet där man får precis allt serverat, hur det ser ut flera år framöver. Jag gillar inte det. Jag vill gärna ha någon liten olöst tråd hängandes kvar i luften så man får gissa lite själv.
Boken är ok, inte mer. Den är lättläst och lättsmält. Jag gillar inte slutet alls och innehållet i övrigt känns lite konstigt. Jag förstår inte riktigt karaktärernas val eller beteende. De ska ju ändå föreställa vuxna människor. Jag ska inte avslöja innehållet om det är någon som tänkt läsa den, men Ankis sista val och episoden i lastbilen blir lite mycket. Hur tänker människan egentligen? Det enda som är intressant i den här boken är faktiskt de stereotypa generationsskildringarna. Hur hennes föräldrar är och agerar. Det är på pricken beskrivet.
Men nä, det är ingen bok som jag vill rekommendera vidare. Jag hade förväntat mig mer och det blev en besvikelse.
*malins bokblogg* 
JAg håller med! Tycker den här boken gjorde mig kräkfärdig! Usch och fy! Fetbort går den! 😀
Instämmer! Gillade inte den här boken särskilt mycket. Fick den av en kompis och den kommer nog gå vidare till nån annan stackare! Konstiga är just ordet för människorna och valen i boken!
Jag har inte läst något av Emma Hamberg tidigare, så jag reagerade inte på språket. Däremot håller jag med dig om slutet.
Ska bli spännande att någon gång läsa denna! Har läst hennes böcker för ungdomar (riktiga bladvändare) som kanske är hennes starkaste sida då?!
Skönt att höra att man inte är ensam om tankarna. Jag tycker att hennes ungdomsböcker är helt underbara, men å andra sidan har jag bara läst en enda vuxenroman av henne. Hennes andra kanske är bättre? Ger hon ut fler ungdomsböcker kommer jag definitivt att vilja läsa dem!
Jag har läst Brunstkalendern, recension finns på min blogg. Den var helt okej faktiskt. Och såklart Linas kvällsbok som är outstanding….
den kändes rätt mycket som en ”skoluppsats” mer än en roman…. skriven som författaren tror att läsaren vill ha det snarare än av berättarglädje
Maria – precis, som läsare känns det nästan som om man blir påklistrad en stil som man inte bett om. Det kändes inte som om det kom från hjärtat direkt…