Anna, min älskade av Magnus Utvik

Magnus Utvik är uppvuxen i Värnamo och att lyssna på hans röst när han läser sin egen berättelse blir lite som att lyssna på en kompis som berättar en berättelse. Hans värnamo-uttal känns som hemma för mig. Jag är ingen van ljudbokslyssnare och det här är faktiskt bara andra ljudboken någonsin som jag har lyssnat på. Ljudböcker har tidigare alltid fått mig att somna, men jag har bestämt mig för att ge dem en chans det här året.

Boken är delvis självbiografisk och handlar om 29-åriga Anna som drabbas av cancer i livmodern och hennes sambo Marcus. Tillsammans slåss de mot denna vidriga sjukdom som först och främst hotar att ta livet av Anna, men som också kommer att göra att de aldrig kan få biologiska barn. En vacker sommar tillbringar de den mesta tiden till undersökningar, operation, prat och tankar kring sjukdomen.

Trots att ämnet är så oerhört tungt blir boken aldrig tung och jobbig. Magnus Utvik lyckas balansera väl mellan att berätta om denna tragedi samtidigt som han också pekar på ljuset i tunneln och hur de tillsammans lyckas ta sig igenom detta. Det är också intressant att få bådas versioner av upplevelsen. Anna, som är den som drabbas och Marcus som drabbas indirekt och försöker vara stark och göra ”rätt” saker för att hjälpa. Men vad är egentligen rätt? Det är svårt att sörja själv samtidigt som man ska vara stark inför sin partner.

För min del blir upplevelsen av boken delvis större tack vare att det är en ljudbok. Eftersom författaren själv läser känns det lite som att lyssna när det händer just nu. Det blir verkligen en stark upplevelse. Det är en bok som får en att tänka till och stanna upp en stund och som får en att inse vad som är viktigt i livet. Jag kan varmt rekommendera att läsa/lyssna på den här boken. Den ger perspektiv på livet.
Annonser

6 thoughts on “Anna, min älskade av Magnus Utvik

  1. Åh, den här är så hemskt gripande. Men jag hade läst en artikel om paret tidigare, och det var nog tur, så att jag visste hur det skulle gå.

  2. Ja, jag googlade på dem och fick läsa en del. Jag har nog läst det tidigare också och det var nästan lite skönt att veta en del redan inne. Jag visste ju att hon inte skulle dö tex. Annars hade jag nog inte orkat läsa boken.

  3. Jag har också hört talas om boken och tror att jag t.o.m. hörde eller såg en intervju med författaren, minns inte riktigt. Jag har dock inte gett mig på att varken läsa eller lyssna på den. Är lite rädd för att göra det eftersom det bara är drygt två år sedan jag själv genomgick samma sak. När kommande sista (?) kontroll är förbi kommer jag nog att försöka läsa den.

  4. Susanne – då förstår jag verkligen om du inte orkar läsa boken. Det kan nog vara rätt tungt. Boken är ju väldigt ärlig och rätt ingående.

    Hoppas du mår bra/bättre! Det är verkligen en hemsk sjukdom.

  5. Jag har också lyssnat på den, det är ett tag sen. Och jag visste inte hur det skulle gå för paret. En mycket bra bok. Uppriktig och känslosam utan att vara sentimental eller billigt tårgripande.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s