Kyssen av Jacqueline Wilson

Först och främst – den här boken lånade jag innan min tanke på litteraturprojektet inför hösten så den är inte ett tips utifrån det. Långt ifrån, kan jag känna efter att ha läst den… Jag fick den i handen av litteraturpedagogen för att hon ville höra mina åsikter om den.

Boken handlar om fjortonåriga Sylvie och hennes bästa vän Carl. De har varit bästisar sedan urminnes tider och gör precis allt tillsammans. Men nu har han börjat på en annan skola och Sylvie känner att de har glidit ifrån varandra. Han vill inte träffa henne lika ofta och när de väl träffas tycker hon att han bara grubblar hela tiden, men han vill inte berätta om vad. När de går på fest tillsammans kysser Sylvies nya ”bästis” Miranda (som är mest populär av alla tjejer i skolan) Carl. Sylvie blir svartsjuk. Det är ju hon och Carl som hör ihop och som ska gifta sig i framtiden. Men när hon vill att även de ska kyssas får hon nobben av Carl. Det är något som inte stämmer. Varför vill han så ogärna kyssa henne?

För det första har boken ett så otroligt töntigt språk att jag blir galen. Dialogerna känns så oäkta och konstiga. De vuxna beter sig som tonåringar och alla föräldrar verkar vara mer bästisar än föräldrar åt sina barn. Sylvie själv måste vara en av världens barnsligaste fjortonåringar. Det tar över 100 sidor innan boken ens får en handling.

Men då händer det plötsligt lite intressanta saker. Då tar den upp ett lite känsligt ämne som är intressant att få läsa om. Synd bara att så mycket annat i boken är så dåligt. Jag vill inte ens rekommendera boken vidare, trots att det som kommer upp till ytan i slutet skulle vara nyttigt för många tonåringar att läsa om. Det finns säkert andra böcker som är bättre i ämnet. 

Nja… En ovan läsare i tonåren kanske får ut något av den här men det är ingen bok jag skulle rekommendera. Men det vore intressant att höra vad tonåringar själva tycker om den. Jag ska nog fråga runt bland mina elever och se om någon av dem har läst den.

Annons