Japp, hundra år efter alla andra läste jag då äntligen den här boken! Jag har undvikit den så länga jag bara kunde eftersom det är en deckare, men när vi åkte och fjällvandrade släpade jag med mig den. Vad kan vara mer spännande än att ligga under en tunn tältduk och läsa om mördare? Hahaha… Det gäller att välja sina läsställen för att få den där rätta läskänslan.
Jag behöver väl knappast skriva vad den handlar om? Men faktiskt hade jag ingen koll alls på vad den handlade om förutom att jag hade hört karaktärernas namn till leda redan innan läsningen. Att språket skulle vara en höjdpunkt hade jag förstått och jag kan bara hålla med. Det är ju egentligen ingenting speciellt som händer de hundra första sidorna, men språket gör att det flyter på och att man fastnar för boken på en gång. Det är spännande och fängslande från första stund, även när det egentligen inte är så mycket action i själva storyn.
Jag gillade boken skarpt och det är bara att köra igång läsningen med resterande böcker i serien. Och kanske se filmen sen när även T har läst boken. Men efter att ha läst boken och fått en del egna hemska bilder för mitt inre undrar jag hur det är att uppleva dem på en bioduk… Usch.
Om inte du heller har läst boken än så kan jag rekommendera att göra det. Yepp. Rekommendation att läsa deckare från mig, det ser ni nog inte så ofta. Så läs!
*malins bokblogg* 