Den här boken är ett förslag inför mitt litteraturprojekt i höst.
Boken handlar om 15-åriga Signe som tillhör den osynliga delen av klassen. Hon är den duktiga, tysta tjejen som ingen ser. I klassen finns också snygga Mimi som styr allt och alla, men som också fjäskar för att få killarnas uppmärksamhet. Alla vet de precis vilken grupp de tillhör och följer spelets regler. Lärarna klagar på att tjejerna inte tar för sig tillräckligt och när de får en ny elev: Saga, säger lärarna att nu äntligen kommer det en stark tjej som kanske kan få även de andra att stå upp för sig.
Saga har rest runt under hela sitt liv och känner inte till de sociala regler som präglar en tonårings liv på högstaidet. Hon umgås och pratar med alla och hon tar för sig i klassrummet som om det vore en självklarhet. Men så plötsligt ser hon alla outtalade orättvisor som finns mellan killar och tjejer. De har olika spelregler enbart pga vilket kön de tillhör och det gör Saga arg. Varför säger läraren inte till killarna när de busar? Varför tillåts de skrika svaren på frågorna rätt ut? Och varför blir det precis motsatt effekt när tjejerna gör samma sak?
När Saga kommer till klassen vänds allt upp och ner. Signe är betraktaren som redan innan har analyserat sin omgivning i det tysta och frågat inom sig varför det är så annorlunda beroende på om man är kille eller tjej. Saga blir hennes katalysator och väckarklocka. Hon säger allt det hon inte vågat och frågar högt alla de frågor hon burit inom sig.
Boken har ett enormt bra tema och det går att plocka diskussionfrågor i det oändliga. Det sociala spelet med tillhörande roller skildras tydligt. När man läser den här boken som lärare blir man också helt matt i benen över den okunskap som lärarna visar. Är vi så orättvisa i skolans värld? Jag blir helt mörkrädd när jag läser. Där har vi ännu ett diskussionsämne att ta upp med eleverna.
Tyvärr är boken ruskigt seg i början. Det tjatas i det oändliga om den där Saga som kom och ändrade allt. När Saga kom … läser man om och om igen och innan hon ens gör entré i boken är jag skittrött på henne. När hon väl kommer börjar boken äntligen, så den första delen gäller det att bara bita ihop och plåga sig igenom. Men hur skulle det funka med läsovana elever? Jag vet faktiskt inte. Om jag måste kämpa så är jag rädd att det kanske blir dem övermäktigt. Jag funderar på att kanske i stället använda boken som en gruppbok för lite mer läsvana elever. Jag har läst fler böcker om just det sociala spelet där boken passar bättre för de mer läsovana. Om man ger dessa böcker som gruppböcker kanske man kan ta en större diskussion om själva ämnet med utgångspunkt ur flera olika böcker. På så sätt kanske man kan locka en del till att läsa även de andra böckerna. Det tål att tänkas på …
Sammanfattningsvis vill jag rekommendera den här boken, för tonårstjejer såväl som tonårsföräldrar. Det är nog lätt att glömma hur det verkligen var i den åldern. Hur jobbigt det var att alltid kämpa för att passa in. Det är en mycket tänkvärd bok.
*malins bokblogg* 
Man behöver väl inte läsa den från sida ett? Du som känner dina elever kan väl tipsa så som du skriver här: Gillar du inte bokens början ska du börja läsa från sida xx. Eller kan man inte göra så? Om man ändå förstår det viktiga i boken?
Anna – det tål att tänkas på… Kanske att man missar för mkt av presentationen av karaktärerna och hur situationen är innan Saga kommer. Kanske att man ska hjälpas åt att läsa den i början? Ta kapitel för kapitel och diskutera för att senare låta dem läsa vidare när det släpper lite. Många funderingar här … 🙂
Hade jag läst ordentligt hade min förra kommentar inte behövts, sorry! En översikt över alla personer kan hjälpa också, kanske något att göra tillsammans?
Jag brukar läsa första kapitlet högt, närläsa, stanna ofta och arbeta med läsförståelse på djupet med frammaåtsyftande frågor och ordkunskap. DEt väcker intresse för resten och ger dem ett sätt att läsa vidare (modelling) när de läser själva.
Kristina
Jag började läsa den här boken högt i min åtta men jag blev tvungen att sluta för det var så segt i början, men en bra grej hann jag med. Jag läste de kapitlen i början där alla gäng och grupper i klassen är uppräknade, sedan fick eleverna skriva en kortskrivning om grupperna i deras egen klass. De tyckte att uppgiften var konstig och lite töntig, men jag behöll lapparna och delade ut dem i slutet av terminen och vi fick världens bästa samtal om deras klass för det visade sig att gängen hade ändrats under terminens gång – något som jag hade sett men som inte eleverna hade tänkt på förrän de läste sina egna lappar.
Lisse – visst är det synd att den är så seg i början? Jag ska försöka hitta ngn väg runt det.
Spännande grej du gjorde! De klasser som jag funderar på att använda den i skulle också må bra av att tänka till hur det sociala spelet verkar hos dem själva. Kan vara bra att få tänka till och analysera detta. Ofta ser vi lärare en hel del som åskådare, men vi kan nog också tolka in fel och missa en del.
Läste den här boken när den var ganska ny, och tyckte att den var väldigt intressant. Herrström är ju framför allt en mästare på att beskriva det sociala spelet – det märktes redan i Ebba och Didrik, som hon ju har skrivit manus till (och som jag alltid ser om med jämna mellanrum). men visst, Tusen gånger starkare är väl egentligen lite mer kampskrift än vad den är ungdomsbok.
Ika – Ja, Ebba och Didrik är en stor favvo även här. 🙂
Ja, tyvärr är den inte klockren som ungdomsbok, men om man lyckas hjälpa eleverna genom läsningen är den ju toppen att diskutera. Läsvana elever borde fixa den bra iaf.
Låter som en bok LÄRARE borde läsa, om spelet i klassrummet. Det räcker ju inte att eleverna är medvetna.
Paula – absolut. Fast skolan som beskrivs i boken skulle behöva mer än så…
Läs väl valda delar högt, det kanske kan funka. Då kan de fortsätta läs själva när den ”sega början” är förbi. När jag har använt Kort Kjol i år åtta har jag läst första kapitlet högt för att alla ska komma in i den snabbt och för att kunna prata om vad som händer för att försöka se till att alla hängt med.
Ska verkligen ta och läsa Tusen gånger starkare, vet inte varför det inte blivit av. Den ska bli film också har jag hört.
Lilla O – ja, jag tror att om man hjälper till att komma igenom början så flyter det nog på av sig självt sedan.
Det tog lång tid för mig att ta tag i den här boken. Har tänkt läsa den i evigheter men det har aldrig blivit av. Tyvärr blir det bara så. För många böcker – för lite tid. 🙂 Så den ska bli film? Det kan bli intressant.