Jag älskade Johanna Lindbäcks första bok En liten chock. När jag hamnade i anti-läs-koma förra året var det hennes andra bok Min typ brorsa som jag försökte bota min hemska åkomma med. Tyvärr lyckades inte ens den få upp mig, så jag läste bara en del av början. Men jag ska göra en omläsning så fort boken kommit tillbaka in i biblioteket. Den är garanterat lika bra som de övriga.
Tänk om det där är jag handlar om Agnes vars familj har bestämt sig för att lämna Stockholm för Umeå. Agnes första år på gymnasiet blev en total flopp, för att uttrycka det milt. Hon blev utfrusen i sin klass och hade inga kompisar. Inför flytten till Umeå gör hon upp en lista på hur hon ska vara och vad hon ska göra för att det inte ska bli fel på den nya skolan. Allt hon vill är att få en ny chans, en chans att få vara precis som alla andra. Få vara med och slippa sitta hemma ensam varje helg och varje kväll och låtsas inför föräldrarna att hon gör det för att de har så himla mycket att plugga i skolan.
Precis som första boken är språket och dialogen helt underbar. Jag tycker fortfarande att Johanna Lindbäck och Johanna Thydell har stora likheter just där. Och det menar jag positivt för jag älskar deras sätt att skriva. Språket är som rinnande vatten som flyter på så lätt och naturligt.
Jag sträckläste boken härom kvällen och det var så härligt att läsa en ungdomsbok som inte är nattsvart. För även om boken handlar om ett tungt ämne skildras det positivt och hoppfullt, för Agnes får ju faktiskt en ny chans i livet. Och det bästa av allt är att hon får klarhet i att det var hennes gamla klasskompisar det var fel på, inte henne. Många ungdomsböcker är så mörka och tunga och man mår bara dåligt av att läsa dem, men här är äntligen en bok som lyfter sinnet och ger något positivt till läsaren. Stort plus i kanten för det.
Vad kan jag säga mer? Jag älskade den här boken och lade ifrån mig den med ett leende på läpparna och en härlig känsla inombords. Det är en bok som definitivt kan användas som diskussionsunderlag i klassrummet, men den här gången ville jag bara läsa en bok för min egen skull.
Läs den! är min rekommendation. Nu ska jag bara vänta på att Min typ brorsa blir återlämnad på skolbibblan så att jag kan läsa även den.
You are in for a treat, Min typ brorsa tyckte jag var ännu bättre även om inget slår En liten chock.:-)
Åh! Najsigt! 😀 Hoppas, hoppas det är en elev som läser fort som har lånat den… 😉
Pingback: Min typ brorsa av Johanna Lindbäck « *Malin*
Pingback: Boktoka | Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck