Breaking Dawn av Stephenie Meyer

Ok, sista delen i Twilight-serien. Om ni inte har läst den här sista delen varnar jag nu för att jag kommer att avslöja innehållet och slutet i min recension… Det går inte att skriva en recension av den här boken utan att diskutera innehållet.

Japp, så skedde då slutligen omvandlingen av Bella till vampyr. Jag hoppades in i det sista att så inte skulle bli fallet eftersom det var för obvious i mitt tycke. Jag ska säga rent ut att jag blev enormt besviken på hela den här boken. Den var faktiskt lite, lite spännande till en början, men sedan blev allt så överdrivet att jag knappt orkade läsa ut den. Jag tvingade mig igenom de sista 200 sidorna.

Allt i handlingen blev så extremt överdrivet. Den där mystiken från den första delen fanns inte att finna någonstans. Precis allt spelades upp så som det hade hintats om. De gifte sig så underbart vackert och fick ett överjordiskt barn (graviditeten ska vi inte ens tala om…) och Bella blev vampyr till slut och ååååh vad vacker hon blev och åååh vilka krafter hon fick och åååh hon blev ju inte alls en blodtörstig best. Hon hade minsann full koll på sin blodstörst och hon hade den största kraften av de alla och var den som kunde ”skydda” dem från det onda. Jag ska helt ärligt säga att det stod mig upp i halsen med allt det perfekta. Herregud… Snacka om att effektivt förstöra precis allt jag tyckte om i de första två delarna.

Nej, tyvärr. Jag gillade inte den här boken alls. Och det är faktiskt med sorg i hjärtat jag säger det. Jag önskar att jag aldrig hade läst de två sista delarna. Då hade Twilight-serien fortfarande haft en plats i mitt hjärta.