Förlossningshandboken av Linn Eriksson, Hanna Sahlin Ulfsdottir och Hanne Fjellvang

Den här boken är precis vad den heter – en handbok. Den beskriver egentligen väldigt tekniskt allt man kan tänka sig kring födandet. Hur det går till från början till slut, inklusive diverse komplikationer och hjälpmedel. Författarna är barnmorskor och i den här boken finns deras samlade kunskap om allt man kan tänkas behöva veta inför och efter en förlossning, samt lite till.

Det finns också ett kapitel som handlar om profylax, men om jag ska vara ärlig skummade jag bara igenom det. Jag läser just nu en bok som behandlar enbart det ämnet, på ett mycket bättre och mer ingående sätt. I den här boken blev det lite för stelt och faktamässigt för att jag skulle kunna ta till mig något av det.

För mig som förstföderska gav den här boken kanske en lite bättre inblick i vad som komma skall. Det går inte att bedöma en sådan här bok som bra eller dålig, tycker jag. Det är fakta helt enkelt. Lite stelt och opersonligt kändes det ibland att läsa den, men den utger sig inte heller för att vara något annat än just en faktabok. Förmodligen passar den bäst för just oss förstföderskor och för oss som gillar att vara väl förberedda och läsa allt vad vi kan komma över i ämnet. Med andra ord har ni fler recensioner att vänta inom ämnet!

Annonser

5 thoughts on “Förlossningshandboken av Linn Eriksson, Hanna Sahlin Ulfsdottir och Hanne Fjellvang

  1. Det som var läskigt med första förlossningen var inte främst när ungen skulle ut, utan när han var ute och den där lilla hjälplösa saken var mitt ansvar. Jag kände mig helt oförberedd på det då jag bara fokuserat på förlossningen. De första dagarna hemma tyckte jag var hur läskiga som helst, sedan vägde får lille bara 2300g och matfixeringen var total.

    Profylax funkade bra för mig, akupunktur också, men lustgasen blev jag inte kompis med förrän gång två. Ut kommer barnet och förhoppningsvis på ett hyfsat okomplicerat sätt. Sedan är det ”bara” att leka mamma, pappa, barn.

    • Ja, det där är något som jag verkligen har tänkt mycket på… Jag har ju knappt någon barnvana heller så det känns lite läskigt att helt plötsligt få hem en sådan liten varelse som är helt beroende av mig. T kommer ju inte heller att kunna vara hemma de där 10 pappadagarna så jag blir helt ensam. Hjälp…

      Men boken jag läst nyligen skriver jättemycket om målbilder, att skapa målbilder även för tiden _efter_ förlossningen. Annars blir det ju lätt att man bara tänker på själva förlossningen o ser den som ett slags slut, när det eg. bara är början. Jag börjar känna mig lite lugnare inför det nu faktiskt. Men jag tror inte att jag heller har kunnat fatta helt och fullt vad det verkligen innebär att ha en sådan liten hemma och ansvaret och tiden den kräver. Men det kommer jag nog att inse snart! 🙂

    • TENS har jag hört fler lovorda. Jag undrar bara när man pratar med sin BM om sånt? Eller måste man ta upp det själv? Allt är bara så tekniskt och tråkigt hos BM, bara en massa mätande och skalor och prover hit och dit.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s