En dag av David Nicholls

Det här är en sådan där superhypad bok, som jag egentligen inte brytt mig om att försöka få tag på och läsa. Att jag lånade den var mer en stundens ingivelse, ett slags ok då, borde väl. Vilken tur att jag gjorde det! Ååååååh vilken otroligt bra bok det är! Och som tur var hittade jag en recension hos Pocketlover som varnade för att det är lite traggligt i början. För det var faktiskt lite kämpig läsning i början – tråkig handling och lite tafflig språkhantering. Som tur var fortsatte jag ändå att läsa och det dröjde inte länge förrän det i stället blev till en helt underbar läsupplevelse.

Storyn låter enkel. Vi får under 20 års tid följa Emma och Dexter. De tar examen 15 juli 1988 och tillbringar natten tillsammans. Det som de från början trodde bara var en enda natt blir inledningen till en bestående och djup vänskap. Det finns hela tiden mer där under ytan, men de lyckas aldrig få till något annat än just vänskap. De är som gjorda för varandra, men livet för dem på olika banor och vid vissa tillfällen blir även vänskapen svår att behålla.

Vi får följa dem just den 15 juli under varje år, ett spännande berättargrepp som gör att man som läsare får veta vad som hänt under det senaste året i deras liv. När ett kapitel är slut kastas man framåt ett år i tiden, och det är ofta man nästan liksom håller andan inför vad som komma skall. Kanske har de…? Man VILL ju så himla gärna att det ska bli de två, att deras liv till slut ska föra dem samman.

Det är en kärlekshistoria utan dess like, mycket tack vare att vi bara möter dem en gång varje år, på samma datum. Det är också intressant att det utspelar sig under så lång tid eftersom det hinner hända så mycket i deras liv, samt att man kan följa även samhällets utveckling. Det är ju trots allt tjugo år som spelas upp.

Förutom storyn blir jag helt kär i språket. Det som i början känns traggligt blir senare så elegant träffsäkert, snygga formuleringar och sköna dialoger. Jag kommer på mig själv med att flera gånger stanna upp och läsa om en rad bara för att njuta en gång till. Nördigt? Javisst! Men likväl härligt.

Läs den. Jag kan inte nog rekommendera den. Ta dig igenom den första segare biten och sätt dig sedan och sträckläs. Det är en riktig feel good-bok. En av årets bästa läsupplevelser, utan tvekan. Jag lade ifrån mig den med en riktig vill-ha-mer-känsla i kroppen. Och nu har den också blivit film! Se trailer här. Premiär 14 oktober  – det är nästan att jag skulle fundera på att ha barnvakt en kväll så att jag kan dra med mig T ut på en biokväll. För den här filmen vill jag se! Men läs boken först!

Annons