Jag har läst alla hennes tidigare böcker – En liten chock, Tänk om det där är jag, Min typ brorsa och Saker som aldrig händer. Alla har varit tokbra, men vete sjutton om inte Välkommen hem faktiskt är bäst hittills!
Sara har tillbringat första året på gymnasiet i London. När hon återvänder hem till Luleå är bland det första hon tänker på sin ex-pojkvän Mattias. Mattias som är hennes granne, som hon har känt i hela sitt liv innan de till slut blev ett par, som är tvillingbror med Bella som hon också är vän med, som tog bort henne på Facebook och som hon inte har hört ett enda ord från under nästan hela året. Väl hemma hoppas Sara på en nystart, att de ska kunna bli vänner igen, men han är kall och svår mot henne. Det är mycket som inte riktigt blir som hon tänkt sig när hon kommer hem. När skolan börjar lär hon känna nya vänner och börjar t.o.m. på ju jutsu, ett plötsligt infall. Där går också Adrian, grannkillen som hon nyss lärt känna. Han som är så retsam mot henne och lite svår att tyda, men som visar sig vara riktigt mysig.
Det är mycket fokus på kärlek i den här boken. Att släppa det gamla och våga satsa på det nya. Man vet vad man har men inte vad man får. Jag hejar på Adrian från första stund, för hallå, hur kan man inte göra det?
Det jag gillar mest med den här boken, förutom den fantastiska språkhanteringen och dialogerna, är detaljerna. Det är så många olika tillfällen i boken som jag blir smått imponerad över träffsäkerheten. Bara en sådan liten enkel sak som när Sara ska ta med Martina till ett café och det visar sig att det inte alls var så där charmigt som hon mindes det från barndomen. Och så bakas det in i dialogen. Det är så snyggt gjort verkligen. Och så finns det två ställen där jag inte kan låta bli att fnissa – ena gången vid den roliga chokladbollslappsdialogen mellan Sara och hennes pappa, den andra gången vid cykellysrazzian som hon på fullaste allvar diskuterar med Adrians pappa. Små detaljer som är så klockrena. Det är flera gånger under läsningen som jag reagerar med ett åh, men så där var det ju verkligen i den åldern, eller så där brukade jag ju också tänka.
Det här är riktigt, riktigt bra. Jag kan inte annat än att rekommendera den här boken vidare. Läs och njut!
Bok från Rabén och Sjögren.
*malins bokblogg* 