Malin Olofsson och Daniel Öhman blev Årets Miljöjournalister 2010 och har belönats med Stora radiopriset för Årets folkbildare. Jag har missat deras radioprogram helt, eftersom jag inte är någon vidare radiolyssnare. Men boken, som bygger på deras radioserie, har jag läst och tagit till mig av.
Det här är rätt jobbig läsning, på så sätt att man blir både ledsen och arg över hur vi tar hand om djur och miljö runt om i vår värld. Eller rättare sagt, hur vi inte tar hand om. Regnskogar skövlas, hav övergöds, djur avlas så hårt att de går sönder, bekämpningsmedel som ska ta död på skadeinsikter tar död på även allt annat levande o.s.v. Och allt har ett enda syfte. Mat ska tas fram på kortast möjliga tid för minsta möjliga kostnad. Oavsett om det tar död på vår miljö eller t.o.m. människor.
Malin Olofsson och Daniel Öhman har rest runt till flera olika länder för att se verksamheten på plats och kunna bilda sig en egen uppfattning. Vi får möta odlare, arbetare och ibland en del obehagliga typer. Det är intressant, skrämmande och många gånger upprörande läsning. Särskilt när man får ta del av arbetarnas och de boendes berättelser. Och jag ska ärligt säga att flera av sakerna de skriver om hade jag ingen som helst aning om.
Som nybliven förälder känner jag ett jättestort ansvar att försöka göra vad jag kan för att min dotter och eventuella barnbarn ska ha en värld att leva i. Men jag tycker att det är svårt att veta vad man själv kan göra för att bidra till miljön i sin vardag och under läsningen blir jag ett tag helt matt. Det känns som ett hopplöst fall ibland. Hur ska jag kunna påverka så att inte regnskogen skövlas? Eller så att inte djur avlas sönder? Kan jag ens göra något?
Allra sist i boken kommer en hel del rent praktiska tips på vad man själv faktiskt kan göra. Ett kapitel där jag får veta hur jag kan göra val i min vardag, i min mataffär, som leder till en hållbar utveckling. Vad jag kan välja att köpa och vad jag kan avstå ifrån. Det är ju vi konsumenter som har makten när vi väljer om vi köper ett livsmedel eller inte.
Den här boken har, förutom de jag nämnde i inledningen, fått flera utmärkelser och blivit kallad för en av de mest angelägna matböckerna på år och dag. Den är med andra ord en bok som är väl värd att läsas och reflekteras över.
Vill du läsa mer finns det en hel del info här på deras blogg. Och här kan du läsa mer om själva boken.
*malins bokblogg* 
Den där skulle jag gärna läsa. Det låter som att den följer i fotspåren efter ”Den hemliga kocken” eller vad nu den boken hette – som också avslöjade en del oaptitliga matsanningar… Viktig läsning, även om man inte ensam kan rädda världen. Var och en får göra det som man kan.
Ja, den går i samma stuk som ”Den hemliga kocken”, men den här avslöjar nog än värre sanningar. Fy tusan, vad läskiga grejer de avslöjar… När jag kom mot slutet av läsningen kände jag att nu måste de komma med något man själv kan göra också. Jag hade ett tag lust att själv åka runt och rädda världen. 🙂 Tur att det finns små saker man själv kan göra i sin vardag för att bidra.
Det värsta i läsningen var den där lilla skolan där barnen odlade sina egna grönsaker, omgivna av fält där de sprutade mängder av direkt livsfarliga kemikalier. Usch, som mamma tyckte jag att det var jobbigt att läsa…
Själv har jag missat boken! Jag har bara lyssnat på radioprogrammen.. Tack för boktipset! 😉
Vassegoe! 🙂 Själv blev jag nyfiken på att även lyssna på deras program.
Det låter som en väldigt nyttig bok faktiskt!
Verkligen! Den kan rekommenderas. 🙂