Den här boken har jag velat läsa länge. Den fantastiskt vackra titeln i kombination med ett lika vackert och lockande omslag har flera gånger fått min blick att dras mot boken. Men varje gång jag har läst baksidetexten, om vad boken handlar om, har jag lagt tillbaka den. Den har verkat så tråkig och därför har det inte blivit av att jag läst den. Men så har jag hört så mycket positivt om den och bestämde mig för att faktiskt ge den en chans. Jag satte upp Linda Olsson på min Boktolva bland författare jag ville läsa. För att pusha mig själv till att läsa den.
Så? Var den då så tråkig som jag trodde?
Nej, nej, nej. Verkligen inte. Tvärtom. Det är en oerhört vacker historia, berättad på ett språk fullt av värme och kärlek. Finstämd, enkel och berörande. En bok man tar till hjärtat.
Vi möter två kvinnor – Veronika och Astrid. Veronika är författare med en önskan om lugn och ro för att kunna skriva och för att bearbeta en stor sorg. Hon tar sin tillflykt till en stuga i Dalarna, och i huset bredvid bor Astrid, en enstöring som inte verkar ha varken vänner eller familj. De båda kvinnorna kommer att bli vänner, lite trevande, men vänskapen växer sig allt starkare. De anförtror sig åt varandra om sina liv och båda två bär på sorger som de aldrig tidigare har berättat för någon annan om.
Alla har en historia inom sig, det gäller bara att ställa de rätta frågorna för att få ta del av den. Eller att visa att man är förtjänt av höra den. Både Astrid och Veronika har gått igenom tragiska förluster. Astrid har aldrig haft någon att dela sina tankar med, men ingen har heller tagit sig tid till att göra det. Som läsare blir man så oerhört berörd av hennes historia och jag blir glad ända in i hjärtat att hon finner en vän i Veronika. De behöver varandra båda två, och de träffar varandra när de behöver det som mest.
Jag är så glad att jag äntligen läste den här boken för den ger verkligen en stor läsupplevelse. Jag kan bara stämma in i alla lovsånger den här boken redan har fått och jag är nyfiken på att läsa fler böcker av Linda Olsson.
Vad härligt när man kan få en knäpp på näsan ibland! Bli överbevisad på ett positivt sätt. När boken man trodde var kanske bara sådär visade sig vara en pärla utöver det vanliga.
Ha DU läst boken? Om inte – gör det!
*malins bokblogg* 
Jag blev också så positivt överraskad, och det var en av de bästa böckerna jag läste 2011! Det är roligt att bli överbevisad!
Det är nästan det bästa – att hitta en bok man tror bara är sådär och bli helt överrumplad! 🙂 En del böcker klarar ju inte en för stor hype, men den här bokens lovsånger går bara att stämma in i.
Den är en riktig hyllvärmare här hemma hos mig..!