The Book of Tomorrow av Cecelia Ahern

Jag har läst flera av Cecelia Aherns böcker – P.S Jag älskar dig, Där regnbågen slutar och If You Could See Me Now. Alla har varit väldigt olika, men gemensamt för alla är att de är lättlästa, småmysiga och allmänt feel good. Jag har tyckt om alla hennes böcker, om än i olika grad.

I den här boken möter vi Tamara Goodwin, som vid knappa 17 års ålder drabbas av en tragedi då hennes pappa tar livet av sig. Från att ha levt ett liv i enorm rikedom, måste hon och hennes mamma flytta till släktingar som bor i en liten håla på landet. Hennes mamma befinner sig dessutom i en djup depression och vill inte lämna sitt rum och klarar knappt heller av att prata, vilket lämnar Tamara åt sitt öde. Hon har aldrig haft någon större kontakt med sina släktingar under sin uppväxt och känner dem därför knappt.

I sin strävan att utforska omgivningarna hittar hon en mystisk bok när bokbussen kommer till hennes gata. En bok som först visar sig vara en tom dagbok, men som så småningom visar sig vara hennes egen dagbok. När hon öppnar sidorna för att skriva ser hon nämligen att det redan finns text skriven. Text skriven av henne själv. Dagsboksanteckningar som hon har gjort, fast för morgondagen. Det visar sig vara en dagbok som avslöjar morgondagens händelser.

Tamara inser redan efter första dagen att dagboken vill säga henne något. Tack vare den vet hon vad som ska hända och vad hon ska göra för att ändra på det. Och ganska snart inser hon att saker och ting inte är som de borde. Det är något med hennes släktingar och hennes mammas så kallade depression som inte stämmer.

Jag är väldigt kluven till den här boken. En stor del av boken upptas av dagboksanteckningar, eftersom det ju är själva dagboken som är fokus. Jag har lite svårt för att läsa så långa stycken med dagboksanteckningar. Det blir lite långtråkigt i längden. Förutom att läsa dagboken får man ju sedan uppleva allt dagen efter, fast med små ändringar beroende på hur Tamara agerar. Dubbelt upp liksom, fast i en negativ mening.

Samtidigt som det många gånger blir lite tråkig och seg läsning vill man trots allt också veta hur det går. Det är så många frågor som dyker upp med de där konstiga släktingarna och flera andra pusselbitar som alla andra verkar ha utom Tamara själv. Jag vill verkligen veta hur det går för henne. Tyvärr blir slutet lite småkonstigt. Det som avslöjas känns lite väl dramatiskt och det blir väldigt mycket såpopera över det hela.

Det finns spännande delar och det finns tråkiga delar, därav denna kluvenhet. Det är definitivt inte hennes bästa bok och det är ingen bok jag skulle sätta i händerna på någon heller. Nja, knappt godkänt blir mitt omdöme, med viss besvikelse. Cecelia Ahern brukar vara så mycket bättre än det här.