Det här är den tredje boken av Ingrid Olsson som jag läser. Tidigare läsning har varit Komma över och Jag vill bara att du gillar mig. Båda två klart läsvärda och att rekommendera vidare.
I den här boken, som är hennes debutbok, möter vi Ida. Ida som vid en första anblick verkar vara precis som alla andra, men som döljer en stor hemlighet. När hon träffar Nore och drabbas av den första kärleken måste hon bestämma om hon vågar berätta sanningen för honom. Sanningen om mamma. Mamma som jobbar som läkare och verkar vara en sådan bra mamma utåt sett, men som innanför stängda dörrar dricker stora mängder alkohol. Och när hon gör det blir hon helt annorlunda – mörkare, suddigare och långt borta.
Ida bär sin mörka hemlighet med stor skam och känner skyldighet att hålla det hemligt, som så många anhöriga till alkoholister gör. Dessutom i en ålder då allt annat runt omkring är så omtumlande och skört.
Precis som i Ingrid Olssons andra böcker är det här rakt på sak, lättläst trots svårt ämne och med starka känslor. Jag gillar att det inte är rakt igenom nattsvart, trots ämnet. Att det finns ljusglimtar, hjälpande händer och lyssnande vuxna som vågar rycka in. Att Ida som redan i så ung ålder har fått uppleva så många närståendes djupa svek, faktiskt också får se att det finns vuxna som inte sviker. Jag tycker att det är viktigt i en sådan här bok. Att visa att det också finns hopp.
Det här är en mycket tänkvärd bok om ett viktigt ämne. Rekommenderas!
*malins bokblogg* 