Det här är en smått fantastisk bok! Jag måste börja med att skriva det, för den är så bra, så bra.
Alice Howland är professor vid Harvard Universitet, där även hennes man John jobbar som professor. De har tre vuxna barn – Anna, Tom och Lydia. När Alice börjar glömma saker blir hon först mest irriterad och tror att hon har kommit i klimakteriet. Men så en dag när hon är ute på sin dagliga löprunda blir hon helt plötsligt förvirrad och vet inte var hon är eller hur hon ska ta sig hem. Förvirringen varar bara några minuter innan hjärnan och minnet klarnar och hon kan ta sig hem, men hon blir rejält skrämd. Bara kort därefter får hon diagnosen tidig Alzheimer. Vid 50 års ålder får hennes liv plötsligt en helt annan vändning.
Det här är en mycket stark, varm och gripande bok som jag sträckläste. Det är fruktansvärt att följa Alice och hennes kamp mot en sjukdom som tar ifrån henne så mycket. Hon har alltid varit en respekterad forskare, undervisat, föreläst, skrivit massor av uppsatser och varit en person som folk har betraktat som mycket intelligent. Att gå från det till en person som inte ens hittar toaletten i sitt eget hus och så småningom inte känner igen sina egna barn – det gör ont att följa. Särskilt som hon i sina klara stunder är så väl medveten om vad som händer med henne och försöker utarbeta strategier för att kunna ha en fungerande vardag.
Boken är berättad i tredje person och språket ändras i takt med att sjukdomen alltmer tar över. Som läsare märker man långsamt hur berättarrösten ändrar sitt sätt att berätta, hur benämningar och namn byts ut och blir alltmer suddiga och obestämda. Genom övriga karaktärer får vi veta att Alice inte alltid är så klar som hon själv tror. Men fortfarande finns Alice därinne, precis som titeln antyder. Och det är så fint att se hur hennes närmaste följer hennes kamp, hjälper henne, tar hand om henne när hon inte längre kan själv. Det måste vara fruktansvärt att se en närstående drabbas av denna vidriga sjukdom.
Trots ett tungt ämne är det här en vacker bok. Och trots att en fruktansvärd sjukdom är i centrum blir det en berättelse om kärlek, familj och vad som är viktigt i livet. Det är en så fin historia, välskriven och engagerande.
Läs! Den här boken rekommenderas varmt. Jag har redan ställt mig i kö för Lisa Genovas andra bok Sarahs andra halva. Det här är en författare jag vill läsa mer av.
Läs mer om boken här.
Jag älskade ”Fortfarande Alice”! Genova fångade verkligen innebörden av denna hemska sjukdom och ger både en realistisk bild av hur det är att vara anhörig såväl som en trovärdig skildring av hur det är att själv vara sjuk i Alzheimer.
Kan bara hålla med!
Läser den just nu. Mycket bra.
Pingback: Fortfarande Alice av Lisa Genova | Lottens Bokblogg