Vickis vintage butik av Isabel Wolff

Det här är lättsmält och smått underhållande läsning, passande för lata dagar i hängmattan. Eller under filten i soffan, om det nu inte blir så fint väder på semestern.

Vicki har jobbat med vintage kläder under flera år innan hon bestämmer sig för att öppna en alldeles egen butik. Genom arbetet i butiken kommer hon i kontakt med en massa olika människor och får ta del av deras livsöden. Vi möter Annie, som anställs i butiken som en extra hjälp. Therese Bell, vars histora kommer att ta en särskild plats i Vickis liv. Dan, journalisten som intervjuar henne vid uppstarten. Miles, vars liv hon får en alldeles speciell inblick i. Det är ett myller av människor och deras historier som hon möter genom butiken.

Bakgrunden till att hon slutligen tog steget att öppna eget är bästa vännen Emmas tragiska död, en händelse som satt djupa spår i Vicki. Det ledde till att hon bröt förlovningen med Guy och undviker alla hans samtal eller försök att nå henne. Hon vill bara glömma.

Det finns både saker jag gillar och saker jag inte gillar med den här boken. Det tar ett tag att komma in i den, innan Vickis karaktär känns trovärdig. Det jag inte gillar med boken är just karaktären Vicki, och eftersom det är hon som är huvudpersonen som allt och alla kretsar kring påverkar det hela läsningen. Jag blir smått tokig på att hon så fort hon träffar en man bedömer honom utifrån ”äktenskapspotential” – hon kan inte prata med en man förrän hon tror att han är intresserad av henne eller funderar på honom just i termerna som en potentiell kandidat. Fast det är inget hon gör medvetet. Hon letar inte efter någon – det verkar mer ligga i hennes natur att alltid göra det.

Dessutom är hon expert på att ha förutfattade meningar. När hon möter stackars Miles och hör honom prata i telefon bestämmer hon sig för att han pratar med sin fru. När de senare träffas, och hans tonåriga dotter är med, blir hon smått förskräckt över att han visar intresse för henne. Han är ju gift! När han säger att så inte är fallet tar hon för givet att han är skild, och när han berättar att han är änkeman blir hon återigen bevisad fel. Hon för hela tiden små inre dialoger med sig själv, och jag får ibland lust att stånga huvudet i boken av ren uppgivenhet över hennes korkade förutfattade meningar. Hon känns inte särskilt modern i sina tankar, om man säger så.

Jag hade tänkt skriva av ett citat ur boken som jag tyckte visade tydligt hur hon är, men tyvärr lämnade jag tillbaka boken till bibblan utan att skriva av det. Attans också.

Men. Boken blir faktiskt bättre och jag retar mig inte lika mycket på Vicki.. Läsningen blir så småningom rätt så trevlig – lättsmält och förutsägbart javisst. Men ibland är det just vad man behöver. Och det faller under kategorin vad jag gillar med den här boken.

Rekommendera? Nja. Jag vet inte. Det finns smartare och mycket mer välskrivna chick-lit som jag hellre rekommenderar. Den här boken är ok, men inte mer. Det där med vintage kläderna var den stora behållningen i boken. Vicki själv – not so much.

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s