Om att läsa ungdomsböcker

Enligt O har skrivit ett så himla bra inlägg angående det här med ungdomsböcker. Något som jag själv funderat mycket på eftersom jag tillhör den skara vuxna som mer än gärna läser böcker som har stämpeln på sig att vara ”ungdomsböcker” eller för ”unga vuxna”. Och med 35 år fyllda vet jag inte om jag ens kan kallas ung vuxen längre. Knappast, men det är inget jag sörjer över heller.

Själv läser jag mycket så kallade ungdomsböcker, eftersom det numera finns så otroligt många bra författare som skriver i just den genren. De skriver smarta, roliga och otroligt igenkännande böcker. Böcker där man kan känna igen hur det var när man själv var tonåring, böcker som man nickar igenkännande till sida efter sida. Men vet ni vad jag tycker är det allra, allra bästa med just den här genren? Ofta är det en sådan härlig språkkänsla. Författaren leker med språket, formuleringar, sätt att skriva och uttrycka sig. Lekfullt. Och språknörd som jag är tokgillar jag det.

Om man kategoriskt avstår från den här genren (för att man är för vuxen?) missar man några riktigt härliga pärlor. Ta till exempel vilken bok som helst av Johanna Lindbäck eller Johanna Thydell. Eller varför inte Lisa Bjärbos senaste? Eller kanske något av Sarah Dessen? För att bara nämna några få.

Många läser böcker för att få uppleva andra världar, för att läsa hur andra har det. Vissa saker kan vi relatera till, andra inte. Alla har vi någon gång varit tonåringar och att få läsa och minnas hur det kanske var när man själv var i den åldern är ofta en väldigt rolig upplevelse. Jag har flera gånger fnissat mig igenom böcker med en känsla av ett pinsamt ”hjälp vad jag känner igen mig”. Men också med ett ”javisst ja, så var det ju”. Jag tror att det är viktigt att minnas hur man tänkte, vem man var och varför man gjorde som man gjorde. Vad som format en till att bli just den person man är i dag.

Den där tonåringen finns ju fortfarande kvar inom en. Kanske med några fler rynkor runt ögonen, men nog finns den kvar där.

 

 

Annonser

4 thoughts on “Om att läsa ungdomsböcker

  1. Det är ju liksom det som är grejen, alla har vi varit tonåringar och kan relatera. Även om jag träffat på många som verkar ha glömt allt dumt de gjorde som unga. Det är en speciell känsla att läsa om den tiden och tänka ”ja, precis så var det” och ”jösses, vad skönt att ha det bakom sig”.

    • När jag läser om ungdomskärlek är jag vääääldigt glad att den tiden är över. Pust. Det var en jobbig tid med mycket starka känslor hela tiden. Då känner jag att det är skönt att ha allt det bakom sig. Men det är grymt kul att minnas tillbaka! Och det är ju lite det som är grejen med att läsa ungdomsböcker – man har ju varit med om den tiden och kan relatera till det, även om man kanske inte gjort exakt samma som karaktärerna man läser om.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s