Flickan under jorden av Elly Griffiths

Alla som läser här regelbundet har väl lärt sig vid det här laget att deckare inte är en genre jag brukar hålla till i så ofta. Men när jag läste om den här boken inne hos Boken är tankens barn började mitt arkeologhjärta att klappa lite fortare. För jodå, jag har faktiskt en magisterexamen i arkeologi/osteologi. Väldigt oanvänd ska jag tillägga, men det är det absolut roligaste jag har läst. Och det var det arkeologiska inslaget som fick mig att vilja läsa den här boken.

I den här boken möter vi arkeologen och benexperten  Ruth Galloway som blir inkopplad som expert i ett fall när man hittar kvarlevor från ett barn. Det visar sig vara ett mer än tusen år gammalt fynd, och inte kvarlevorna efter Lucy Downey som försvann för tio år sedan. Kriminalkommissarie Harry Nelson har försökt lösa fallet under de här tio åren, men utan att lyckas. Under alla år har han fått brev från någon som påstår sig vara Lucys kidnappare, brev med antydningar om var hon ska finnas och om rituella platser. När ännu en liten flicka försvinner kommer ett nytt brev, även detta om rituella platser, tar han Ruths expertis till hjälp för att kunna förstå breven. Men kidnapparen får veta att Ruth är inblandad  och snart får även hon ta emot hot.

Det här är en deckare som passar mig. Den är inte sådär rå och detaljrik, eller full av blod. Den är snarare intelligent, lite skrämmande med betoning på spännande skrämmande, och så klart gillar jag de arkeologiska referenser som förekommer i massor i boken. Och jag gillar Ruth. Hon är en person som man kommer väldigt nära inpå, inte alls lika platt som många karaktärer i deckare lätt kan bli.

Språket och drivet i boken gör det här till väldigt lättläst och underhållande läsning. Jag vill veta vad som händer och jag gissar som tusan vem som är den skyldige (och jag hade rätt…). Jag hinner ändra mig flera gånger under bokens gång, men det är också så jag vill att det ska vara i en riktigt bra deckare. Jag vill ha några att välja på, och jag vill misstänka att den som är otrevlig och en riktig ”bad guy” är kidnapparen. Vilket kanske inte alls stämmer, men jag vill kunna få möjligheten att ge den titeln till alla som är otrevliga i boken. Och det låter Elly Griffiths mig göra.

Jag gillar den här boken. Den är precis lagom mycket deckare för mig, hur tråkigt än ordet lagom kan låta. Jag kan definitivt tänka mig att läsa mer av författaren. Det finns fyra delar som har kommit ut på svenska hittills, och nästa del är Janusstenen. Den måste jag boka på bibblan inför höstens läsning. Perfekt höstruskläsning lite längre fram!

Annonser

7 thoughts on “Flickan under jorden av Elly Griffiths

  1. Har haft span på Griffiths länge nu, kanske dags att göra nåt åt saken, det låter som du säger, som riktigt passande höstruskmysläsning 🙂

  2. Kul att höra att någon som begriper sig på arkeologi gillar Ruth också 🙂 Som ”ovetande” känner jag mig ibland lite så där ”stämmer detta nu då?”. Jag har precis läst ut tredje delen och det är fortfarande lika bra 🙂

    • Nu vågar jag inte gå i god för att det stämmer – är inte så haj på brittisk arkeologi och det var rätt många år sedan jag studerade arkeologi nu. Men jag reagerade inte negativt på något i alla fall, så det är nog rätt troligt att det inte är något fuffens. 🙂

      Kul att höra – jag ska arbeta mig igenom delarna! 🙂

  3. Vad roligt att höra att du tyckte den var bra! Blev ännu mer sugen på att läsa den själv nu! Hoppas att jag också gillar den, arkeologi-delen känns extra lockande nu när det börjar bli lite höstigt ute 🙂

  4. Ping: The Crossing Places av Elly Griffiths | Lottens Bokblogg

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s