Att läsa sin favoritförfattare

Det är lite läskigt det där med favoritförfattare. Man har sådana förväntningar, och man vill ju så gärna att allt man läser ska vara bra. Man vill så mycket och man önskar så mycket.

Dessutom vill i alla fall jag gärna ge just böcker av favoritförfattare lite extra tid. Tid att läsa och njuta i lugn och ro. Gärna sträckläsa för att få den där maximala läsupplevelsen.

Det kanske inte är möjligt att bocka av allt på listan, men nu när flytten är avklarad, betygen är satta och någon slags inre lugn börjar infinna sig – ja, då är det dags. Då känner jag mig redo för att plocka fram den tredje boken av smått fantastiska Cecilia Samartin.

Salvadoreña kräver lite extra omsorg av mig, och förtjänar det också med tanke på de förväntningar den är belagd med. I dag har jag påbörjat läsningen och kan redan säga att me like, me like. Nu ska den avnjutas i sakta mak under några dagar. Snart är det helg och då är det boken, soffan och jag som gäller. En helg precis i min smak.