Det här är den första boken jag har läst av Camilla Läckberg. Jag har flera gånger försökt läsa debuten Isprinsessan, men varje gång har jag suckandes lagt den åt sidan efter bara några sidor. Efter otaliga försök att få den läst bestämde jag mig för att lägga den helt åt sidan och i stället testa en bok längre in i serien, för att se om det kanske blir bättre med tiden. Och jodå, den här boken kom jag igenom.
Huvudpersonerna är Erika och Patrik, som jag antar är de som återkommer i varje bok. Erika är mammaledig med parets första barn, samtidigt som hon får hjälpa och ta hand om sin syster och hennes två barn. Systern har råkat ut för något traumatiskt (jag antar att det finns förklarat i någon tidigare bok) och tillbringar nu en stor del av sina dagar i sängen, oförmögen att ta sig till något. Dessutom ska Erica och Patrik gifta sig inom bara några veckor och hon har ett bröllop att planera, vilket går sådär. Patrik å sin sida har fullt upp med jobbet. Han får en ny kollega, Hanna Kruse, och det pågår en dokusåpa i stan där en av deltagarna hittas mördad. Förutom detta mord hittas en kvinna död i en bilolycka som misstänks vara ett mord.
Det är verkligen en klassisk deckare, både i form av upplägg och innehåll. Kursiverade avsnitt där man som läsare får följa mördarens tankar, pusselbitar som läggs på plats, misstänkta som förhörs, ledtrådar som följs upp. Allt finns där och det är klart att man som läsare funderar över vem mördaren kan vara. Och ja, förutom mordutredningen finns jobbiga chefer, privata bekymmer och vardagsliv.
Så, vad tyckte jag då? Jag är ju ingen deckarefantast, men om jag nu läser deckare vill jag att de ska vara ganska snälla och oskyldiga – och det är den här. Men den är ärligt talat rätt så tråkig. Jag fångades inte av varken story eller karaktärer och dialogen kändes ganska krystad. Den kändes ganska platt och intetsägande, men det å andra sidan precis så som jag brukar tycka om just deckare. Det är helt enkelt inte min typ av genre.
Men nu har jag i alla fall läst något av Läckberg, vilket jag har velat göra länge – för att få en inblick i varför hon är så populär. Och visst kan jag förstå varför hon är så populär, varför så många läser henne. För min egen del blir det däremot inget mer läst av henne. Det räcker bra med den här inblicken. Och därmed kan jag också bocka av henne från årets Boktolva.
*malins bokblogg* 
Det var lite synd att du valde just den här, som enligt mig är hennes sämsta 🙂 Men visst är det så att hennes böcker är skrivna enligt den svenska deckarmallen och det är ju omöjligt att tilltala alla. Kul ändå att du försökt 😉
Nejmen, är det den sämsta? 🙂 Då var det ju inget bra val av mig. Jag tog den enbart för att det är den enda jag äger av henne, fått av en bokklubb för länge sedan. Attans också. Då kanske hon inte fick en fair chans av mig?
De är nog ganska lika ändå, men just Olycksfågeln hade jag väldigt svårt för. Det skulle nog inte göra alltför stor skillnad för dig om du läste någon annan 🙂 Själv läste jag Sjöjungfrun först och personligen tycker jag att den är en av de bättre, men det kan ju ha berott på att det var den första 🙂
Aldrig läst något av Läckberg, får se om hon hamnar på boktolvan för 2013, men i så fall bara för att ha läst henne…
Det var därför hon hamnade på min lista i år – bara för att ha läst. Känns rätt bra att ha läst något av henne då hon ju är så otroligt populär bland många.