Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman

Mitt första möte med Fredrik Backmans texter var via Facebook, som säkert för så många andra. Hans inlägg om sin skatt i baksätet delades av många och hittade till mig via en av mina vänner. Texten berörde mig, och hans sätt att skriva lockade både till skratt och eftertanke. Efter det har jag läst hans blogg då och då, alltid med lika stor behållning. Han skriver väldigt personligt, på sitt eget sätt. Och jag tror att antingen gillar man det, eller så har man svårt för alla dessa liknelser. Själv fnissar jag ofta när jag läser hans texter, och det blir mycket högläsning för sambon. Jag tycker att han bjuder på sig själv på ett så härligt sätt, delar med sig av sådant som andra kanske skulle sopa under mattan. Skäms-ögonblick som blir till skratt för oss läsare.

Hela den här boken är egentligen en enda kärleksförklaring till sonen. En förklaring av sin kärlek, och en slags ursäkt i förväg att sonen kommer att skämmas och undra över sin far när han blir äldre. Han försöker förklara viktiga fenomen för sonen, varför saker är som de är eller varför man inte ska göra si eller så. Det är stor igenkännighet och jag sitter ofta och nickar medhållande åt hans betraktelser av samtiden. Ett av de allra bästa och finaste kapitlen är det om hans far och svärfar, ett kapitel där jag fick en sorgklump i halsen. För det är så fint, så träffsäkert och med så oerhört mycket kärlek.

Jag slukade den här boken och skrattade högt flera gånger och fick tårar i ögonen lika ofta. Vi är rätt så jämngamla och våra barn är också rätt jämngamla, och jag är väl därför den perfekta målgruppen för den här boken. Jag älskar den. Kort och gott. Jag hade så gärna läst högt flera gånger för sambon, men jag bestämde mig för att inte göra det så att han i stället skulle kunna läsa och skratta själv. För shit, vad jag skrattade under läsningen. Tårarna rann fler gånger.

Om man gillar hans blogg och hans sätt att skriva kommer man att känna igen sig och trivas i den här boken. Men jag hörde en äldre dam lämna tillbaka boken på bibblan med ett nja, men däremot lovorda hans andra bok En man som heter Ove. Hon förstod sig inte alls på boken, menade hon när jag lite lätt chockad frågade varför. Hon skulle inte rekommendera den vidare sa hon. Tråkigt, men allt passar ju inte alla och hon var nog helt fel målgrupp för att läsa och ta till sig den.

Läs, är min rekommendation. Läs och njut av språket, känslan och kärleken. Jag tycker att det här är en bra bok till relativt nyblivna föräldrar, för att kunna känna igen sig i en del av hans tankar.

Läs mer om boken här.