Vi i villa av Hans Koppel

vi i villaBokens omslag ser så tråkigt ut och titeln är heller inget som lockar. Jag hade ingen som helst lust att läsa den här boken, men så fick jag läsa ett utdrag av första sidorna och blev helt fast. Den var så udda skriven med sitt ordfattiga men ändå så träffsäkra språk. Och dessutom skriven i du-form. Den fångade mig på bara de där få sidorna och jag ville läsa vidare så jag klickade hem den i form av e-bok snabbt som attan.

Vi får följa Anders som bor med fru och barn i en villa i ett villaområde. Ganska snart förstår vi att han är rätt trött på sitt förutsägbara liv som han verkar tycka är tråkigt. Han är otrogen, och är skitskraj över att frun ska få veta det. De umgås med vänner som han egentligen inte tycker särskilt mycket om. Kort sagt är det mycket i livet som inte riktigt är som han skulle vilja. När dottern blir illa behandlad och utstött av kompisar vaknar ett uppror inom honom. Ingen av föräldrarna till barnen som är elaka mot dottern tycker att det är så mycket att prata om. Anders börjar göra små hämndaktioner, som så småningom sprider sig till att bli allt större och alltmer svåra att hålla hemliga och kontrollerade.

Det är lika roligt som det är sorgligt. Jag kan inte låta bli att skratta ibland, för vissa av hans tankar och saker som han gör är hysteriskt roliga. Men så finns det också en underton som är lite obehaglig. Han går för långt, det blir inte roligt. Han går över gränsen och när han väl har passerat den är det som om han inte kan sluta.

Det jag gillar mest med den här boken är tonen, språket, det avskalade. Det funkar väldigt väl ihop med berättelsen som målas upp. Allt är framställt som om att bo i en villa och leva Svenssonliv är lika med att vilja göra något annat, bo någon annanstans, vara någon annan. Det är mycket avundsjuka, att visa upp en lite finare sida av sin familj, låtsas att man är lite bättre. Det är väldigt mycket 40-årskris och ångest över det hela. Och som sagt – otroligt roligt ibland och lika sorgligt ibland.

Jag gillar det här. Det var helt klart underhållande läsning och jag klickade snabbt hem hela triptyken som det här är den första delen av. Även de andra två Medicinen och Kungens födelsedag sträckläste jag med stor behållning. Hans Koppel (Petter Lidbeck) kommer jag definitivt att läsa mer av.

Läs mer om boken här.

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s