En bok som presenteras innehålla arkeologi och/eller osteologi hamnar direkt på min intresselista. Tankarna var ju ett tag att jobba just med arkeologi och osteologi, men i sista stund skolade jag om mig och lade det bakom mig. I stället för att jobba som arkeolog/osteolog får jag alltså nöja mig med att läsa om andra som jobbar med det. Som Ruth Galloway tex – huvudpersonen i den här boken.
Det här är andra delen i serien sm just nu består av fem delar. I första delen Flickan under jorden fick vi först stifta bekantskap med Ruth Galloway och Harry Nelson. Då kallades hon in som benexpert. Även den här gången kallas hon in som benexpert, och även den här gången korsas deras vägar eftersom det blir Harry som har hand om utredningen. Dessutom är Ruth gravid med Harrys barn, något som är komplicerat med tanke på att han är gift och har två barn med sin fru.
Förra boken tyckte jag hade ett väldigt bra driv och gav en spännande lässtund. För den här boken kan jag tyvärr inte säga samma sak. Den är inte riktigt lika fängslande, och det är inte heller lika spännande. Det blir lite ljummen läsning efter ett tag, mer så där att man läser för att man vill veta hur det går utan att man egentligen bryr sig.
Trots att boken inte var lika bra som den första delen vill jag ändå läsa mer om Ruth. Jag vill veta hur det går för henne, med barnet och Harry och jobbet och allt annat. Det blir lätt så med karaktärer – har man en gång fattat tycke för dem vill man fortsätta följa dem.
Mina förhoppningar inför nästa bok är mer spänning, gärna lite mer mystik som i första boken. Där fick jag nästan som en känsla av övernaturligt, att landskapet och storyn tillsammans bidrog till spänningen. Det påminde lite om just det jag gillar med Johan Theorin. Jag vill också gärna se mer arkeologi, och då nära sammanbundet med deckartråden i boken.
Sammanfattningsvis är det här en helt ok bok, och framför allt är det en serie med stor potential. Jag som annars aldrig läser deckare är glad över att hittat just en deckarserie som funkar för mig. En lite snällare variant som jag kan läsa och tycka om. Jag har redan beställt tredje delen på bibblan och väntar med stor iver på den.
Läs mer om boken här.
*malins bokblogg* 
Jag kommer inte ihåg vilken av Flickan under jorden och Janusstenen jag gillade bäst längre, däremot tyckte jag väldigt mycket om Huset vid havets slut (nr tre) så ge inte upp! 🙂
Jag har sett fler som just påpekat att trean blir bättre igen. Jag har reserverat boken på bibblan, så när den kommer är den första prio. 🙂
Jag håller med föregående kommentar, trean blir bättre. 🙂
Jag är inte så förtjust i deckare egentligen heller men jag fastnade för Ruth. Jag gillar henne och tycker också lite synd om henne…..
Det är nog precis så – man kanske tycker om henne just för att man tycker lite synd om henne? Ju mer man får veta om henne och hennes uppväxt så känner man förbarmande över henne. Hon har inte haft det helt lätt, och hon är ju rätt ensam.