Viljans väg genom ödets landskap av Manaf Sababi

viljans vägUnder läsningen av den här boken kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket som är självupplevt av Manaf Sababi. Det är en sådan där bok där man hoppas att allt är påhittat, då det är många ont-i-magen-händelser. Jag kan inte sträckläsa boken eftersom jag blir så ledsen över det som huvudpersonen går igenom. Jag måste läsa den i perioder och smälta intrycken. Samtidigt vet jag att det faktiskt finns barn som lever så här, att det pågår i världen. Och det gör mig bara ännu mer ledsen.

Boken handlar främst om Farid som är den som berättar historien. När modern dör blir han och hans bror föräldralösa, och de flyr tillsammans från Afghanistan till Iran och huvudstaden Teheran. Där lever de som gatubarn, med Farid som genom att hanka sig fram på olika jobb tar hand om dem båda. Det är ett hårt liv och de råkar ut för både människor och händelser som gör livet farligt. Det gäller att hela tiden vara smart, att välja att lita på rätt människor. Mitt i allt det jobbiga finner Farid kärleken i Ayla, men traditionerna är hårda och deras kärlek måste hållas hemlig för att inte Ayla ska dra skam över familjen. Men deras hemliga förhållande uppdagas och familjen tar till drastiska metoder. Farid tvingas fly för sitt liv, och Ayla blir i stället bortgift med en äldre man. Men han kan aldrig glömma henne, och under sin fortsatta flykt finns hon ständigt i hans tankar. Så småningom hamnar han i Sverige som asylsökande och livet börjar äntligen ljusna, steg för steg.

Boken börjar lite trevande, med ett alltför högtravande språk som står i vägen för berättelsen. Men bara en liten bit in lättar språket upp och berättelsen kommer till sin rätt. Det är många gånger jobbig läsning, riktig ont-i-magen-läsning. Farid råkar ut för många incidenter och vardagliga problem som ingen människa, särskilt inte ett barn, borde tvingas uppleva. En scen som fastnar hos mig är när en bilist stannar och frågar om han kan växla en sedel till mynt. Medan Farid fumlar med de sista mynten i hopp om att bilisten ska säga till honom att ta de sista mynten som betalning för hjälpen, passar i stället bilisten på att köra därifrån. Farid blir av med alla sina mynt och får inte den utlovade sedeln. Och där står han och har inga som helst pengar, ingenting att köpa mat för till sig och sin bror. Några futtiga pengar som för honom betyder mat, men som för bilisten inte har något värde. En liten handling, men en så grym sådan.

Det finns många grymma händelser i boken, och livet är hårt för de föräldralösa bröderna.  Men det är också en bok om vänskap, hopp och kärlek. Lika mycket som Farids liv är hårt möter han också människor på vägen som visar godhet och omtanke, och som hjälper honom vidare på sin resa. Det gäller att våga lita på rätt människor när de dyker upp. Han ger aldrig upp, han har en sådan stark livsvilja. Genom sin smarthet lyckas han alltid ta sig upp och framåt igen.

Det mest intressanta i hela boken kommer i slutet, när han hamnar i Sverige som asylsökande. Han berättar om kulturkrocken, både om hur annorlunda människorna är och deras kultur och vardag. En så enkel grej som att man säger hej! när man möts, blir till en mycket egendomlig sak. Och alla högtider – julen med den konstiga maten och vuxna människor som tittat på tecknat. Det är många intressanta iakttagelser som faktiskt får mig att skratta ibland. När man lever i en kultur tar man ju det mesta för givet, som en del av vardagen man inte ens reflekterar över. Men att se det genom hans ögon, och hans funderingar kring det, gör att det ofta blir komiskt. Jag inser att jag nog aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, har läst om hur det är att komma som flykting till Sverige. Det är med stor behållning jag läser den delen.

Det här är många gånger tuff läsning, särskilt för mig som är så blödig och har svårt att läsa om barn som far illa. Samtidigt är det intressant och lärorikt. Det här är en sådan där bok där jag hela läsningen igenom sitter och håller tummarna för huvudpersonen. Och när jag slår igen boken vet jag att både Farid och hans bror kommer att stanna kvar i mitt minne.

Läs mer om boken här.

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s