Christina Wahldén är känd för att skriva böcker som berör. Lättlästa, tankeväckande och med alltid aktuella ämnen som passar både tonåringar och vuxna.
I den här boken möter vi Fatma som precis slutat nian. Hon ska åka till Turkiet med sin familj och under tiden de är borta ska hennes bästa vän Aida passar lillasysterns kanin. Aida är rädd för att Fatma inte ska komma tillbaka, att hon ska bli bortgift precis som en del andra vänner de sett åka iväg och sedan inte kommit tillbaka. Men Fatma bara skrattar åt henne, för hennes familj är inte sådan. Det skulle inte kunna hända henne. Väl i Turkiet blir hon ganska omedelbart misstänksam och det visar sig att Aida haft rätt. Familjen återvänder till Sverige utan Fatma som blivit bortgift med en mycket äldre man och som nu befinner sig i ett hus tillsammans med honom och hans familj. Hon är ensam, rädd och arg. Till sin hjälp har hon sin medsmugglade mobiltelefon, men huset saknar el och batterierna kommer snart att dö. I Sverige får Aida veta vad som hänt och försöker hjälpa Fatma utifrån den lilla information hon har.
Det här är en klart uppskakande historia och det är svårt att inte bli berörd. Boken har fått kritik för att vara väldigt svartvit – att alla i Sverige är snälla och alla i Turkiet elaka. Eftersom boken skildras ur de båda tjejernas perspektiv tänker jag att det måste bli så. Fatma är helt utelämnad åt sitt öde och träffar inte en enda vänlig människa i Turkiet. Hon blir misshandlad och våldtagen av sin man, och ingen av de andra i huset hjälper henne. Det är svårt att få annat än en svart bild av landet och människorna när hon inte har någon ljuspunkt där. Hennes ljus finns i kompisen i Sverige som söker hjälp hos myndigheterna för att hjälpa Fatma hem. Fatmas familj berättar inte vad som har hänt. Det är endast tack vare den gömda mobilen Fatma lyckas meddela Aida vad som har hänt.Och Aida visar sig vara den bästa vän man kan ha.
Jag är tacksam över att berättelsen inte går på djupet när det gäller de våldsamma delarna. Som läsare förstår vi vad som händer men får inte bevittna det i detalj. Hade den gjort det hade jag nog inte kunnat läsa ut den. Nu går det i alla fall att värja sig mot det som händer, även om det är tillräckligt för att man ska må illa.
En klart läsvärd och mycket tankeväckande bok. Den riktar sig mot ungdomar, men som vanligt tycker jag att en vuxen också kan läsa den och ta till sig innehållet. Rekommenderas!
Läs mer om boken här.
*malins bokblogg* 
Jag tycker att Christina Wahldén ofta lyckas fånga svåra svåra ämnen i ändå ”lättflytande” i språk och driv. De berör ofta och kryper lite under skinnet, även om det inte beskrivs in i minsta detalj, precis som du skriver… Jag minns att den här berörde mig. Tycker att många vuxna borde läsa CWs böcker. De rör ämnen som man egentligen inte ”vill” tänka på.
Håller helt med. Hennes böcker är sådana som vuxna borde läsa för att få tänka till lite.
I morgon kommer en recension på en ännu en bok av henne, som dock är lite annorlunda.