Rörgast av Johan Theorin

rörgastDet här är den efterlängtade och avslutande delen i vad som kallas Ölands-kvartetten. De tidigare delarna Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge har jag läst och tyckt om mycket för det öländska landskapet och de lite övernaturliga inslagen. Och; Gerlof. Han förtjänar att omnämnas som en av mina absoluta favoritkaraktärer.

Rörgast är sommarboken i kvartetten och utspelar sig alltså under den årstiden. Återigen möter vi Gerlof, som nu har hunnit bli riktigt skröplig och gammal, kroppsligt sett i alla fall. I den här boken får vi gå tillbaka i tiden och veta en del om Gerlofs ungdom. Där finns Hemvändaren, som utvandrade tillsammans med sin far i unga år. Gerlof och Hemvändaren var båda två på plats den där gången man hörde knackningar inifrån en kista under en begravning. Nu är han tillbaka, redo att hämnas på familjen Kloss som har orsakat hans familj så mycket lidande. Familjen Kloss äger en stor familjeanläggning i området och är i sin tur beredda att slå tillbaka.

En natt väcks Gerlof av att någon bankar på hans dörr mitt i natten. Utanför står en ung pojke som säger sig ha varit ombord på ett spökskepp med döda gastar. Gerlof börjar nysta i vad pojken egentligen har sett och spåren leder honom i riktning mot familjen Kloss och Hemvändaren.

Den här boken är som sagt var efterlängtad, och efter att ha lyssnat på Theorin under Bokmässan blev jag bara ännu mer sugen. Nu så här efteråt är jag lite kluven i mitt omdöme. Det finns vissa delar som jag tycker är otroligt bra; och till dem håller jag historieberättandet. Lika skicklig som Theorin är på att muntligt berätta och trollbinda, lika skicklig är han på att skriva och berätta en underhållande historia. Det är otroligt snyggt gjort. Jag gillar hur han bygger upp stämningen, levererar ledtrådarna allt eftersom och sedan knyter ihop allt i slutet.

Vad jag blir besviken på är det jag saknar i boken. Jag saknar de där nervkittlande lite övernaturliga inslagen som bidrog till den kusliga stämningen i de tidigare delarna. Och jag saknar det öländska landskapet som jag tycker är en bidragande stämningshöjare i serien. I den här boken är en stor del av handlingen förlagd utanför Öland, i ett helt annat land t.o.m. De tidigare delarna balanserar mellan mystik, skräck, spänning och deckare. I den här delen är det mest spänning och deckare och därmed försvinner en del av det jag gillar mest med serien.

Om det här hade varit en enstaka bok hade den fått ett högre omdöme av mig, men nu när den är del av en serie vill jag också känna igen de element jag kommit att tycka om i serien. Jag saknar Ölands mystiska, karga miljö och jag saknar den spöklika känslan som legat över varje berättelse.

Trots att jag är något besviken på den här avslutande delen är jag fortfarande imponerad av Theorins sätt att berätta en historia och jag kommer definitivt läsa fler böcker av honom i framtiden. Om du har missat att upptäcka Ölandskvartetten vill jag också rekommendera att läsa den. Dessutom har ju Skumtimmen kommit på film nu i höst, och det är en film jag måste se.

Läs mer om boken här.

2 thoughts on “Rörgast av Johan Theorin

  1. Åh nej, jag som tyckte det övernaturliga var det bästa med de tidigare böckerna, eller egentligen tycker jag nog att det bara varit Nattfåk som haft den extra twisten.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s