Det här är en bok som handlar om det svåraste som finns: döden. Och för att göra det ännu svårare och tyngre; en ung människas död.
Den här boken har främst tre olika berättarperspektiv. Det är Andreas som är 15 år och ska dö. Alla vet det, och han har bara några få månader kvar innan det är dags. Det är hans storebror Martin som lever för musiken, och som helst av allt vill skrika till sin bror att göra något viktigt av den sista tiden. Och så är det Sara, Martins flickvän. Sara som brottas med komplex och som inte riktigt klarar av situationen hemma hos Martin. Det är ofta en något krystad stämning hemma hos bröderna. Många tänker mycket, men de säger inte högt vad de egentligen vill säga. Alla tassar på tå kring sådant ingen säger. Och så mitt i alltihop tickar tiden nedåt, mot döden som alla vet kommer att komma.
Till att börja med har jag lite svårt att komma in i boken, att skilja bröderna åt. Men ju mer jag läser desto mer fastnar jag och berörs. Det är ofta rätt jobbig läsning, särskilt när allt det som inte säga bara tänks hela tiden. Jag vill hoppa in i boken och ruska om alla och få dem att ta tillvara på den sista tiden. Säga allt det där de egentligen vill. För tiden är så skör, och de har så lite tid kvar. Och samtidigt är det ju så det är. Martin är arg på sin bror för att han inte tar tillvara på den sista tiden, och han känner en massa ilska mot honom och mot hela situationen. Mot familjen. Och så skuldkänslorna. För han älskar ju honom, samtidigt som han är arg på honom. Det är så himla fint skildrat, och det gör ont att läsa.
Det är så himla bra när Andreas till slut sätter sig ner och skriver en lista på saker han ska göra innan han dör: 1. Säga till Martin vilken jävla idiot han är. 2. Säga till Martin att jag älskar honom!! 3. Göra något som finns kvar när jag är borta. Dessa tre punkter säger rätt mycket om hur brödernas relation är, och hur tankarna går.
Den här boken påminner lite om Johanna Thydells I taket lyser stjärnorna (en av mina absoluta favoritböcker). Just det där med ungdomars sörjande, att vrede och sorg ligger väldigt nära varandra på känsloskalan. Att livet fortsätter med allt det innebär att vara tonåring, samtidigt som någon man älskar håller på att dö. Ilska, maktlöshet, sorg, kärlek och fester. Alla bitar finns med.
Det är definitivt en bok som jag vill rekommendera vidare. Den är rätt tunn, men det är ett starkt innehåll och den kräver ändå en någorlunda läsvan läsare. Det är en bok som berör, utan att vara en snyftare. Den är snarare stark och rak i sin framtoning. Och även om den riktas mot unga vuxna funkar den precis lika bra att läsa för oss inte så unga vuxna.
Läs mer om boken här.
*malins bokblogg* 