Jag har tidigare läst och tyckt om Jenny Jägerfelds debut Här ligger jag och blöder, så när den här boken kom ut satte jag genast upp den på att-läsa-listan. Att den ges ut av Gilla böcker brukar ju också vara en garanti för kvalitet.
Joanna har adhd, och det är hon väldigt medveten om. Bara när hon tar sin medicin känner hon att hon har någorlunda kontroll på tillvaron, och när hennes mamma säger att de inte längre har råd med medicinen får Joanna panik. Mamman bidrar inte till familjens ekonomi utan sitter hemma och skriver böcker som refuseras på löpande band. Samtidigt har pappan drabbats av depression och tillbringar sina dagar framför tv:n. Familjen har det svårt ekonomiskt och när de inte har råd att köpa medicin bestämmer sig Joanna för att ta saken i egna händer. Genom att lura till sig en stor mängd droger hoppas hon kunna sälja dem och tjäna stora pengar. Det visar sig inte vara ett jättesmart drag eftersom hon blir påkommen. Samtidigt har hon blivit kär i Audrey, hopplöst och fullkomligt kär. Det är delvis för hennes skull hon vill ha sin medicin, för att inte riskera att förlora henne.
Den här boken tog lite tid för mig att läsa, och ärligt talat tog det ibland emot att plocka upp och läsa vidare. Inte för att den var dålig, utan för att den var så himla intensiv. Det kändes som att befinna sig inuti Joannas hjärna och det sprudlade och blixtrade och hände grejer precis hela tiden. Jag blev helt matt av läsningen, som om jag sprungit maraton. Den här boken ger en väldigt bra bild av hur det är att leva med adhd, och Joanna själv är så himla medveten om sig själv och hur hon är och varför.
Det är en väldigt intressant bok, träffsäker och välskriven. Den kräver nog sin läsare just för att den är så intensiv, men också för att ha en förståelse för Joanna och det hon går igenom. Det är en bok som jag gärna rekommenderar vidare.
Läs mer om boken här.
*malins bokblogg* 
Jag tyckte att den här var himla bra måste jag säga, hade till och med föredragit en augustprisnominering på den här istället för Lex bok.
Ojdå, det var ett bra betyg! Lex bok är näst på tur att bli läst av mig nu.
Jag tyckte också att den var bra, men som sagt – intensiv. Den var lite, lite svår för mig att orka igenom.
Jag fullkomligt älskade den här! Sedan fattar jag ju att alla inte tycker om den här boken (bl.a. beroende på vem man själv är med mera). Men jag rekommenderar och talar så gott om den här så ofta jag kan ändå! (; (:
Det här var en av de fem bästa böckerna jag läste 2013!
Vad roligt att du gillade den! Jag tyckte också om den, men den gjorde ont att läsa och det gjorde att den inte nådde ända fram. Jag rekommenderar den gärna också vidare.