Sparkle av Kaya McLaren

Den här boken andas vinter och feel good, åtminstone om man ser omslaget och läser baksidetexten. Det var dock inte lika mycket feel good som jag hade hoppats på, tyvärr.

Boken inleds med Jill som kommer hem från sjukhuset efter att ha drabbats av ett sent missfall, bara för att hitta sin man i säng med någon annan. Hon bestämmer sig för att åka tillbaka till Sparkle, där hennes morbror och bästa vän Lisa fortfarande bor kvar. Väl där lär hon även känna 10-åriga Cassie, vars mamma dog i cancer nyligen. Jill börjar jobba som hennes barnflicka eftersom pappan Mike behöver hjälp med att få vardagen gå ihop sig efter hustruns död.

Vi får som läsare följa flera olika personer i boken och det är där någonstans som jag får problem. Det blir för många personer, för många berättelser, för många livsöden och brustna hjärtan och drömmar. Jag hittar inget riktigt fokus i boken. För min del hade berättelsen funkat mycket bättre om fokus hade legat kvar på Jill och hennes berättelse. Det kunde åtminstone ha hållit sig till historien om Jill, Cassie och Mike.

Eftersom det är så många personer i boken fastnar jag inte heller för någon. Jag hade gärna sett mer av Cassie, fast på ett mycket djupare plan. Och jag hade gärna sett mer av även morbrodern Howard, som verkar vara den enda någorlunda vettiga personen i berättelsen. Den enda med lite mer djup.

Den här boken känns väldigt rörig, och det där med feel good blev det tyvärr inte så mycket av. Jag blev under läsningen irriterad på stereotypa karaktärer, dålig dialog och den så ofokuserade berättelsen. Jag var faktiskt tvungen att börja skumma mot slutet, för jag klarade inte att hålla intresset uppe inför vem som låg med vem eller inte låg med vem eller som egentligen var kära o.s.v. Och Jills sätt att prata med Cassie… Jag tog inte ställning för Jill där, snarare för 10-åriga Cassie.

Jag har sett många som verkligen har tyckt om den här boken, som tyckte att det var feel good när det är som bäst. För mig var det ingen läsupplevelse som funkade, men eftersom det är många som har läst och gillat tycker jag att man ska ge boken en chans om man tycker att den låter lockande. Det är ju faktiskt så att smaken är som baken, som de vise säger.

Läs mer om boken här.