(M)ornitologen av Johanna Thydell


Sedan Johanna Thydells debut I taket lyser stjärnorna har hon varit en stor favorit. Jag har kanske svårt att vara riktigt objektiv med tanke på vår gemensamma bakgrund (vi är båda från Värnamo), men med tanke på alla hyllningar hon har fått tror jag inte det spelar någon roll. Det är inte bara jag som gillar hennes sätt att skriva, och att hon har ett alldeles eget språk och uttryck kan vi nog enas om.

I den här boken möter vi Moa. När hon var 2 år lämnade hennes mamma familjen och hörde aldrig av sig. Förrän nu. Femton år senare berättar Moas pappa att mamman har hört av sig och vill träffa henne. Först säger Moa blankt nej. Har hon klarat sig i alla år utan mamman kan hon fortsätta att göra det. Men så börjar hon fundera över alla de där obesvarade frågorna där varför är den största. Tillsammans med bästa vännen Otto gör hon upp en plan. Hon ska åka till sin mamma några dagar med ett skolarbete som ursäkt. Hon ska låtsas vara ornitolog, men i själva verket tänker hon vara där i syfte att vara mornitolog – att studera en mor.

Redan den fyndiga titeln vittnar ju om ett typiskt Thydell-språk. Som sagt, få skriver så träffsäkert som hon gör. Allt från språk till karaktärer och story gör den här boken till en liten pärla att läsa. 

Det är ju lätt att tänka att bok om en försvunnen mor som förenas med sin tonårsdotter ska bli snyftig och sorgsen, men här är det inte alls så. Moa är väldigt bestämd med att hålla ett visst avstånd till sin mamma och det blir definitivt inget tårfyllt återseende. Och jag tänker att det ju är helt rätt – bara för att man är mor och dotter på ett papper behöver man ju inte känna av det. De är totala främlingar som möts, som vilka som helst. Moa har levt nästan hela sitt liv utan sin biologiska mamma och även om hon är nyfiken på henne som person betyder inte det att kärleken och familjekänslan kommer automatiskt. Deras sätt att försöka närma sig varandra är väldigt försiktigt och trevande och ibland smärtsamt. Det är lika svårt för dem båda, även om de försöker hålla sina tankar och känslor för dig själva. 

Det här är en väldigt fin bok med mycket värme. Hade jag jobbat kvar som bibliotekarie hade jag tipsat massor om den här boken. Och även om den här boken riktar sig mot ungdomar tycker jag det funkar precis lika fint för vuxna att läsa den. Moa är en väldigt klok, smart och framför allt rolig tjej. Så missa inte att lära känna henne – läs!

Läs mer om boken här

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s