Vapendragerskan av Katerina Janouch

Så har jag läst ut tionde delen i serien om barnmorskan Cecilia Lund. Den här serien har kommit att bli sommarläsning för mig i flera år nu, och jag förstår hur alla deckarfantaster känner som längtar efter nästa del i serien.Den här boken är lik sina föregångare – det är mycket om relationer, både inom familj och kärlek, vardagsliv, jobb på förlossning samt den där lite spännande twisten. I just den här boken var den spännande twisten väldigt bra och mycket dramatisk, och funkade väl ihop med övriga storyn.

På något sätt kändes dock den här delen som något av en mellanbok. Jag kände att jag saknade något. Efter mycket funderande kom jag fram till att jag saknade kontakten mellan Cecilia och John. Jag vet att man inte ska önska skilda par en försoning, men ändå. I den här boken är de som främlingar för varandra, och jag gillade inte riktigt det. 

Nu så här för tionde delen är det svårt att skriva vad boken handlar om. Hela serien handlar ju om barnmorskan Cecilia Lund och hennes familj. I just den här boken känns barnen stora och uppvuxna och det är lite mindre av det slitiga småbarnslivet, men desto mer av tonårslivet i stället. Varken hon eller John verkar helt nöjda med sin livssituation. Han har blivit sambo med hennes kollega och han verkar sakna att bo ensam. Hon umgås mycket med sin polis men när han vill flytta ihop vill hon hellre hålla saker som de är. Som sagt, jag hade gärna sett att de hittade tillbaka till varandra…

Hursomhelst ser jag fram emot en elfte del i serien, för det ska det tydligen bli. Jag är inte redo att släppa Cecilias värld riktigt än. Och jag gillade slutet. Det fanns något hoppfullt och lovande om framtiden där. 

Annons