Ända in i märgen av Annika Taesler

Den här boken skickade mig på en riktig tur utmed memory lane. Jag trodde att jag skulle må dåligt av att läsa den, att det skulle komma för nära inpå. Men det blev snarare en positiv upplevelse och jag är tacksam över att ha läst den. Om mamma fortfarande hade varit kvar här på jorden hade jag gett den till henne direkt.

Det är en sann berättelse om Annika som blir förlamad efter en ridolycka. Hon vaknar upp på sjukhuset utan att förstå var hon är eller varför. Det blir en lång väg tillbaka till vardagen, med både med- och motgångar utmed vägen. Det är en oerhört stark och känslosam bok som berör. Alla borde läsa den för att få en större förståelse. Den där busschaufförens bemötande är tyvärr alltför vanligt…

Jag kan känna igen massor i hennes berättelse, alltifrån sjukhustiden till människors bemötande till att lösa vardagen. Jag minns att mina klasskompisar gav en massa klumpiga kommentarer som ”jag skulle hellre dö än sitta i rullstol” eller ”är hon fortfarande kvar på sjukhuset? Jag trodde du överdrev.” Folk har verkligen ingen aning…

Jag älskar att den här boken slutar lyckligt, vilket man ser redan på omslaget. Det finns ett liv efter en olycka, och det är inte mindre värt för att man sitter i rullstol. Som sagt, alla borde läsa den här. Och när man sitter i rullstol är det kroppen som är förlamad – det GÅR att prata med personen. Man behöver inte prata med assistenten.

Läs! Rekommenderas verkligen.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s