Jag har gillat allt jag har läst av Lisa Jewell och jag tycker hon är en författare som bara blir bättre. De senaste böckerna har varit lite mörkare och den här är snäppet mörkare ytterligare, på gränsen mot spänning/thriller fast i lightversion. Och jag gillar det! Hennes känsla för att bygga karaktärer och fånga de där små detaljerna finns kvar.
I den här boken möter vi Laurel vars dotter Ellie försvann i tonåren. Polisen misstänkte att hon rymt hemifrån, men Laurel visste att hon aldrig skulle göra det. Hennes sorg leder till skilsmässa och utan att hon vill eller märker det hamnar hennes två andra barn i skymundan. Förlusten av Ellie överskuggar allt. Men så ca 10 år senare möter hon plötsligt och oväntat en förälskelse och hon känner livet och glädjen återvända. När hon möter hans 9-åriga dotter Poppy tycker hon att hon är märkligt lik hennes försvunna Ellie. Och när hon får veta att Poppys mamma är samma kvinna som en gång var handledare till Ellie, en kvinna som även hon nu är försvunnen, kan hon inte låta bli att börja nysta i ledtrådarna. Finns det en koppling? Kan hon lita på sin nya man? Frågorna hopar sig.
Det här är väldigt spännande läsning och jag plöjde boken i ett nafs enbart för att få veta slutet så fort som möjligt. Visst gissade jag rätt och pusslade ihop allt tidigt, men som läsare får man ledtrådarna serverade tidigt. Man vill ändå läsa vidare för att se pusslet läggas.
Det är ärligt talat rätt hemsk läsning som berör och gör ont i hjärtat. Jag slog igen boken med tårar i ögonen. Jag gillar boken för spänningen, men den är på gränsen till för mörk för mig som aldrig läser deckare. Om man gillar spännande böcker är den här ett tips. Jag har inte läst Lisa Jewells tidigaste böcker, och jag funderar på att plöja igenom hennes författarskap. Hon är bra den där Lisa Jewell.
*malins bokblogg* 